USA med i EU:s ”ambitiösa klimatkoalition”: ”Stort steg framåt”

I tisdags avslöjade EU sin hitintills hemliga koalition med 79 av de före detta europeiska kolonierna i ACP-gruppen (Afrika, Karribien och Stilla Havet). Under onsdagskvällen välkomnade EU att även USA anslutit sig till gruppen som gemensamt står bakom ett antal principer för ett ambitiöst klimatavtal. Koalitionen bildades under klimatmötet i Durban 2011 och under sin tid som EU:s klimat- och energikommissionär har Miguel Arias Cañete bland annat hunnit besöka Latinamerika och Papua Nya Guinea för att bygga broar.

– Ambitionens koalition ledd av EU växer sig starkare. Efter gårdagens tillkännagivande som förändrar spelplanen har vårt budskap till andra spelare hörsammats. EU har byggt en stark allians som representerar fler än 100 länder och majoriteten av parterna på FN:s klimatförhandlingar. Vi är både utvecklade länder och utvecklingsländer, stora och små, rika och fattiga, och vi kommer inte att acceptera ett avtal som inte fyller sitt syfte. Under de kvarstående timmarna av de här förhandlingarna tillsammans kommer vi att trycka på för det mest ambitiösa klimatavtalet, säger klimat- och energikommissionär Miguel Arias Cañete, i ett uttalande.

En person med god insyn i EU:s förhandlingsdelegation säger till Miljöaktuellt att det är ett stort steg framåt att USA nu är med. Jämfört med tidigare klimatmöten, som det i Köpenhamn 2009, har de två parterna tydligare stått på två olika sidor i förhandlingen. ”Nu ansluter de sig till ett EU-initiativ med en ganska hög ambitionsnivå”, säger personen.

Exakt vad koalitionen menar med ett ”ambitiöst avtal” är dock inte helt tydligt. Enligt EU:s uttalande ingår här att Parisavtalet ska vara bindande, rättvist, ambitiöst och dynamiskt. Men som bekant är frågan om vad som egentligen menas med ett ”bindande” avtal komplex. Det framstår, enligt de som Miljöaktuellt pratat med, som högst osannolikt att ländernas nationella åtaganden skulle bli bindande även om delar av avtalet kan bli det.

Koalitionen vill också ha ett system för transparens och uppföljning ska ingå. Ett mer konkret ställningstagande är att länderna vill ha en översyn av de nationella och de gemensamma åtagandena vart femte år. Detta för att försäkra sig om att avtalet inte tappar fart gentemot omvärlden och vetenskapen.

I sin deklaration skriver koalitionen också att den vill ha ett långsiktigt mål ”i linje med vetenskapen” men inget konkret gradantal nämns. Det finns en tydligt förklaring till det. ACP-länderna, som är mer drabbade än EU av klimatförändringarnas effekter redan idag, stödjer tydligt ett mål om att hålla temperaturökningen under 1,5 grader. Under onsdagskvällen var det fortfarande oklart exakt hur EU ställer sig till det. Klart är att man är öppen för skrivningar om 1,5 grader som en ambition men inte hur det ska relateras till målsättningen på två grader. Även USA:s utrikesminister John Kerry har ställt sig positiv till att nämna 1,5 grader i klimatavtalet, men vill i nuläget inte ta bort FN-ländernas tvågradersmål.

Den här frågan diskuterades flitigt bakom låsta dörrar under onsdagskvällen och många väntar på svar kring hur många graders uppvärmning som kommer att nämnas i det stora klimatavtalet. I det färska avtalsutkast som kom under onsdagseftermiddagen nämns flera olika alternativ.

Martina Frisk