Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Systems on Silicon här om bara fem år

Publicerad: 15 September 2009, 02:32

Snart har datorerna lika många transistorer som vår hjärna har neuroner. Ändå är de dumma som spån.


Forskare vid Intels kongress Intel European Research and Innovation Conference som hölls i Lexilip på Irland förra veckan visade på att vi inom fem år kommer att kunna hålla system i handen med en miljard transistorer, så kallade Systems on Silicon (SOS). Det betyder att enheterna snart kommer att ha lika många transistorer som vår hjärna har neuroner (även om antalet neuroner hjärnan kan diskuteras) och ändå är datorerna fortfarande dumma som spån. Det finns ingen risk att de tar över någonting som helst inom den närmaste framtiden, för utvecklingen har mer eller mindre stannat av.

Paolo Gargini, en Intel Fellow (mycket hög ställning inom organisationen) hävdade att vi snart kommer att ha drygt en miljard mobila användare anslutna till Internet 1012. Det enda jag ser i detta är en miljard tangentbord som genererar en miljard stavfel i sekunden. Inget väsentligt har hänt sedan de skramliga mekaniska tangentborden på 1970-talet.

När blir datorena användbara?

En handhållen dator kommer inom kort att kunna rymma all mänsklig kunskap och om vi väntar ett par år kommer vi att ha minnen som rymmer de kommande tio årens ackumulerade kunskaper också. Men den lagrade kunskapen kommer att förbli mer eller mindre onåbar. Och skulle den inte finnas i vår dator skulle man kunna gå ut på Internet och hämta mera, lika onåbar information.

Vad ser du i den här bilden? Smartare och flexiblare enheter? Det gör inte jag. Jag ser tangentbord.

Den stora stötestenen är att maskinerna fortfarande inte förstår vad vi vill. Vi kan inte ens tala med dem och få dem att begripa. När kommer egentligen maskiner med talförståelse? När blir maskinerna medvetna om vad vi velat hitta förut och kan leda oss i rätt riktning utan en massa utläggningar i textform?

Eftersom vi ännu inte ens förstår oss själva och hur vår egen hjärna är uppbyggd ser jag inte hjärn-interface som något realistiskt inom de närmaste 25 åren. Vi kan bara styra enkla funktioner med EEG-liknande elektroder på skalpen som tar ett medelvärde av 123124365 nervimpulser och styr en robotarm eller en markör på en bildskärm, men det kan knappast användas till kommunikation med en intelligent maskin. Inte för att det gör något. Det finns inga intelligenta maskiner.

Vad ska vi med alla anslutningar och höga hastigheter till? Tanka ned e-brev? Läsa dagsnyheterna?

Talförståelse är grunden till all meningsfull kommunikation med datorer, men för närvarande är utbudet mycket begränsat. Ett par företag behärskar världen med sina primitiva produkter med nischade vokabulär för till exempel juridiska referat eller läkarsekreterarbruk, men därutöver är det mycket magert. Satsningarna på AI och taligenkänning verkar ha torkat in fullständigt.

Ett annat icke-område är språköversättning med datorer, som idag knappast fungerar alls, eller i den mån det gör det är resultatet skrattretande. Varför? Datorerna förstår inte ett dugg av vad som ska översättas, de förstår inte sammanhanget och vet inte vad vi vill.

Det är ungdomen som driver media- och presentationsutvecklingen framåt, hävdads om och om igen på kongressen. Men vad har de OLED-displayer och 100 Mbps till? Spelar spel och tittar på amerikanska TV-serier. En tonåring kan skicka flera tusen SMS på en månad. Till vad nytta?

Experterna på Intels kongress svarade mycket undvikande att forskningen inom talförståelse fortfarande pågår. Jag hävdar att vi är i skriande behov av värdig människa-maskin-kommunikation, som vi idag knappast har någon. Folk kommer exempelvis att fortsätta SMS-a i bilen medan de kör, oavsett hur förbjudet det är.

Genom hela mikrodatorns utveckling har man talat om att gapet mellan maskinvaran och programvaran ökat och att programvaran släpar efter som Quasimodo med klumpfot. Intels senaste skapelser har 200 miljoner transistorer och kan utföra hundratals miljoner instruktioner per sekund, men vi sitter fortfarande med tangentbord med två tangentnedslag per sekund.

Vad har vi fått istället?

Vi har fått fönstersystem som tonar ut och in, växande och krympande fönster och fönster som ser ut att sitta på en vridbar kub. Ändå är det bara glorifierade textrutor. Halvledartekniken har utvecklats astronomiskt på de sista tio åren, men våra metoder att använda den är kvar på teleprintertiden. Enda skillnaden är att det inte skramlar om terminalen lägre.

Hur borde det vara?

Antag att du står på ett främmande torg någonstans. Du har GPS i mobilen, kompass och Internetanslutning och vill veta något om en byggnad du ser. Vad får du göra? Knappa in något kortfattat i Google och hoppas att du får ett bra svar. Knappa på ett tangentbord som inte ens har plats för dina fingrar, i en enhet du måste hålla med ena handen medan du knappar med andra. Telefonen skulle fatta själv att: aha, jag ser en byggnad, den är just precis på den och den positionen i världen och min ägare tar inte en bild av den. Alltså vill han veta något om den.

Parallellism

Parallellbearbetning av problem är en annan kunskap vi inte har särskilt mycket av. Vårt hjärna arbetar helt parallellt och löser miljontals problem samtidigt och sammanställer dem alla i smaklig form för vårt medvetande, i realtid. Men våra datorer arbetar fortfarande sekventiellt. De tar ett problem i taget, för att vi inte klarar av att skriva bättre program.

Med trådade program kan maskinen visserligen lösa flera problem åt gången, men bara tills de behöver synkroniseras med de andra problemen den löser samtidigt. Och bara om människan skrivit programmen explicit så. För vissa uppgifter, som meteorologi eller grafisk visualisering, har parallellisering kunnat drivas ganska långt, eftersom problemen i sig lämpar sig för parallellbearbetning, men för vardagsproblem är det sekventiell bearbetning som kvarstår. Man kan knappast säga att det nya begreppet datormoln är en lösning på det problemet heller. Det är bara en massa datorer som ägnar sig åt att bearbeta flera, sekventiella problem åt gången, utan att dessa problem berör varandra eller mynnar ut i något gemensamt resultat. Visst finns det andra lyckade lösningar med parallellbearbetning. CERN är bara ett av världens kärnforskningsinstitut som producerar mera data än hela Europas sammanlagda teletrafik och de skulle inte klara sig utan massiv parallellbearbetning för att reducera sina datamängder. Seti@Home är ett annat klassiskt parallellt räkneexempel, precis som olika typer av proteinforskning som kan bedrivas på många CPUer samtidigt

Intel lägger ut massor med pengar varje år på att utbilda människor i parallellprogrammering och parallellt tänkande, utan att så mycket verkar hända. Du kanske trodde att Microsoft var det enda ställe som utvecklade programvara i storformat, men sanningen är att Intel är betydligt större. Men deras produkter syns inte för det rör sig mera om underhållssystem, kompilatorer, vetenskaplig matematik och analysprogramvara, än blinkande, blänkande föstersystem.

Vi bör tacka Intel för att de driver utvecklingen framåt, samtidigt som de pekar på problemen. Användarupplevelsen blir mer och mer skrämmande ju längre icke-utvecklingen fortgår.

Jag anklagar inte Intel för den avstannade utvecklingen. Tvärtom, om det är någon som försett oss med möjligheter att storma framåt så är det Intel. Maskinvaruutvecklingen har varit exempellös. Felet ligger i vårt ålderdomliga tänkande och vår önskan att alltid förbli kvar i det gamla så länge det går (COBOL?). Tvärtom försöker Intel med sina akademiska utbildningsprogram att tvinga kunskapsnivån uppåt, mot parallellisering, mot bättre kunskaper för att driva en produkt från idéstadiet till marknaden fortare och effektivare. Det är tveksamt om de lyckats.

När kommer HAL 9000?

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.