Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag05.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Vackra kinesiska lyktor – en miljökatastrof

Publicerad: 25 Oktober 2010, 04:40

Kinesiska lyktor kan vara fina att titta på, men när de utbrända lyktorna hamnar i kornas hö så dör kreaturen en smärtsam död, med motsvarande resultat för böndernas plånböcker.


Ämnen i artikeln:

CleantechTeknikMiljöteknikGreentechForskningIngenjör

"Kinesisk lykta" är en felaktig term för det kinesiska ”önskelykta”. Kongming-lyktan var egentligen den första varmluftsballongen, som fått sitt namn efter den store kinesiska militärstrategen Zhuge Liang som levde under De tre kungadömenas period 220-280 e.Kr. Hans stilnamn var just Kongming. Ett stilnamn är något kinesiska män av viss social status kan få när de fyller 20. Emellertid finns det uppgifter om önskelyktor så långt tillbaka som 300-talet f.Kr varför man får anta att det inte var Zhuge Liang som uppfann denna typ av ballonger. Det är emellertid historisk praxis i Kina att hänföra stora upptäckter till viktiga militära eller historiska personer, snarare än de verkliga uppfinnarna. Man kan anta att hänförandet till Kongming har något att göra med att ballongen liknar den hatt han ofta bar på målningar.

Zhuge Liang (181 – 234 e Kr), dock med fel hatt.

Numera är det inte bara kineser som skickar upp varmluftsballonger när kvällarna är varma och vackra. Även engelsmännen har börjat ta efter traditionen och använder sig av dessa vackra, fjäderlätta skapelser när vädret så tillåter, vid fester, bröllop och till och med begravningar. Bönderna runt omkring är vilda av ilska och vill att staten ska förbjuda eländet.

En kinesisk lyckta är inte särskilt dyrbar, den kan fås för omkring 20 kronor, och består bara av ett värmeljus, lite ståltråd och tunt papper. Under en enda sommar verkar engelsmännen kunna släppa upp fler än 200.000 sådana varmluftsballonger.

Böndernas främsta klagomål är att lyktorna faller ned på åkrarna runt omkring. Bortsett från att en lykta som fortfarande brinner mycket väl kan sätta eld på åkern, så försvinner inte ståltrådsburen utan åker med i skördemaskinerna och hamnar så småningom i kornas hö, som de sedan ska äta under vinterhalvåret. När en ko äter ståltrådstrassel upplever den ”stort obehag” meddelar RSPCA, brittiska djurskyddsföreningen. Mera rakt på sak: den dör en smärtsam död. Ståltrådar eller bitar av dem river hål i matstrupen eller får djuret att kvävas långsamt.

En bonde utanför Northampton förlorade kreatur för över 10.000 kronor på bara en månad i våras efter att de ätit torrfoder som förorenats med ståltrådstrassel från kinesiska lyktor. När det är högsäsong för lyktorna kan bonden hitta så många som tio stycken på sina marker under en enda dag. ”Jag vet att de ser trevliga ut, men vi har inte råd att förlora så många djur” säger bonden.

Saken har tagits upp på regeringsnivå och bondeförbundet National Farmers Union vill att lyktorna ska förbjudas. Women’s Food and Farming Union i Wales laddar upp för ett regelrätt krig mot lyktorna. De har anställt ”lyktpatruller” som ska samla bevismaterial som ska skickas in till regeringen.

Andra som klagar är Kustbevakningen som har fått problem med att lyktor rapporteras som nödbloss vilket lett till allt fler onödiga utryckningar. Det var bara nio stycken år 2007, men 49 under 2008 och 347 stycken år 2009. Det är klart att det tär på Kustbevakningens resurser.

Än värre kan det bli om en brinnande ballong faller ned på ett raffinaderi, en bensinstation eller en kemisk fabrik. England är vida berömt för sina cottages, lantliga hus med halmtak, som tyvärr är tämligen lätta att sätta eld på. Och pyromanen kommer för alltid att förbli okänd och omöjlig att straffa.

England har haft sin beskärda del av raffinaderibränder, som den här i Hemel Hempstead år 2005. Den hördes över flera grevskap.

Men inget som är så ont att det inte har något gott med sig. Det engelska företag et Sky Lanterns har börjat producera biologiskt nedbrytbara kinesiska lyktor kallade ”wire free” med en ställning i bambu. Fast andra frågar sig hur länge bambu egentligen blir kvar i naturen innan det bryts ned. Dessutom fortsätter företaget att sälja sina andra produkter, med ståltrådsställningar.

Man måste alltså slutligen fråga sig: Har vi inte lärt oss något av all debatt? Har det blivit rätt att skräpa ned i naturen igen?

Läs mer

NFUs varning till allmänheten: www.nfuonline.com/volvodeal
www.nfuonline.com/Our-work/Legal-and-SPS/Legal-articles/Chinese-lanterns,-the-law-and-you
Sky Lantern: www.skylanterns.com/skylanterns

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.