Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag23.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Termerna du bör känna till under COP23

Publicerad: 16 November 2017, 07:11

Det vetenskapliga språket och alla förkortningar gör det knepigt att hänga med i de pågående förhandlingarna under COP23. Därför har organisationen World Resource Institute sammanställt en lista där man förklarar de viktigaste termerna.


Bastermerna

COP: COP betyder “Conference of the Parties” och refererar till den årliga sammankomsten av de 197 parter som undertecknat FN:s klimatkonvention UNFCCC. Konventionen är en internationell överenskommelse som antogs 1992 för att stabilisera växthusutsläppen. I år hålls den 23:e upplagan av COP i Bonn, därav namnet ”COP23”.
Ordförandeskapet: I år är Fiji ordförandeland. Ordförandeskapet som roterar mellan fem regionala grupper innebär att man ansvarar för politiskt ledarskap och ordförandeskapet under mötena under COP.
Parter: Med part avses ett land eller en regional grupp (exempelvis EU) som ingått ett internationellt avtal, som UNFCCC eller Parisavtalet.
Parisavtalet: Ett internationellt klimatavtal som antogs av UNFCCC:s 197 parter vid COP21 i Paris 2015. Det trädde i kraft den fjärde november 2016. Årets COP handlar om hur parterna ska implementera målen i avtalet.
Långsiktiga mål: De globala mål som etablerades under Parisavtalet innebär bland annat att parterna åtar sig att begränsa den globala temperaturökningen till ”väl under 2 grader” under preindustriella nivåer (med en ambition att hamna under 1,5 grader), samt att världens länder ska bli koldioxidneutrala under den andra halvan av detta århundrade. Samtliga länder som undertecknat Parisavtalet har kommit överens om att de ska vidta nationella åtgärder för att kollektivt uppnå dessa långsiktiga mål.
NDC: NDC, eller de nationella målen refererar till de 165 nationella klimatplaner som länderna har lämnat in till UNFCCC fram till idag (EU har lämnat in en gemensam plan för sina 28 medlemsstater) De nationella målen beskriver mål och handlingsplaner för att reducera koldioxidutsläppen, samt beskriver hur planer och klimataktioner ska implementeras. Alla parter har möjlighet att lämna in nya eller uppdaterade NDC:er senast 2020.
Lämna avtalet: Att dra sig ur Parisavtalet är en långdragen process. Först tre år efter det att ett land undertecknat avtalet kan det påbörja processen att dra sig ur. Efter det att en part lämnat in nödvändiga dokument dröjer det ytterligare ett år innan utträdet äger rum. USA är den enda part som hittills sagt att man vill dra sig ur avtalet. Men eftersom processen inte kan initieras förrän tre år efter undertecknandet fortsätter USA att delta i COP fram till dess.

Praktiska detaljer
CMA:
Med CMA avses det officiella mötet mellan parterna i Parisavtalet, det vill säga avtalets styrande organ. C:et står för ”Conference of the parties serving”, M:et för ”meeting of the parties” och A:et för (Paris) ”Agreement”.
MPG (Modaliteter, förfaranden och riktlinjer): MPG brukar kallas Parisavtalets regelbok. MPG avser de riktlinjer som ska tas fram för att ge parterna instruktioner så att de kan uppnå Parisavtalets mål. Under COP23 kommer parterna att förhandla om MPG och om andra viktiga aspekter av Parisavtalets arbetsprogram. CMA kommer att slutföra arbetet med riktlinjerna 2018 inför COP24.
UNFCCC:s organ: Förutom COP och CMA kommer ett antal andra organ inom UNFCCC att spela nyckelroller när det gäller att utveckla olika aspekter av arbetsprogrammet och MPG. Dessa är bland andra APA (ad hoc-arbetsgrupp för Parisavtalet) SBI (ett organ för genomförande) och SBSTA (ett organ för teknologisk och vetenskaplig rådgivning)
Global Stocktake: Vart femte år från och med 2023 kommer man att undersöka vilka framsteg som gjorts i arbetet med att nå Parisavtalets mål. Resultaten av undersökningarna kommer att kommuniceras i samband med inlämningen av nya NDC:er.
Icke-statlig aktör: Alla som deltar utan att vara parter, till exempel en stad eller ett företag. Mobilisering av icke-statliga aktörer är avgörande för att uppnå Parisavtalets mål.
Climate Champions: Varje år utses två ”Climate champions” av den tidigare COP-presidenten och en av nuvarande ordföranden. Endast icke-statliga aktörer kan få utmärkelsen.
Nationella anpassningsplaner: Inrättades vid COP16 i Cancun 2010. Parterna använder nationella anpassningsplaner för att identifiera behovet av anpassning till klimatförändringarna och strategier för att hantera dem.
Anpassningsfond: En internationell fond som skapades 2001, i enlighet med Kyotoprotokollet. Fonden är till för att stödja anpassningsprojekt i utvecklingsländer. Den började godkänna projekt under 2009. Vid COP22 i Marrakech kom parterna överens om att fonden skulle kopplas till Parisavtalet men hur detta förhållande ska se ut är ännu inte bestämt. Frågan diskuteras under COP 23.
100 miljarder dollars-målet: Under COP15 i Köpenhamn förband sig länder i väst att från och med 2020 hitta 100 miljarder dollar per år i finansiering. Pengarna som kan komma både från offentliga och privata donationer ska hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna och mildra dess negativa effekter.
Den gröna klimatfonden: En internationell fond som inrättades 2010 för att stödja utvecklingsländer i sina ansträngningar att mildra klimatförändringarnas effekter. 40 länder skänkte en startpott på 10,3 miljarder dollar till fonden som började godkänna projekt 2015.

Lina Rosengren

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.