Stor oenighet i riksdagen om obligatorisk hållbarhetsredovisning

Civilutskottet har uppmanat regeringen att vidta åtgärder som påverkar kommande lagkrav på företag att hållbarhetsrapportera. Men trots ett på pappret helt enigt utskott råder total oenighet om vad uppmaningen innebär i praktiken.

När civilutskottet tidigare i höst behandlade en proposition om utökade rapporteringskrav för gruv- och skogsindustri kom ett enigt utskott med den gemensamma uppmaningen till regeringen. Senare klubbades beslutet i riksdagen. Men nu är partierna inte alls överens om vad tillkännagivandet till regeringen innebär.

Den grundläggande frågan är om det finns stöd för regeringens tidigare förslag, i form av en promemoria, om att omkring 2 000 företag ska omfattas av kraven på hållbarhetsrapportering eller om kraven ska bantas ner till att gälla en snävare krets av bolag, enligt EU:s kategoriindelning av företag.

Det började med att allianspartierna skrev en motion där just den här frågan tas upp och där de stödjer att färre företag omfattas. Enligt C, KD, M och FP har även samtliga övriga partier i utskottet ställt sig bakom den. Men enligt de rödgröna partierna har de inte gett stöd åt motionen. Emma Hult, ledamot för MP i civilutskottet, menar liksom S-ledamöter att riksdagen inte tagit ställning till motionen utan endast till utskottets betänkande där tillkännagivandet ingår. I betänkandet står dock att ”Ställningstagandet innebär ett bifall till motionen.” Enligt henne och utskottets opolitiske kanslichef finns möjlighet att inte stå bakom motionen men ändå stödja ett tillkännagivande.

Men så här svarar en samlad allians: ”Ett enigt utskott har ställt sig bakom vår motion om storleksindelning. Vår utgångspunkt är att krav på hållbarhetsrapportering i första hand är relevant bland sådana stora företag som utpekas i EU:s redovisningsdirektiv och företag av allmänt intresse. Det är inte ändamålsenligt att utvidga kretsen till att gälla även det som i direktivet kallas medelstora företag. Enligt bedömningar kan hållbarhetsrapportering komma att kosta cirka en miljon per företag. Det vore därför högst orimligt att påföra ett företag som endast omsätter 50 miljoner kronor sådan rapporteringsskyldighet. Risken är att företagen då inte klarar av kostnaden och att rapporteringen därför blir undermålig. Därför menar vi att de storlekskategoriseringar som används i direktivet också bör användas i svensk lagstiftning och att kraven på hållbarhetsrapportering bör sättas efter detta. Värt att förtydliga är alltså att ett enigt utskott ställde sig bakom vår motion och därmed också den nu redovisade hållningen.”

Allianspartierna vill dock betona att de i grunden inte motsätter sig hållbarhetsrapportering.

Martina Frisk