Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Vem tar ansvar för miljöetiska samtal?

Publicerad: 21 april 2005, 11:19

”Varför ska vi hålla på och prata om vad vi bör göra hela tiden? Vi vet ju redan att vi vill ha en rättvis värld. Det är väl bara att gå ut och göra den rättvis!”


Kommentaren fälldes av en student under en föreläsning om feministiska perspektiv på miljö- och hållbar utveckling vid Uppsala universitet under våren. Detta apropå den miljöetiska reflektionens relevans för praktiskt miljöarbete

Hennes påstående kom inte som en överraskning. Miljöengagerade människor har ofta en övertro på sin egen uppfattning om hur vi bör gå till väga för att lösa miljömoraliska problem. Miljörörelsens besserwisser-attityd är en av dess mer beklagansvärda drag eftersom den alltför ofta ersätter en seriös miljöetisk reflektion.

Det saknas inte fall att reflektera över. Ofta är företag på ett eller annat sätt inblandade. Den svenska historien är fylld av miljöskandaler som fått svåra konsekvenser för människor, djurliv och natur. Förgiftningen av Hallandsåsen är inte första gången svenska medborgare kunnat ifrågasätta företags miljömoraliska hederlighet. Minns till exempel de nedgrävda gifttunnorna i Teckomatorp och hormoslyrbesprutningen av banvallar och björkskog i det svenska landskapet. Tillsammans med andra nutida moraliska övertramp, där Skandiafallet får anses vara en lysande stjärna, ger dessa skandaler oss starka skäl att ifrågasätta hur företag tar ansvar för en bättre värld.

Hur svarar företagen upp mot medborgarnas moraliska indignation? Knappast genom att lyssna och föra dialog. Det allra vanligaste knepet är att producera en lämplig etisk miljöpolicy. Marknaden är översvämmad (gör en sökning på internet så får ni se). Därmed görs misstaget att tro att kodexar kan ersätta miljöetiska samtal och reflektion, och därmed lösa problemen.

De miljömoraliska frågor och problem som uppstår i vardagen till följd av den ekonomiska utvecklingen kräver utöver enögt miljömoraliserande och etiska kodexar ett seriöst miljöetiskt samtal. Har vi rätt att använda naturen för enbart mänsklig vinnings skull? Hur kan vi rättvist fördela miljöbördor mellan världsdelar, generationer, människor med olika hudfärg, klasser och kön? Hur ska ideal som sysselsättning åt alla, fri företagsamhet och ständig tillväxt samsas med andliga och etiska värden om andra djurs och naturens värdighet?

Dessa frågor är alltför allvarliga och komplexa för att vi ska fortsätta tillåta miljörörelse och företagsvärld att gömma sig bakom besserwisser-attityder och tandlösa etiska regelverk. Det finns inga enkla en-gång-för-alla-lösningar. Vi måste prata med varandra. Hela tiden.

Kanske är det inte förrän miljörörelse och företagsvärld gör gemensam sak och möjliggör en miljöetisk reflektion över vår livsstil som vi kan vända skutan och styra mot en bättre framtid. Alternativet, att antingen skälla med hundarna eller att förvisa de moraliska frågorna till de miljöetiska regelverkens rum ter sig från mitt perspektiv som ohållbart – i ordets alla bemärkelser.

David Kronlid
Forskare i miljöetik
Uppsala universitet och NTNU (Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet) i Trondheim

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.