Svenskar kan slå mynt av Putin

När EU-kommissionen tidigare i år presenterade sina planer för en energiunion kom det på flera håll kommentarer om överstatlighet från Bryssel. Det är en nationell angelägenhet att bestämma över energipolitiken, framhöll bland annat Ungern.

Flera länder är också oroade över vad som kan hända om deras kassakor i form av statliga energibolag börjar konkurrensutsättas från billigare utländska energislag. Framför allt att det ryska gasberoendet ska brytas. Frågan är bara hur.

Kommissionen vill bland annat placera ut fler LNG-terminaler (liquefied natural gas, flytande naturgas) för att ta emot mer utomeuropeisk flytande gas, bygga en ny ledning till Kaspiska havet och arbeta för energieffektivisering.

Och det finns några punkter som är glädjande från ett svenskt perspektiv. En strategi för uppvärmnings- och nedkylningsinfrastrukturen i unionen ska nämligen presenteras i år och ett dokument om hur unionen kan satsa på avfall-till-energi ska också tas fram 2016.

Åtgärderna för det är fortfarande oklara men från regeringshåll ser man mycket positivt på möjligheterna att exportera miljöteknik och exempelvis fjärrvärmeteknik som till stor del baseras på avfallsförbränning som ställt om värmeproduktionen i landet.

– Sverige har genomfört en radikal förändring av värmesektorn genom introduktionen av fjärrvärme. Vi menar att det borde man satsa på i Europa, sade Ibrahim Baylan till Europaportalen i samband med mötet då unionens energiministrar gav första respons till förslagen.

Ibrahim Baylan och svensk industri ska nu rusta för att "göra vad de kan för att se till att exportera kunnande och teknik”.

Detaljerna om vad som kommer ut ur avfall-till-energi-initiativet är fortfarande höljda i dunkel, men under de senaste veckorna har det bland annat kommit ut att satsningen endast ska ske på sådant avfall som ”inte är återvinningsbart”.

Det finns nämligen en viss oro för att en satsning på exempelvis sopförbränning för uppvärmning rimmar dåligt med ambitionerna om att skapa en cirkulär ekonomi inom unionen, där alla resurser ska återanvändas för att minska kostnaderna för dyra råvaror. Dit är det dock fortfarande långt för EU. 2012 grävdes exempelvis fort­farande 34 procent av hushållsavfallet ner.

Hur exportmöjligheterna ser ut saknas det en fullskalig uppskattning för. Studier från bland annat Svensk Fjärrvärme pekar på en stor potential. Men också på flera hinder, exempelvis den långa återbetalningstiden.

Man hoppas på europeiska bud om en satsning för matavfall-till-energi, men där har kommissionen varit mer återhållsam. Oro för att kommissionen ska anses vara för påstridig anges som en anledning. Det är en tung fråga för en EU-regeringen, som har som ett av sina främsta mål att minska byråkratin.

Miljöaktuellt, redaktionen