Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag17.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Vattenfall lanserar global plan för utsläppshandel

Publicerad: 11 Januari 2006, 17:45

Vattenfalls vd Lars G Josefsson försöker rycka åt sig initiativet i diskussionen om utsläppshandeln genom att presentera Vattenfalls alternativ till Kyotoavtalet vid World Economic Forum i Davos den 25-29 januari. Det är ingen slump att han väljer Davos i stället för det nyligen avhållna FN-mötet i Montreal, skriver Dagens Miljös energiexpert Göran Kristiansson i denna analys.


ANALYS. Det är bland kompisarna i de internationella energiföretagen Lars G Josefsson först vill diskutera sin modell, en utsläppshandel som har förutsättning att bli global och långsiktig genom en successiv infasning av uländerna.

Lars G Josefsson har lagt ner en hel del tid på att etablera klimatkontakter bland sina kollegor på andra sidan Atlanten. Men till slut gäller det förstås få världens politiker att skriva under traktaten. När Al Gore var på besök i Stockholm den 13 oktober i fjol flaggade Josefsson för sin modell som han hoppades skulle kunna accepteras också av USA.

Företagsledarna ska inte bli lika överrumplade den här gången som då Kyotoavtalet lades fast. Då tycktes ett fåtal internationella energiföretag ha koll på utvecklingen, medan stora delar av den europeiska industrin tog kaffepaus efter att USA vägrat att skriva under Kyoto. Man trodde att det inte skulle bli något och slutade att skicka sina lobbyister till de internationella konferenserna. Sedan skrev Vladimir Putin oväntat under Kyotoavtalet den 18 november 2004. Med Ryssland hade den magiska gränsen, nationer som representerar minst 55 procent av 1990 års utsläpp, passerats. Nittio dagar senare, den 16 februari i fjol, var avtalet i kraft.

Arne Mogren, som är chef för public affairs på Vattenfall och en av arkitekterna bakom Vattenfallförslaget, ser kortsiktigheten, de korta avtalsperioderna, som en av nackdelarna med nuvarande Kyotomodellen. Första egentliga perioden sträcker sig till 2012. Ska styrmedel vara styrande måste de vara utformade så att företagen vågar planera efter dem. Större infrastrukturinvesteringar behöver avskrivningstider på fyrtio, femtio eller sextio år.

Vattenfalls förslag ska, säger man, sträcka sig hundra år framåt i tiden. Idén är en dynamisk handelsmodell kopplad till BNP. När systemet börjar gälla 2015 ska alla de länder som har åtaganden i Kyotoavtalet minska sina utsläpp. Utvecklingsländer på hela skalan från det snabbväxande Kina till de mest eftersatta, slipper minska sina utsläpp tills deras industri fått upp farten och detta har satt avtryck i landets BNP. När ett lands BNP överskrider BNP-genomsnittet i världen övergår undantagen i stället i bindande åtagande som ökar i takt med den ekonomiska utvecklingen.

Det kan ta tid, tiotals år, innan de är inlemmade. Men i ett hundraårsperspektiv får man ändå en drivkraft för teknisk utveckling och utrymme för investeringar, resonerar Mogren.

Med en bredare anslutning kan också USA:s vilja att delta öka. Nyligen sade USA:s energiminister Sam Bodman i Sydney, vid Asia Pacific Partnership on Clean Development and Climate, fortsatt nej till Kyotoavtalet. Främsta motivet är, sade han, att handelssystemet kan tvinga amerikanska företag att flytta till länder utan sådana system.

Vattenfalls modell ska fungera också när USA inte längre dominerar världsekonomin och Kina och Indien spelar då en mer framträdande roll. Detaljerna i förslaget kommer att presenteras i tidskriften European Review of Energy Market, men av de delar som hittills har offentliggjorts känns grundidén inte alltför revolutionerande. Flera andra institutioner har umgåtts med liknande tankar. Det intressanta är kanske just att det är ett företag som jobbar med frågan.

Vattenfalls modell bör, förutom en bättre konkurrensneutralitet, innebära att priset på utsläppsrätter sjunker för de företag som nu deltar i handeln. Arne Mogren säger att han inte har gjort någon datakörning på just den aspekten, men utgår ifrån att det blir så.

Priset på utsläppsrätter har under nuvarande period blivit högre än vad någon räknat med. Före handelsstarten trodde analytikerna på nivåer kring 7 euro per ton koldioxid, eller max 10. Kort efter start rusade priset snabbt upp till 30 euro, för att nu ha parkerat sig vid 20 euro per ton.

Vattenfall har tjänat mycket pengar på utsläppsrätterna. Dessa har drivit upp elpriset och ger snuskigt feta marginaler på den koldioxidfria energiproduktionen. Men det är förstås inte hållbart i längden och Vattenfalls ledning räknar inte med att få behålla pengarna. Redan har i Sverige politikerna börjat dra in dem genom höjda skatter, höjd kärnkraftskatt och vattenkraftskatt. Vilket ytterligare driver upp elpriserna. Och sett på längre sikt är Vattenfall förstås inte betjänt av ett system som driver iväg deras storkunder.

Lars G Josefsson talar gärna om sin storsatsning på utvecklingen av den utsläppsfria kolkraften, i anläggningar som avskiljer koldioxiden och skickar tillbaka den i gamla gruvorter eller tömda oljekällor. Ännu vet man inte om tekniken är genomförbar, men planeringen underlättas av en långsiktigt stabil alternativ kostnad för koldioxiden.

Och man ska förstås inte bortse från värdet av att företaget inför hemmaopinionen framstår som engagerat i att lösa världens klimatproblem.

Göran Kristiansson

Valter Bengtsson

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.