Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Ulrica Schenström: ”Det är ändå Assar-gruppen som styr”

Publicerad: 2 juli 2015, 05:31

Gruppen av politiska proffs har vuxit rejält de senaste 20 åren. Men i kulisserna är det fortfarande Assar-gruppen som styr, säger Ulrika Schenström.


Gruppen av så kallade ”policyprofessionella” har vuxit drastiskt sedan början av 90-talet och utgör idag en maktfaktor.
Det är en grupp på mellan 2 000 och 2 500 personer som är anställda och som sitter väldigt nära de folkvalda.

Det  handlar om utredare, presschefer, politiskt sakkunniga och samhällspolitiska chefer

Trots att de har en ganska diffus roll så utövar de ett stort politiskt inflytande, kanske för stort, visar en rapport från den sittande Demokratiutredningen, författad av Christina Garsten, professor i socialantropologi vid Stockholms universitet.

– Det ser ut som en ganska brokig skara. Det som förenar dem är deras politiska verksamhet, att de vill vara med och driva politik och samhällsförändring, och att de har någon form av makt, säger Christina Garsten i en debatt i Almedalen.

Problemet är att deras legitimitet för att utöva makt inte är helt uppenbar, varken för dem själva eller för deras folkvalda uppdragsgivare. Deras mandat är inte klarlagt i något offentligt regelverk och det finns ingen etisk eller yrkesprofessionell kod för den här gruppen, säger Christina Garsten.
 
Olle Wästberg,
huvudsekreterare i Demokratiutredningen, menar att det här växande ”skrået” uppstod på regeringskansliet hösten 1994 i samband med EU-folkomröstningen. Där satt en grupp aktivister, informatörer och kampanjmakare från S, Fp och M och arbetade tillsammans.

– Här uppstod vänskapsband som blev viktiga, man prövade sig fram med olika metoder. Efter att kampanjen var avslutad uppstod flera nya informationsföretag i spåren av detta, Prime och Springtime till exempel. Sedan dess har det här vuxit och vi har fått tankesmedjor, säger Olle Westberg.

Ulrica Schenström jobbar på det informationsinriktade konsultbolaget Hallvarson & Halvarsson, men var tidigare statssekreterare åt Fredrik Reinfeldt. Hon känner inte igen sig i utredarnas bild av de policyprofessionella och menar att forskarna blandar ihop renodlade företagslobbyister och politiska nördar.

– Men sedan finns det en viktig grupp som inte riktigt är med i rapporten, och det är den professionella policymaking-gruppen, som har mycket stort inflytande på de folkvalda. De är mer inspirerade av akademin, och är i många fall nationalekonomer, säger Ulrica Schenström.

I denna grupp finns till exempel Assar Lindbeck, som alltid kommer med ”spännande förslag” och ”vrider och vänder på saker” och berättar vad det kostar, eller SACO:s tidigare samhällschef Gunnar Wetterberg, samt ekonomerna Hans Lindberg och Hans Lindblad. Det är personer som enligt henne har stor inverkan på den ekonomiska debatten och på  politiken i realiteten.
 
– Den här andra gruppen av politiska
nördar och PR-konsulter som springer runt i Almedalen och föreslår saker har till syvende och sist inte så stort inflytande på politiska reformer, det kommer istället att vara sådana ur ”Assar-gruppen”, säger Ulrica Schenström.

Ett problem med gruppen av policyprofessionella, oklart hur stort, är att många av dem byter jobb så snabbt i samband med maktskiften. Det finns en växande andrahandsmarknad på konsultbolag och PR-byråer och dit flyttar man med alla sina kontakter och den informationen man fått på sin tidigare arbetsplats.
 
Något som oroar debattören Daniel Suhonen,
chef på Katalys.

– Det ligger en fara i att eliterna sammansmälter på det här sättet och att man inte ser skillnad mellan blocken. För att karriärvägarna som tidigare var åtskilda för arbetarrörelse och borgerlighet smälter samman. Det uppstår ett demokratiskt problem för folk känner att det bara finns EN elit, säger Daniel Suhonen.

Policyproffsen förvandlas enligt honom till en gemensam klass med samma löner och samma arbetsmarknad; först i egenskap av statssekreterare och sedan som PR-konsulter, och då har man fjärmat sig för långt från väljarna. Därför är det enligt honom extra viktigt att det finns partier som verkligen företräder olika skikt i samhället.

En metod som skulle kunna lösa delar av probelemet är att inrätta någon slags karantän för den här gruppen. Att utkräva anställningsstopp eller kanske en period när man inte får lov att avslöja den information man tagit till sig i maktens korridorer. Frågan har varit uppe till diskussion under lång tid men än så länge har lite hänt.

I vintras tillsatte emellertid civilminister Ardalan Shekarabi (S ) en utredning som ser över just de här frågorna.

Erik Klefbom

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.