måndag6 februari

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Svindlande höjder och storstilade planer

Publicerad: 20 januari 2009, 11:02

Redan 2006 lade NASA fast en grandios plan för solsystemets utforskning. Den genomförs nu.


Planen, kallad Solar System Exploration Roadmap kommer från NASAs Science mission Directorate och sträcker sig fram till år 2035. Delar av den har redan genomförts, men massor ligger framför oss. Planen är av den mest storstilade sort, som inte tar hänsyn till några eventuella ekonomiska nedgångar. När man planerar över 30 år kan man inte ta hänsyn till tillfälliga svackor i ekonomin. Det här är en plan som till och med Clarke och Asimov skulle ha varit stolta över.

Börja med att studera projektplanen ovan och ha förstoringen i ett eget fönster på bildskärmen.

Planens vetenskapliga bakgrund är ett antal grundläggande frågor som i sin tur bseras på fem målsättningar som NASA antog 2003. De motsvarar den amerikanska presidentens vision rörande rymdens utforskning (Vision for Space Exploration).

1. Vilket är ursprunget till planeterna i vårt solsystem?
2. Hur utvecklades solsystemet till det varierande tillstånd det har idag?
3. Vilka egenskaper fanns det i solsystemet, som resulterade i liv?
4. Hur utvecklades livet på Jorden och har det utvecklats liv någon annan stans i solsystemet?
5. Vilka risker och resurser finns i solsystemet och hur påverkar de människans vidare närvaro i rymden?

NASA har delat in sina nuvarande och kommande expeditioner i tre klasser, efter komplexitet, utvecklingstid och pristak.

Klass: Flaggskepp

Flaggskeppen, eller de stora expeditionerna har både förändrat hela vetenskapen, såväl som mänsklighetens uppfattning om solsystemet. Voyager, Magellan och Galileo har givit häpnadsväckande nya kunskaper och Cassini fortsätter med den saken just nu. En sådan expedition ligger i en prisklass över 750 miljoner dollar, men har förmågan att nå solsystemets yttre delar och är bestyckade med många instrument, kapabla till oväntade upptäckter. Utvecklingstiden för en sådan farkost ligger på omkring 7 år. NASA anser att utfärder i Flaggskeppsklass behövs för att man ska kunna göra grundläggande nya upptäckter, och, inte minst viktigt, se till att amerikanerna fortsätter att vara stolta över Amerikas ledarskap inom utforskningen av rymden.

I så här stora projekt är internationellt samarbete viktigt, både för att sprida riskerna, minska kostnaderna och för att alla ingående parter ska kunna skaffa sig stöd hos allmänheten. Det pågående Cassini-Huygens-projektet var ett synnerligen lyckat sådant.

Exempel på redan genomförda flaggskepp är Galileo och Cassini, projekt som kräver mycket energi och stora motorer, som till exempel kan studera solsystemets yttre planeter och deras månar eller återvända med materia från planeternas ytor.

Europa Explorer kommer att undersöka de förmodade oceanerna under jupitermånen Europas frusna yta och försöka ta reda på vad isen bestå av.

Titan Explorer blir mänsklighetens nästa titt på saturnusmånen Titan, som proben Huygens så förtjänstfullt gav en glimt av förra året.

Venus Mobile Explorer är en venusbil kommer att undersöka geologin, kemin, vulkanismen och klimatet på Venus och hur planeten har utvecklats, på nära håll. NASA har skaffat sig massor av erfarenhet av marsbilarna. En annan del av expeditionen kommer att flyga runt i ballong i Venus atmosfär. Kylningen av farkosten kommer att bli ett betydande problem, i den 400-gradiga atmosfären.

Europa Astrobiology Lander kommer att landa på månen Europa och undersöka ytans kemiska och biologiska egenskaper. Denna färd kommer att vara beroende av kunskaperna som inhämtat i den tidigare Europa Explorer.

Neptune–Triton Explorer Mission kommer att undersöka neptunusmånen Triton, som också är istäckt och kan hysa liv. Månen ska undersökas både från omloppsbana och med en landare.

Comet Cryogenic Nucleus Sample Return och Venus Sample Return är två färder som ska hämta tillbaka material från en komet och från Venus.

Och så där håller det på, medan människan tränger allt längre ut i solsystemet. Vi har nu nått år 2035 och den som lever får se om planerna går i lås.

Klass: Nya gränser

De medelstora expeditionerna har ett kostnadstak vid 750 miljoner dollar, med en utvecklingstid på cirka 5 år. Målsättningen för expeditionen väljs ut i tävlingsform, med alla de större planeterna som tänkbara mål. Dessa expeditioner blir typiskt mera begränsade än flaggskeppen, men kommer ändå att spela en nyckelroll vid utforskningen av solsystemet och ge information man annars inte kunnat få med markbaserade observationer. Å andra sidan kan man utföra flera medelstora expeditioner, och NASA rekommenderar 2-4 sådana per tioårsperiod.

Exempel på en sådan färd är Messenger som redan är på väg att inta en stabil bana runt Merkurius. Ett annat exempel är New Horizons som ska besöka Pluto och Kuiperbältet. Framtida expeditioner är till exempel Juno som ska undersöka om Jupiter har en kärna och hur mycket vatten det finns där. Lunar South Pole–Aitken Basin Sample Return ska hämta tillbaka material från Månens sydpol. Venus In Situ Explorer är en ballongfärd i Venus atmosfär som ska bana väg för flaggskeppet Venus Mobile Explorer.

Klass: Upptäckter

De små expeditionerna är avsedda för snabba reaktioner på nya upptäckter, men med teknik som kanske inte är lika utmanade som de övriga nivåerna. De har ett kostnadstak på 400 miljoner dollar och en utvecklingstid på cirka 3 år. De små expeditionerna kommer därför att inriktas på solsystemets små kroppar (asteroider etc) och är avsedda att avslöja kemin som ligger bakom solsystemets bildande, farorna med meteoritnedslag och hur solsystemet skapades. NASA rekommenderar 4-7 sådana utfärder per tioårsperiod för att dels hålla uppe farten på vetenskapsutvecklingen, såväl som programmets egen livskraft.

Bland dessa kan man nämna NEAR (Near–Earth Asteroid Rendezvous), som landade på asteroiden Eros, Deep Impact som skickade en projektil rakt på en komet, Genesis som hämtade tillbaka materia från solvinden och Kepler som har undersökt förekomsten av jordlika planeter och beboeliga zoner kling fjärran stjärnor. Framtiden utlovar flera autonoma asteroidfärder, även om NASA är mera svävande på målet här.

Avslutning

NASA bara fortsätter att lyckas med sina expeditioner. Data som tagits hem från rymden har startat en ny spännande utvecklingsfas, där människan bland annat börjat lära sig om den otroliga mängd skiftande miljöer som skulle kunna bilda basen för liv i rymden. Nya frågor kommer hela tiden fram och expeditionerna i denna Plan är NASAs försök att besvara så många som möjligt av dem inom fasta, förutsägbara budgetramar, utan att för den skulle ge avkall på kvaliteten på det data som utvinns.

Skriv ut det här och ta hem och ha som sängläsning: http://solarsystem.nasa.gov/multimedia/downloads/SSE_RoadMap_2006_Report_FC-A.pdf

Jörgen Städje

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev