Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag29.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Uppdrag: Fixa framtiden!

Publicerad: 28 Juni 2015, 20:30

Miljöaktuellt intervjuar strategi- och framtidsminister Kristina Persson (S).


Ämnen i artikeln:

Kristina Persson

Högst upp i Rosenbad sitter strategi– och framtidsminister Kristina Persson. Korridorerna utanför kontoret pryds av lagporträtt av tidigare
decenniers regeringar. Efter åtta år av Alliansstyre har S och MP intagit den anrika regeringsbyggnaden och Kristina har troligen fått ett av de bättre rummen.

Framtidsrådet har samma dag haft möte. På ett stort blädderblock ses essensen av rådets tidigare diskussioner – en skiss över samhällets
stora utmaningar och möjligheter – illustrerade i form av stora cirklar och beskrivande pilar.

– Idag hade vi en lång agenda. Hållbarhet är det genomgående temat, förklarar Kristina Persson och berättar om sina nyskapade analysgrupper.
– Den förra regeringens Framtidskommissionen
beskrev framtidens utmaningar, men fick inte formulera lösningar. Vi gör tvärt om. De tre grupperna har fått uppdraget att jobba självständigt och komma med idéer och lösningar på problemen.

Som sedan ska bli politik?
– Ja, det vi gör kan beskrivas som ett förstadium till politik. Hård politik blir det först när idéer och förslag går in i regeringskansliets processer och arbete. Allt kommer så klart inte att gå vidare, men mycket kommer, hoppas jag, för att påverka beslut eller och leda till offentliga utredningar.
– Ett annat nytt initiativ från rådet är att se över hur hållbarhetsfrågorna i stort kan integreras bättre i regeringskansliet. När framtidsministern tillträdde sin post började hon med ett tomt skrivbord. Det fanns inget arv, inget tidigare kansli. Uppgiften är att arbeta horisontellt i den politiska organisationen, inte helt olikt en hållbarhetschef.

– Min stora utmaning är att lösa upp trögheter och åstadkomma samarbete på tvären, att åstadkomma förändring och verkstad. Jag är verkligen ödmjuk inför att det kommer att ta tid att åstadkomma
förändring, säger Kristina.

Hur ser planen och målen ut då?

– Målet är att integrera hållbarhet i regeringskansliets och arbeta för att bli den globala förebild vi sagt att vi ska vara. Hur det ska
kvantifieras har vi inte bestämt än, men målet är förstås att frågorna ska omsättas i praktisk handling under mandatperioden.

Du är den minister som omnämnts minst i media av ministrarna de första sex månaderna?

– Det är inte så konstigt. Media fokuserar mycket på det som har hänt och på konflikter av olika slag. Jag sysslar med det som inte har hänt och skulle så klart önska att media är mer intresserat av det som kommer att hända.

Kristina har ett långt förflutet i det offentligas och politikens tjänst. Innan ministerämbetet grundade och arbetade hon som ordförande för tankesmedjan Global Utmaning. Hon pratar gärna om just detta
och Sveriges roll i världen.

– I vår regeringsförklaring har vi starka skrivningar att Sverige ska vara en förebild i världen, att vårt land ska vara en ledande och inspirerande kraft.
– Jag är Nordenminister också. Där driver jag att de nordiska länder ska spela en viktig roll i världen. Vi är åttonde största ekonomin i världen och man vill lära av oss.

Vi är förebilder?
– Ja. Redan när den nordiska modellen som begrepp spred sig på 60-70-talet var vi det. Nu vill man veta hur vi tog oss ur kriserna på 90-talet och hur vi jobbar på miljöområdet. Det är mycket kvar att göra, men vi betraktas på det stora hela som en förebild.

Förtroendet för offentliga institutioner och andra människor är något som utmärker de nordiska länderna. Det är otroligt värdefullt att människor litar på varandra och på institutionerna. Det ger ett socialt kapital som gör att samhällen att fungera bra – och detta samspelar dessutom positivt med landets konkurrenskraft.

Vilka är de största utmaningarna om du blickar framåt?

– Den största risken är klimatförändringen och de effekter som torka, havshöjning, översvämningar, livsmedelsbrist, massmigration som vi kan ana idag. Jag såg en färsk uppgift om hur stor risken var att
vi redan detta århundrade skulle omöjliggöra framtida mänskligt liv på jorden. Den var enligt ett stort antal katastrofforskare ,19 procent, enligt det sammanvägda resultatet – en risk på fem! Det är chockerande högt. Ett skäl är att vi just nu befinner vi oss på väg mot fyra graders
temperaturhöjning.
 
Vilket ansvar har politiken?

– Politiken har alltid huvudansvaret och just nu väntar många på just politikerna. Eftersom vi inte har globala institutioner som fungerar tillräckligt kraftfullt faller mycket av ansvaret på enskilda
nationer. Näringslivet har sett problemet och är redo att agera.

Vad krävs för att få bort låsningarna?
– Att vi tänker om i vårt sätt att arbeta och att vi blir effektiva. Vi har för långa ledtider i det offentliga systemet, en orsak till det är stuprören. Det som krävs är så klart ledarskap, bristen på globalt ansvar är det största hindret Jag vet att jag har statsministern och regeringen bakom mig, och att vi ska omsätta våra mål i praktiken genom en lång rad åtgärder som att få styrmedel på plats och infrastrukturinvesteringar som är tillräckligt gröna och omfattande. Men vi talar om globala
utmaningar.

Kristina anser också att finansiella systemet behöver utvecklas.
– Finansmarknaden måste nyttiggöras i investeringar för en hållbar framtid. Det gäller både klimat och miljö men är också en viktig ur ett socialt perspektiv i form av jobb.

Vad är det du saknar?
– Strukturer som får finansiella resurser att kanaliseras till produktiva investeringar för hållbarhet, jobb, stabilitet, grön omställning
och blå tillväxt – det senare är allt som har med vatten att göra.
– Social hållbarhet hänger också ihop med finansiell stabilitet och finansmarknadernas funktionssätt.

Där måste vi få en samsyn internationellt som manifesterar sig i praktisk politik. De stora klyftorna i världen är inte hållbara. Vi ser redan nu effekterna i form av sönderfallande stater, så kallade ”failed states”. Och vad är det som göder framväxten av extrempartier som är antidemokratiska och främlingsfientliga? Jo, besvikelse och
utanförskap. Förlänger vi dagens utveckling hamnar vi i en som liknar den på 1930-talet.

Vad är worst casescenariot du arbetar med?
– Att en rad olika katastrofscenarier inträffar och samverkar med varandra. Att vi får ekonomiska kriser
orsakade av klimatförändringen som i sin tur ruckar finanssektorns stabilitet som leder till sociala oroligheter som leder till konflikter. Vi
måste se samhällena som det sammanhängande system de är.
– Mognaden för den globala samverkan som krävs tar tid att växa fram. Ser man på historien finns ett skäl att vara pessimistisk. FN, EU, Världsbanken och andra globala institutioner är ett resultat av
två världskrig med en djup mellanliggande ekonomisk kris.
– Det som kan få världen att nyktra till och agera snabbt är att det inträffar flera mindre katastrofer. Men sen jobbar jag utan att det ska vara möjligt utan katastrofer – något annat vore ju inte värdigt.

Mikael Salo

mikael.salo@aktuellhallbarhet.se

Ämnen i artikeln:

Kristina Persson

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.