Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag25.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Succé för Greentech Day

Publicerad: 26 November 2010, 12:54

Om det är något innovatörer i en trängd bransch som energisektorn behöver, så är det att få frottera sina idéer med andra och få fråga ut myndigheter och riskkapitalister. Greentech Day den 25 november var ett bra tillfälle.


Heldagskonferensen Greentech Day gick av stapeln på 11:e våningen i Quality Hotel Globe vid Globen i Stockholm, organiserad av Teknik360, Tillväxtverket och Energimyndigheten. På plats fanns en rad av landets auktoriteter inom områden som på olika sätt berör miljöteknik, som skulle försöka titta in i sina respektive kristallkulor och svara på frågor som: Hur blir Sverige världsledande, och inom vilka områden? Vad kan vi lära av tidigare succéer? Vad hotar framgångssagan? Hur hittar du rätt människor att omge dig med? Vilka är fällorna?

Lokalen var verkligen fullpackad redan från början. Det rådde någon slags trivsamt mummel, som om alla förväntade sig något stort.

En av de stora knäckfrågorna som plågar i stort sett alla innovatörer är hur de ska klara sig igenom ”Dödens dal”, det ekonomiska gap som uppstår efter den tid då man fått en banbrytande idé, till den tid då man fått en exporterbar produkt. Sjunker man för djupt i dalen, finns det risk att man inte kommer upp igen. I dag är problemet inte att hitta de första miljonerna. Nu har problemet flyttat sig till när man ska ta in nästa fem, tio miljoner. Där finns väldigt få finansiärer. Inte minst inom cleantech där investeringarna som regel är mycket större än inom IT, och återbetalningstiden betydligt längre. Det är här Tillväxtmyndigheten kan träda in och låna ut pengar.

Konferensgeneralerna var Teknik360s Jonnie Wistrand och IDGs VD Lars Dahmén

Dagen inleddes med en presskonferens i regi av Energimyndigheten, varefter Ingenjörsvetenskapsakademin, GE Ecomagination, Swentec, Innovationsbron med flera fick komma till tals och berätta om sin verksamhet och hur de skulle kunna träda in och hjälpa innovatörerna över den första svackan. Swentech förfäktade till exempel åsikten att ”Sverige har en drivande roll och levererar världsledande lösningar för en hållbar framtid.” Det var alla rörande överens om. Vad alla dessutom var lika rörande överens om var att vi svenska är dåliga på att marknadsföra våra framstående lösningar.

Olika teorier kring detta kastades fram, kanske att jantelagen fortfarande gäller i viss mån, eller att det helt enkelt är brist på riskkapital för de små idékläckarna. De flesta lutade åt det senare alternativet, även om Energimyndigheten tyckte sig ha observerat att investeringarna för länge sedan nått sin botten i den ekonomiska krisen och att de nu är på väg upp igen. Emellertid var man också noga med att påpeka att norrmännen investerar betydligt mycket mera än vi i ny, grön teknik. Förmodligen är de mera framsynta och tänker på hur de ska klara framtiden efter oljan.

Naturligtvis blev det ett möte mellan den praktiske, realistiske småföretagaren och den statliga byråkratin. Det var här bristerna, eller gapet mellan den hårda realiteten och de statliga tillväxtmyndigheterna visade sig som allra tydligast. Småföretagare letar efter två saker, likasinnade att snacka teknik och lösningar med, och finansiärer som kan ta dem genom den första hårda tiden, innan de nått lönsamhet för sin nya idé och det blev en del obesvarade frågor till Energimyndigheten och Tillväxtverket.

Att Greentech-dagen var populär kunde man enkelt ta reda på genom att gå runt bland deltagarna. Dialekter från hela Sverige surrade i lokalerna, från Norrland till Skåne, och Småland där emellan. Dessutom hördes engelska och kinesiska. Undertecknad fick som representant för Teknik360 mottaga många värmande handslag och hjärtliga tack för idén och dessutom många bevis på att människor uppskattar Teknik360 som publikation. En glad kvinnlig tjänsteman från Gotland tackade särskilt för mitt reportage från Visby reningsverk (http://teknik360.idg.se/2.8229/1.328574/gotland-gasar-gront). Jag tyckte själv det var trevligt, eftersom det var roliga människor, som var entusiaster för sin metangas.

Konsulter som jobbar ute i verkliga världen och konfronterades med byråkratiskt krångel fick tala om vad man tyckte. En person i byggbranschen hade tämligen beska åsikter om energideklarationen för bostadshus och kallade den för ett skrivbordsarbete helt utan betydelse i verkligheten. På det fick han bara undvikande svar.

Statssekreteraren Daniel Johansson (ja, det är han som syns på puffbilden) var inte heller särskilt exakt i sina svar på konkreta frågor, utan det lät mest som ”Det där har jag inga detaljkunskaper om. Det får bli ett framtida diskussionsunderlag”. Han gav ett allmänt luddigt intryck när den vanlige företagaren frågade om datum, tider och summor. Men ludd är väl sådant som politiker är till för? Han var dock inte dummare än att han gärna tog emot kommentarer, idéer och förslag från publiken. Det hedrar honom trots allt.

Kall fusion lockade

Efter lunch lockades vi alla av ett föredrag kallat ”Nya rön inom kall fusion” av Anders Krafft, en oberoende energiexpert som visade sig vara en riktig luring. Han var inte alls någon energikonsult utan avvek snabbt från ämnet och började istället driva med sina egna kolleger, powerponit-kamikaze-folket, i en serie rappa, klarsynta nedslag i pladdervärlden.

En härlig drift med alla usla presentationer med allt för mycket text, bilder som far hit och dit och allt fånigt fikonspråk och förkortningar som egentligen inte behövs. Ett exempel var en sekvens av fyra bilder som snabbt kom infarande och sedan försvann igen. ”Vad ser ni här?” Knepig fråga. Bilderna kom farande igen. ”Jag ska upprepa.” Och in med bilderna igen. ”En massa bilder som kommer farande, eller hur?” Han gick tämligen grundligt igenom alla dumheter en stackars utmattad publik kan utsättas för under ett dåligt planerat föredrag.

Även Tillväxtverket fick sig en släng av sleven. Deras logga består av bokstäver med ständigt ökande storlek och Anders kommenterade: ”Tillväxtverket, eller Uppförsbacken, som det också kallas”.

Man kan bara gratulera konferensledningen till att ha förstått att man inte kan sitta igenom en hel dag med powerpointpresentationer av varierande kvalitet utan att somna och att man behöver humor som bryter av då och då. Medan de statliga utredarna för det mesta fick artiga applåder drog Anders Krafft (a.k.a. galenkonsulten Johnny Sundin) väldiga ovationer.

Nedslag i publiken

I en paus var det tre aktörer som hittade varandra och gjorde just det som konferensen var tänkt för: utbytte tankar om teknik och finansiering. Dessutom skedde ett visst utbyte av broschyrer och visitkort. Här diskuteras det vågenergi.

Mingel är oerhört viktigt för småföretagare. Det lilla företaget har inte råd med massannonsering och kan inte öda tid i Facebook, utan måste jobba lite ibland också. Mycket snabbt klumpade vågkraftpionjärerna ihop sig och började utbyta idéer om vattenormar och boj-kraftverk

Vågenergi är den mest koncentrerade förnyelsebara energiformen och den är fortfarande i stort sett helt outnyttjad. The World Energy Council har uppskattat marknadspotentialen för denna typ av energi till 2000 TWh/år vilket motsvarar ett marknadsvärde på dryga 50 miljarder kronor per år. Det är klart att debattens vågor går höga.

– Vi har ett intressant och förutsättningslöst möte med de som står för en ny, framgångsrik teknik, som dessutom är hållbar, sade Åsa Frenell Modigh, miljökonsult på Thyréns, ett konsultbolag inom samhällsbyggande. Jag vill lära mig mer om olika aktörer på en ny marknad och jag står här med två ”världsmästare” inom vågteknologi. Nätverkandet är en jättebra sak.

– Vi har hållit på att forska inom vågkraftteknik och har en prototyp på 25 kilowatt klar, som vi nu ska finansiera för att kunna bygga, sade Mikael Sidenmark från Ocean Harvesting Technologies i Karlskrona. Vår ocean harvester är en boj som flyter på ytan och det som är nytt med vårt koncept är att vi kan fånga in energi väldigt effektivt. Vi använder en vinschprincip med en lina som går ned till botten och dessutom ligger runt en vinschtrumma. När en våg lyfter bojen roterar vinschen och absorberar energi genom hela vågens stigning vilket annars är ett svårt problem för vågkraft generellt eftersom man normalt jobbar med begränsade system som till exempel hydraulcylindrar, som bara kan röra sig en viss sträcka.

Den energi som absorberas i ett vågkraftverk varierar oerhört mycket. Vid en viss medelvåghöljd är topparna 7-10 gånger högre än medelenergin, När vi fångat in energin använder vi en speciell metod för att kunna driva generatorn på en jämn effektnivå, nämligen ett mekaniskt lod. Vårt lod klarar betydligt större variationer än andra metoder och kan ta tillvara topparna, utan att man behöver överdimensionera kraftelektroniken, och kan producera energi på en jämn nivå trots svängningarna i våghöjd.

– Men det känns som en massa rörliga delar som ska hänga och slänga i oceanen, inflikar vi.

– Transmissionssystemet för att koppla ihop allting med lodet är lite komplexare än gängse metoder, men kostanden för detta är betydligt lägre än vinsten. Vi producerar dubbelt så mycket el som våra konkurrenter.

Varvid vi raskt vände oss till konkurrenten, som…

– … har väldigt få rörliga delar, betonar Christian Stübner, civilingenjör och teknikchef på Vigor Wave Energy AB, snabbt. Vi har vänt på hela problematiken och istället för att jobba mot vågorna så jobbar vi med dem. Alltihop baseras på en jättestor slang som ligger och flyter i vattenytan och följer med vågornas rörelse.

Vi matar in ömson vatten och ömsom luft och vattnet lägger sig i slangens nederdel och luften lägger sig upptill.  När slangen följer havets vågor, lägger sig vattnet i vågdalarna och luften hamnar i vågtopparna. När vågorna bearbetar slangen kommer de infångade vattenmassorna att surfa på vågorna inuti slangen. Eftersom slangen är stor blir det många kubikmeter per enhet och när vattnet kommer ut i andra änden får det driva en turbin. I första steget ska vi använda två slangar kopplade till samma turbin, men det fina med vår metod är att vi kan ha många slangar kopplade till en enda turbin och generator, varför vi menar att vårt alternativ blir enormt kostnadseffektivt när vi skalat upp det. Vi tänker helt tvärtom mot våra konkurrenter. Med två slangar anslutna till en turbin genererar vi lika mycket energi som tre av de största offshore-vindkraftverken tillsammans. Men det intressanta inträffar först när vi får riktigt många slangar, kanske uppemot 15 stycken.

– Det är alltså viktigt att slangarna matar in vågpaket ur fas, då, funderar vi?

– Precis, avsikten är att få ett utjämnat flöde, så jämnt som möjligt i turbinhuset. Vi är på gång med att skapa vår egen prototyp i en vågtank nere i Göteborg. Just nu ska vi övertyga andra och visa att det som vi vill, faktiskt fungerar. Och jag behöver sex miljoner under 2011 för att finansiera prototypen. Då kan vi visa att det funkar. Energin i vågor är så enormt stor. Vågenergi är framtiden!

– Vad tycker ni allmänt om Greentech Day?

– Jättekul. Vi och Ocean Harvester är utmärkta exempel på hur man ska jobba. Vi är branschkolleger snarare än konkurrenter. Det finns så mycket av vinna-vinna och synergier i det här. Markanden är ny och det finns högvis med potential och nyheter.

– Det är verkligen gröna vågen, skämtar Åsa, medan undertecknad klämmer till med ett nytt buzzword: Multiple Slang Technology.

En av de sista talarna var Karin Wigert från ABB i Ludvika som berättade om utvecklingen av HVDC (överföring av högspänd likspänning) och hur det gått från en enkel idé skissad på en servett till en världsindustri. ABB i Ludvika är numera ett av världens största utvecklingscentra för HVDC-lösningar med 2500 experter samlade på ett och samma ställe. HVDC har en hel del med grön teknik att göra eftersom det finns planer på energiutvinning i form av solkraft i Saharas öken, men tyvärr är det många hundra mil till förbrukarna i Europa. ABB såg dock inga som helst problem med att överföra den uppfångade energin tvärs över Medelhavet med gängse teknik.

HVDC har numera en given plats, dels för överföring av energi mellan olika osynkrona elnät, dels för transport av mycket höga effekter över mycket långa sträckor, som till exempel tvärs över hela Kina, vilket är just vad ABB är i färd med att genomföra. Nästa stora länk i vår egen närhet blir sjökabeln under Östersjön mellan Sverige och Litauen, avsedd att stärka Litauens energisäkerhet efter att Ignalinaverket lagts ned.

Stör en arrangör

Vi kastar oss över konferensgeneralen Jonnie Wistrand, i full färd med att samla in SMS med deltagarfrågor som ska ställas till expertpanelen senare.

– Det ”gröna” folket tycks vara en underbearbetad grupp av innovatörer?

– Jovisst är det så.

– Känns Greentech Day bra så här långt?

– Fantastiskt bra. Engagerad publik och flera bra talare. Framför allt märker man att det finns många känslor och vi ska försöka få fram dem under slutet av dagen och särskilt då under paneldebatten. Det blir så när innovatörerna möter myndigheterna och det är inte alltid så enkelt. Det har varit viktigt att få hit folk från olika delar av landet, så vi kan släppa det där stockholmsberoendet. Många säger att ”det är ute i landet det händer” och det ligger mycket i det. Det är på samma sätt inte bara i Stockholm som folk läser Teknik360, utan det gäller hela landet.

– Hur ser du framtiden för Greentech-konferenser i Sverige?

– Det finns många anda konferenser som liknar vår tillställning, men vi försöker väl vara lite nyttigare och lite konkretare än andra. Inte så mycket lull-lull. Jag hoppas att vi ska lyckas. Vi kommer definitivt att göra det igen.

Paneldebatt

Närmast oss ser vi Uno Alfredéen, vattenskärningens uppfinnare, som gärna hjälpte nya företagare över problemen med främmande affärskulturer. Bakom honom står Jan Nordling från Ångpanneföreningen och längst bort Mikael Fjällström, Energimyndigheten och Axel Nekham från Tillväxtverket.

Den sista programpunkten var paneldebatten. EU sågades totalt som bidragsmyndighet, eftersom de flesta ansåg det vara allt för krängligt eller till och med tidsslöseri att försöka stånga sig igenom EUs byråkrati för att få ihop lite pengar. I övrigt tycktes det vara en smakfråga, det där med internationalisering och hemmamarknader. De gamla, garvade företagarna som jobbat sig igenom10-15 egna företag, hade inte mycket till övers för att agera på hemmaplan, utan ansåg att USA och Japan var precis lika enkla, eller svåra, att ha att göra med som Sverige. Visst fanns det byråkrati, men det finns det överallt, oavsett land. Har man gått på tillräckligt många kulturella skillnader i affärslivet finns inget som förvånar längre och västvärlden eller Sydostasien kan vara detsamma.

Uno ställde villigt upp som bollplank för alla entreprenörer som ville veta hur man klarade sig utomlands och sade sig redan ha gått på alla minor och var glad att få berätta om dem. Tvärt om, menade han,. var det entreprenörer som sade sig inte ha kört in i några problem, som oroade honom.

Som sista uppgift fick panelen försöka förutsäga olika greentech-händelser i framtiden. Här gör panelmedlemmarna tummen upp för påståendet att ”om fem år kommer Sverige att vara en ledande Greentech-exportör”.

Eftermingel

Efter sista programpunkten inträdde seriöst mingel med alkoholhaltiga drycker och stavformad, proteinrik, onödig mat, dvs sådant som främjar samtal. Människor ställde sig i små grupper längs väggarna och diskuterade hjärteangelägenheter, som kontrakt och avtal, solceller och högspänningsledningar. Tyvärr tunnades närvaron ut, eftersom många hade långt att resa för att komma hem före läggdags. Icke desto mindre är allmän folkblandning ett viktigt inslag i den här typen av konferenser.

Efter att ha upplevt det hela, framstår Greentech Day som någonting mycket uppskattat, som lockat många små och mellanstora företagare från hela landet. Just möjligheten att komma till tals med myndigheter och finansiärer som kan bistå med ekonomiska medel för utveckling av energitekniska uppfinningar, ansågs vara väldigt viktigt, men så var även möjligheten att träffa likasinnade och få ta upp de tekniska angelägenheter som låg varmast om hjärtat.

Läs mer om vågkraft

Ocean Harvesting: http://oceanharvesting.com
Vigor: www.vigorwaveenergy.com

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.