”Våga anta Transportutmaningen”

Den 1 juli träder mandatperiodens kanske viktigaste reform på klimatområdet i kraft: reduktionsplikten, eller bränslebytet som den också kallas. Reduktionsplikten innebär att drivmedelsbolagen blir skyldiga att blanda in förnybara drivmedel i all fossil bensin och diesel de säljer för att minska utsläppen av växthusgaser. Nivån för utsläppsminskningen utgår till en början från 2,6 procent för bensin och 19,3 procent för diesel med ambitionen att skruvas åt allt eftersom.

Eftersom minskningen gäller utsläppsnivån premieras de klimatbästa drivmedlen och genom att även biodrivmedelsdelen beskattas på samma sätt som den fossila kan EU inte förhindra att grödobaserade drivmedel används.

En övergång till biobränslen är central för att vi ska nå målet att minska växthusgasutsläppen från inrikes transporter med 70 procent till år 2030. Även om vi nu ser en snabb utveckling av laddbara bilar på personbilssidan och olika typer av biogas- och vätgasmodeller inom den tyngre trafiken så kommer en stor del av de bilar som rullar på vägarna idag fortfarande vara i trafik 2030. Det utgör inte ett problem, så länge det finns något annat än fossila bränslen att tanka dem med.

Alla dieselbilar skulle i teorin kunna gå över till 100 procent förnybar biodiesel redan idag om bara bilföretagen ger grönt ljus till det. Citroen och Peugeot har gett klartecken och flera andra bilmärken borde snart kunna ge klartecken.

Den andra puckeln som kan vara lite besvärligare att ta sig över är att säkra tillgången på hållbart producerade biobränslen.

En nyckel för att Sverige ska klara av sina ambitiösa klimatmål på ett sätt som dessutom gynnar ekonomin är att vi får igång en storskalig inhemsk produktion av biodrivmedel. Några investeringar är beslutade men fler behövs. Sverige har relativt stor tillgång på råvara både från skogsbruket och jordbruket men ändå har ännu de riktigt storskaliga satsningarna på bioraffinaderier uteblivit. Trots att bränslebytet nu ger en grund för anta att det kommer att finnas behov av biobränslen tvekar vissa investerare att satsa. Bränslebyteslagen ska utvärderas 2019 och då bör bränslebyteskurvan kunna spikas fasts i en bana som leder till 70 procent utsläppsminskning 2030. Det skulle bidra till att ge den långsiktighet branschen kräver.

Nu behövs också ännu tydliga marknadssignaler.

Värdet av de företag som valt att bara köra på fossilfria bränslen ska inte underskattas. Det är med hjälp av många aktörers höga ambitioner som vi hittills så ofta överträffat de politiskt satta målen. De är också en garant för att klimatarbetet inte ska tappa fart när politiken släpar efter. Det är genom att bl.a. transportköparna visar upp sina mål och ambitioner som politikerna vågar fatta de beslut som skapar förutsättningarna för att målen till slut uppnås.

Därför har Fossilfritt Sverige dragit igång Transportutmaningen. Hittills har 150 företag, kommuner, regioner och organisationer skrivit på. Att anta utmaningen innebär att man sätter ett mål, någon gång mellan 2018 och 2030, för när organisationens inrikes transporter ska vara fossilfria. Syftet med utmaningen är dels att visa andra att det är möjligt att ställa om och få fler att följa efter men det är också ett sätt att visa politiker, producenter och investerare hur marknaden kommer att växa.  Utmaningen antas under förutsättningen att det kommer att finnas tillgång på förnybara drivmedel och nu är det upp till politikerna att skapa rätt förutsättningar så att produktionen kan öka.

Jag vill därför uppmana alla företag, kommuner, regioner och organisationer att se över sina transporter och skicka in ett mål när de ska vara fossilfria till transportutmaningen. Tillsammans kan vi visa att det svenska ambitiösa transportmålet inte bara kan nås utan till och med överträffas.

Svante Axelsson, nationell samordnare Fossilfritt Sverige