Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag15.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Videokonferens har lyft – även för små företag

Publicerad: 9 Februari 2009, 09:15

Realistisk videokonferens är numera klart etablerad som ersättare för fysiska möten. Om du har ett par miljoner. Nu kommer de billiga systemen.


De fyra stora telekomdrakarna Cisco, HP, Tandberg och Polycom börjar med mindre system för företag som inte är så penningstarka att de kan köpa de stora systemen med bioupplevelse.

Önskedrömmen för alla videokonfererare är att få kliva in i ett rum där cyberrymden blir så övertygande att man inte märker att halva jorden ligger mellan en själv och motparten. De stora systemen av Klass 1 eller 2 (se nedan) är riktigt bekväma och illusionen är eller blir efter en stund fullständig. Med de mindre systemen får man ge avkall på realismen.

Å andra sidan är prislappen en helt annan. I samma mån som antalet skärmar minskar och kraven på konferensrummet inte är så strikta, minskar priset, och antalet företag som kan tänka sig arbeta med väl fungerande videokonferens ökar.

Tandberg T1

De fem klasserna

Eftersom ingen annan gjort det, inför jag härmed videokonferensens fem klasser, i fallande realitetsgrad:

Klass 1: Få personer öga mot öga med motspelarna vid skärmar som ersätter bordets långsida (Immersive Telepresence)
Klass 2: Få personer öga mot öga med motspelarna, men bordets långsida fortsätter inte in i bildskärmarna
Klass 3: Som Klass 1 eller 2 men dessutom med flera stolar som i en biosalong. Motspelarna blir väldigt små.
Klass 4: Bildskärmen står vid bordets kortsida och gör detta till ett långt virtuellt långbord. Personerna i bordets ändar blir väldigt små. (Room Telepresence)
Klass 5: Var och en vid sin skärm på sitt eget rum. Ingen samvaro/närvaro/gruppkänsla (Personal telepresence).

De små systemen

De nya systemen är av den fjärde klassen. De är avsedda att ställas vid en ände av ett långt konferensbord och förvandla detta till ett ännu längre långbord vars andra ände befinner sig ute i cyberrymden, hos den andra parten. Det gäller att speeda fantasin lite och acceptera det faktum att motparten faktiskt sitter i andra änden av ett jätte-långbord och beklagligtvis får man luta sig fram om man ska se motspelarna eller själv synas bra. Men visst kan man acceptera det, bara ljudkvaliteten är övertygande.

Polycom HDX 9000

Det viktiga med ett videokonferenssystem är inte, som man skulle kunna tro, bildens upplösning. Hjärnan har en fantastisk suggestionsförmåga vad gäller bilder. Ingenting hjälper givetvis om personerna i andra änden blir små, mörka eller suddiga. Då försvinner illusionen.

Nej, det viktigaste är faktiskt att vi kan prata i mun på varandra. Människan är utmärkt utrustad att kunna tolka flera samtidiga talströmmar, samtidigt som man producerar en själv. Dumma telekomsystem klarar bara simplex, en enda talström åt ett håll åt gången. Smartare system, som Cisco Telepresence 3000, har flera mikrofoner med hög riktverkan och kan sända ljud åt båda hållen samtidigt utan risk för rundgång.

Huruvida duplexljud går att använda i ett klass 4-system är obekant, men definitivt en faktor att prova innan man köper ett sådant system.

Cisco Telepresence 1000

I övrigt gäller samma regler som för ”stor” videokonferens: rummen i var ände av konferenslänken ska vara så lika som möjligt, både möblerings- och färgmässigt. Belysningen ska ha samma vitpunkt, allting ska vara kalibrerat och skärpan god. Med hög ljusstyrka i rummet blir skärpedjupet långt och hela långbordet blir förhoppningsvis skarpt.

Allt detta ska öka på illusionen av att motparten befinner sig alldeles intill och att rummet bara fortsätter. För att underlätta illusionen gäller fortfarande att det inte bör finnas uppseendeväckande konst i något av rummen, och helst inga klockor. Allt buller och all rumsklang bör vara eliminerade så gott det går.

Polycom HDX 7000

Läs mer

Läs mer om stora system av klass 1 och 2 i Techworld 2009/1 och på http://www.idg.se/2.1085/1.136788/har-ar-framtidens-videokonferens—vi-har-testat Här finns också alla argument för och emot, kostnadsaspekter, personalsäkerhet, miljöaspekter, reskostnader och tillgänglighet samt en diskussion om den besvärande tidsfördröjningen.

Men inget av det ovan nämnda är särskilt ”immersive” när man upplevt äkta ”immersive” i VR-kuben på KTH: http://www.pdc.kth.se/projects/vr-cube

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.