Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag14.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Ut ur präktighetsfållan!

Publicerad: 10 Januari 2006, 17:18

Var med sonen på senaste Harry Potterfilmen. Tillsammans med en hel salong förväntansfulla killar och tjejer, rätt många föräldrar och en handfull uppenbara Potternördar dras man in i en otrolig värld befolkad av trollkarlar och magiker.


Ett centralt inslag i filmen är när Harry och hans vänner klättrar upp på en höjd och når fram till en känga ute i terrängen, som visar sig vara en ”flyttnyckel”. Med hjälp av denna nyckel förflyttar sig hela sällskapet bort från vår värld till trollkarlsvärlden. Ett snabbt skifte från vardagen till något helt annat.

Det här bytet av ”världar” ger associationer till något som jag tycker är ett dilemma för svenskt miljöarbete årsmodell 2005. Trots att branschen idag måste betraktas som mogen finns där ändå en form av ”utanförskap”. Det finns de som är ”inne i”, och de som befinner sig utanför. Mer på det politiska planet och mindre kanske i den kommersiella världen. Detta utanförskap handlar egentligen inte om verksamheter och insatser som sådana. Vi har ju aldrig sett så mycket av operativt arbete och målmedvetet förändringsarbete eller haft så många människor som yrkesmässigt berörs av miljö- och hållbarhetsfrågor som idag. Och det satsas mycket mer pengar kring dessa frågor än någonsin förr. Men berör det folk? Tillåt mig tvivla. Därav känslan av utanförskap.

När miljöfrågorna fick ett medialt genombrott mot slutet av 1980-talet hamnade de mitt i människors egen vardag. Diskussionen om vad egna köpval betydde och möjligheterna att handla miljövänligt med hjälp av den egna plånboken slog uppenbarligen an strängar hos många. En hel del av debatten drevs visserligen med klassiska domedagsbilder som resonansbotten. Frågan om klorfritt papper hade förmodligen inte fått ett så snabbt genombrott om inte debatten hela tiden ackompanjerats av bilder av ryggradskrökta simpor i teve och tidningar.

Och idag då? Jodå, flitens lampa lyser på många håll och i många sammanhang. Mycket av det som då var lite trevande framtidsfrågor är nu väl integrerat i det ordinarie arbetet. Men det är knappast frågor som publiken direkt gör ”vågen” för. Miljö har lyckats bli indefinierad i en lite tristfärgad och synnerligen präktig fålla som dessutom budskapsmässigt är högst förutsägbar. Viktigt, bra, borde vara mer… De politiskt korrekta uppfattningarna finns där. Men man kan inte påstå att miljö- och hållbarhetsarbete i sin kontaktyta mot medborgare och konsumenter direkt utstrålar lust, glädje och lockelse. Och få lyckas förmedla delaktighet och medverkan. Det gäller politiken – och det gäller också tyvärr många företag.

Spelar detta då någon roll? Jag tror det. Visserligen handlar en stor del av frågan om hållbar utveckling om teknik, nya koncept och ekonomisk bärkraft. Men det är svårt att tro att det går att klara det som ligger framför oss om det inte samtidigt finns en långsiktighet och hållbarhet också när det gäller engagemang hos människor. Människor måste känna en lust till att det som saluförs också är lockande och bidrar till något där de berörs. Först då kan vi hoppas att dagens ”utanförskap” börjar erodera.

Det är dags att föra in mer av sammanhang och känsla när man kommunicerar miljö och hållbarhetsfrågor med kunder – och med medborgare. Vi behöver fler på ledarnivå som inte bara återger det politiskt korrekta utan själva besjälat visar vad man vill med den egna verksamheten – och vilken framtidsbild man ser. Miljö- och hållbarhetsfrågorna bör ut ur präktighetsfållan en gång för alla!

Bo Thunberg
Författare, idéutvecklare och rådgivare. Styrelseordförande i föreningen Elma liksom för Krav i Sverige.

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.