Vad betyder Brexit för klimatet?

Storbritannien var först i världen att sätta långsiktiga, legalt bindande klimatmål, genom Climate Act. Också själva klimatmålet, -80 procent till 2050, har stått modell för bland annat Sveriges ambitioner.

Inget av detta påverkas direkt av om Storbritannien lämnar EU, tvärtom menar bedömare att det är närmast självklart att åtminstone Climate Act lever kvar.

Men många ledande i Brexit-rörelsen är mindre engagerade i klimatfrågan eller direkt skeptiska till att människan orsakar klimatförändringar. Hit hör bland annat tidigare ministern Nigel Lawson. Bland väljarna är skillnaden stor; 18 procent av de britter som vill lämna EU håller inte med om påståendet “human activity is causing climate change” mot tio procent av de britter som vill stanna i EU. 68 procent av de som vill lämna menar att “the media exaggerates the level of scientific agreement there is on human activity causing climate change”. De som vill lämna EU är också generellt mer skeptiska till vetenskap, motståndare till förnybar energi och positiva till skiffergas.

Hur stora de ekonomiska konsekvenserna blir för Storbritannien av att lämna EU skulle förstås bero på vilken typ av avtal man i stället sluter med EU. Men flertalet bedömare tycks ense om att Brexit skulle bli en ekonomisk förlust för Storbritannien, och miljöorganisationen E3G (Third Generation Environmentalism) kopplar detta till ett mindre aktivt klimatarbete: ”You’ll have a government that has no money to invest in a shift to a low carbon infrastructure”.

Med en pressad ekonomi försämras förutsättningarna att lämna kol och olja, med minskad potential att stimulera förnybart och stärkt tryck att utnyttja potentialen till skiffergas. Därtill måste Storbritannien troligen avbryta (eller inte påbörja) några av de klimat- och energiprojekt som EU delfinansierar. Totalt handlar det om cirka 3,5 miljarder euro enbart från Europeiska Investeringsbanken, enbart inom förnybar energi.

Storbritannien är ofta på den mer ambitiösa sidan i EU:s klimat- och energiförhandlingar, inte sällan allierad med Sverige, Tyskland och Frankrike. Det gäller inte minst den nyligen antagna klimatpakten och de pågående förhandlingarna om bördefördelningen, men också revideringen av EU:s utsläppshandel och hur stark klimatkomponenten ska vara i EU:s jordbruks- och transportpolitik. Denna balans är skör, med ett antal länder i framför allt Central- och Östeuropa som gärna ser lägre ambitioner, och kan alltså påverkas till det negativa om Storbritannien lämnar. Det anger bland annat tankesmedjan Institute for European Environmental Policy.

“Those who cling to an energy future based on coal, oil and gas will now fight all the harder to protect the value of their assets. Just when we need a redoubling of effort, Brexit would gravely weaken Europe’s capacity to act on climate”, uttrycker parlamentsledamot Caroline Lucas och John Ashton från miljöorganisationen E3G.

En stor osäkerhetsfaktor är om Storbritannien, om de lämnar EU, skulle stanna kvar i utsläppshandeln ETS, där ju EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein redan ingår trots att de inte är med i EU. Det skulle få långtgående konsekvenser och tvinga fram en besvärlig omförhandling om de lämnade systemet, med stor risk för att systemet tappar ytterligare styrfart.

I FN:s klimatförhandlingar ska EU tala med en röst. Vilken denna position är, är liksom EU:s övriga klimatpolitik, föremål för knepiga förhandlingar där Storbritannien jämte Sverige ofta arbetat för en linje med snabba utsläppsminskningar. Som en tidigare mycket stor aktör inom kolsektorn, har Storbritannien också en särskild trovärdighet gentemot kolproducerande länder som är skeptiska till mål om snabba utsläppsminskningar.

Det är möjligt att EU:s linje i FN skulle försvagas om Storbritannien lämnar EU, men å andra sidan kan Storbritannien då driva en egen linje vilket Sverige är förhindrat att göra. Sedan tidigare har Norge och Schweiz, som fristående från EU, i klimatförhandlingarna ofta kunnat driva en kraftfullare linje och agera friare, och det är inte självklart att det vore negativt att Storbritannien också fick en sådan roll.

Konkret skulle Storbritannien som icke-EU-land behöva formulera en egen NDC (nationally determined contribution) med sina klimatåtaganden, vilket skulle vara ett tidigt lackmustest för vilken klimatpolitik ett Storbritannien utanför EU avser föra.

Det görs ibland försök att koppla ett eventuellt Brexit till vilka konsekvenser det skulle få för Sverige. Det är relativt spekulativt, eftersom det ju beror på vilket förhållande Storbritannien skulle få med EU, samt vilka nya, direkta relationer Storbritannien och Sverige skulle etablera. Dessa analyser har sällan eller aldrig med någon tydlig klimatkomponent och det är inte till stor nytta att granska detta bortom det som redan framgått i ovanstående analys.

Mattias Goldmann, vd, Fores

Anders Hellberg