Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Miljöpolitik

MP: ”Vi är de enda som har en politik i linje med Parisavtalet”

Publicerad: 11 augusti 2022, 09:18

”Jag blir väldigt arg när man beskyller klimatpolitiken för att vara det som gör att människor får det tuffare ekonomiskt, när det i själva verket handlar om en välfärdsstat som inte är där”, säger Lorentz Tovatt.

Foto: Pressbild

”Vi vill gå längre än de andra partierna i så gott som alla frågor”, säger Miljöpartiets klimat- och energipolitiske talesperson Lorentz Tovatt i Aktuell Hållbarhets intervjuserie inför valet.


Ämnen i artikeln:

MiljöpartietKlimatpolitikLorentz Tovatt

Inför höstens val har Miljöpartiet tagit fram en klimatfärdplan med över 200 punkter som ska ta Sverige till nettonollutsläpp år 2035. Det enskilt viktigaste förslaget är enligt partiets klimattalesperson Lorentz Tovatt en nationell plan för att fasa ut all fossil verksamhet till 2030. 

Inspiration har hämtats från Finland och Tyskland som tagit fram liknande nationella planer för värmesektorn respektive kolanvändningen. Myndigheter och industri arbetar sedan gemensamt gentemot ett slutdatum med en successiv infasning av ny teknik, för att industrier inte ska gå omkull och människor inte ska hamna i arbetslöshet.

– Det handlar mycket om omställning av industrin, men även transporterna är en stor utmaning. Där behöver vi flytta över gods till järnväg och sjöfart och stoppa de förslag som tar bort skatt från det fossila och därmed bromsar ett bränslebyte, säger Lorentz Tovatt.

Utöver utfasningen av fossil verksamhet vill Miljöpartiet bland annat ta fram en vetenskapligt grundad koldioxidbudget, sätta mål och ta fram styrmedel för en kraftigt minskad klimatpåverkan från konsumtion samt minska flygets klimatpåverkan.

– När det gäller konsumtionsutsläppen har det gjorts ett ambitiöst arbete i Miljömålsberedningen. Vi vill implementera de åtgärder som kommit fram där, till exempel högre ambitioner vid offentlig upphandling och sänkt skatt och moms på tjänster och reparationer för att i stället höja skatten på jungfruliga råvaror och det fossila. 

– För flyget vill vi fortsätta arbeta med flygskatten och höja den. Men det handlar också om att satsa på nya bränslen. I Europa pratar man mycket om elektrobränslen, där har vi hamnar på efterkälken i Sverige, säger Lorentz Tovatt.

Vilka är de största skiljelinjerna i miljö- och klimatpolitiken, som du ser det?
– Jag tycker att det har blivit väldigt tydligt under våren. Vi har en situation i riksdagen där sju av åtta partier alla går fram med stora skattesänkningar på bensin, samtidigt som man vill urholka reduktionsplikten och bränslebytet. Naturvårdsverket är tydligt med att detta hotar klimatmålen. Utöver hotet mot klimatmålen tycker jag att den sortens politik är särskilt anmärkningsvärd eftersom den dels gynnar Putin, dels har en skev fördelningspolitisk effekt. Den ger åtta gånger mer till de rika än till de fattiga. Ur inget perspektiv är det en rimlig politik. Man skulle kunna rikta stöd mot glesbygd och kollektivtrafik, eller sänka momsen på mat. I stället väljer man att sänka skatten på det fossila. Det är tragiskt.

”Man skulle kunna rikta stöd mot glesbygd och kollektivtrafik, eller sänka momsen på mat. I stället väljer man att sänka skatten på det fossila. Det är tragiskt.”

Vilka andra skiljelinjer ser du?
– Det finns ju väldigt många, vi vill gå längre än de andra partierna i så gott som alla frågor. Men flyget är ett sådant exempel. Där har vi varit helt ensamma om att driva fram förslag för minskade utsläpp. Förra mandatperioden hotade oppositionen till och med att fälla en minister för att vi införde en flygskatt för att få flyget att betala för sina utsläpp. Den här mandatperioden har vi fått kämpa för varje liten förändring. Det är symptomatiskt, andra partier har en helt annan syn på flygande.

Hur behöver samhället ställa om enligt dig?
– Jag tror att vi behöver en transformativ strukturerad omställning. Med det menar jag att omställningen ska vara ett offentligt gemensamt ansvar. När vi fasar ut det fossila ska samhället finnas där och underlätta genom subventioner och skatter, men också se till att människor kan utbilda sig och ta nya jobb inom omställda industrier. Vi behöver ett fungerande trygghetssystem. De finns ju de som vill lägga ansvaret på individer men jag tycker att det är fel, de stora förändringarna kommer som en följd av gemensamma beslut och gemensam kraftsamlig framåt. Det är egentligen så jag vill beskriva omställningen.

Vilka konkreta förändringar är det som behövs, vad behöver transformeras?
– Till exempel så tror jag inte att man kan utgå ifrån att vi är hemma om vi bara byter energislag. Det tror jag är feltänkt. Till exempel om vi byter alla bilar till elbilar. Det skapar andra problem, med resursuttag och kritiska metaller bland annat. I stället tycker jag att man ska fråga sig hur vi kan slå flera flugor i en smäll – hur kan vi till exempel åka mer kollektivt, så att de som verkligen behöver sin bil kan åka elbil? Här har vi en annan syn än de andra partierna. Att 5,5 miljoner bilar ska köra på biobränsle är inte hållbart. Det transformativa innebär att systemen måste ändras, vi måste underlätta för kollektivtrafik och ha en helhetssyn i stället för att göra punktinsatser.

Era motståndarpartier menar ju tvärtom att ni lägger ett för stort ansvar på individen. Har de missuppfattat er?
– Jag tror att vi delvis pratar förbi varandra. Alla människor har naturligtvis ett ansvar, det är klart att alla ska försöka göra sitt. Men mitt resonemang handlar om att även om man som individ gör sitt yttersta i ett samhälle som är trasigt, så kommer man ändå inte ner på en hållbar nivå. Det behövs stora strukturella förändringar som vi måste genomföra tillsammans politiskt. Men den här diskussionen är lite förvirrad. En diskussion handlar om vems ansvar det är att driva fram förändringen, och det ansvaret skulle jag säga är politiskt. En annan handlar om ifall vi behöver ändra vår livsstil, och där är svaret förstås ja. Det är två olika diskussioner men de blandas ofta ihop vilket jag tycker är olyckligt. 

Hur ska ni få medborgarna med på att ändra livsstil och till exempel äta mindre kött eller åka mindre bil?
– Det är ju förstås en jätteutmaning. Men jag känner mig ändå väldigt trygg med att när vi väl får erfara den gröna omställningen och vad den innebär i praktiken, så kommer vi att se fördelarna. Det finns så många positiva effekter, som renare luft och vatten, en mer aktiv vardag där vi rör på oss mer och mår bättre, och mer tid med nära och kära. Alla de där sakerna som vi egentligen vil ha. Varje stor samhällsförändring kommer att kännas hotfull, men när man väl märker resultaten så ser man också fördelarna. Det har historiska erfarenheter visat, och det kan vi peka på även för kommande förändringar.

Vilka av de övriga partiernas klimatargument har du svårast för?
– Jag blir väldigt arg när man beskyller klimatpolitiken för att vara det som gör att människor får det tuffare ekonomiskt. Det vill säga när man beskyller klimatpolitiken för utmaningar i samhället som har att göra med välfärd. Nu har klimatpolitiken enligt många partier blivit problemet, när det i själva verket handlar om en välfärdsstat som inte är där. I stället för att tumma på klimatpolitiken och subventionera fossila bränslen borde man rikta in sig på att stötta dem som har det svårt. Jag är väldigt förvånad att även Vänsterpartiet har gått med på den beskrivningen, som i slutändan hotar hela omställningen.

”Nu har klimatpolitiken enligt många partier blivit problemet, när det i själva verket handlar om en välfärdsstat som inte är där.”

Vad borde man göra i stället?
– Det finns ju massor av saker man kan göra. Vi har förslagit stöd och stimulanser, till exempel sänkt matmoms, höjt studiebidrag, höjt barnbidrag, sänkt skatt för dem som bor i glesbygd, extra elbilsbonus i glesbygd. Vi vill också införa ett pristak på hundra kronor i månaden för all kollektivtrafik. Allt detta gynnar dem som har det svårt på ett mer träffsäkert sätt, i stället för att ge pengar i fickorna på de rika. 

Flera av era motståndarpartier menar att utbyggd kärnkraft är centralt för att klara elektrifieringen och klimatomställningen. Men ni gör en annan bedömning – varför?
– De har fel, helt enkelt. Det är uppenbart att ny kärnkraft inte kommer att hjälpa oss överhuvudtaget, vi måste ner på nollutsläpp redan innan den har hunnit komma på plats. Sedan finns tusen andra argument, som att prisutvecklingen varit otroligt bra för de förnybara energikällorna. Exakt samma prisutveckling ser vi nu inom batterier och vätgas, vilket betyder att vi kommer att kunna lagra energi när det inte blåser och när solen inte skiner. Därför är argumenten om kärnkraft en rökridå, den döljer att partierna inte har någon annan klimatpolitik. 

En annan konfliktlinje är skogen, där bland andra Kristdemokraterna och Centerpartiet betonar vikten av stärkt äganderätt och biobränsleproduktion, medan ni vill se ett starkare naturskydd. Hur ser du på den konflikten?
– Jag tycker inte att frågan är så komplicerad. Sverige ska skydda så mycket skog som krävs för att upprätthålla levande ekosystem. Vi har satt en siffra på 30 procent, då klarar vi både våra internationella åtaganden för skyddad natur och att leverera. Och den skog som brukas ska brukas mer hållbart med färre kalhyggen och bättre metoder. Det kommer ändå att uppstå restprodukter som kan bli biobränslen. Men volymen måste avgöras av vilka resurser vi har. Man kan inte basera sin politik på att det finns obegränsad tillgång till biodrivmedel i alla sektorer. Skillnaden blir att vi, till skillnad från de andra partierna, inser att vi också måste ha en politik för minskade transporter. Biobränslena är en del i helheten men kan inte tillåtas växa obehindrat.

Vilka är era absoluta hjärtefrågor som ni inte kan kompromissa om?
– Vi förhandlar inte i media, men på en övergripande nivå så kommer vi inte att medverka till att lätta upp de svenska klimatmålen eller göra stora fossila investeringar. Preemraff var ett sådant exempel som vi inte kunde acceptera. Kommer det flera sådana projekt kommer vi inte att acceptera dem, där går våra röda linjer. 

På punkt efter punkt går många partier ifrån idén om en ambitiös klimatpolitik.

Vad är du mest orolig över när det gäller dessa frågor?
– Den backlash vi ser för miljöpolitiken just nu, dels vad gäller skatten på det fossila, men också på ett bredare plan – om att regeringen till exempel utan starka argument säger ja till Kallak-gruvan. Det handlar om fråga efter fråga där vi har haft flera viktiga lagförslag på väg fram som högerpartierna säger nej till. Många av de här viktiga miljöfrågorna får nu stryka på foten. Och miljö- och jordbruksutskottet går vidare med att ta bort miljöorganisationernas talerätt. På punkt efter punkt går många partier ifrån idén om en ambitiös klimatpolitik.

Varför går det då inte bättre för Miljöpartiet?
– Jag tror att vi har varit för dåliga på att visa på de här skillnaderna i politiken. Vi har ju suttit i regering och varje gång vi har haft chansen har i tagit strid för miljöfrågorna, men det har inte alltid synts utåt. Nu blir det ju uppenbart och förhoppningsvis kommer väljarna att notera det. De måste veta att de röstar på ett parti som verkligen vill agera i miljö- och klimatfrågor. Vi har varit för dåliga på att nå ut med det. 

Hur planerar ni att lyfta klimat- och miljöfrågorna i valrörelsen, så att de får den plats de förtjänar?
– Klimatfrågan är den stora ödesfrågan, vi kommer att vara benhårda med det och inte vika oss en tum kring vad som behövs. Det är viktigt att väljarna vet vilka skillnader som finns mellan partierna så att de kan göra ett upplyst val på valdagen. Vi är det enda partiet som har en politik som ligger i linje med Parisavtalet.

Du har aviserat att du lämnar riksdagspolitiken efter valet, varför och vad ska du göra i stället?
– Jag har varit i toppolitiken ganska länge, och jag tror att alla politiker blir bättre om de är ute i verkligheten ett tag och får andra perspektiv. Jag vill inte bli en tunnelseende politiker. Det är inte omöjligt att jag kommer tillbaka, men här och nu behöver jag en paus. Först och främst ska jag gå tillbaka till mina filosofistudier, sedan får vi se. Jag har inte bestämt mig än, men jag kommer alltid att brinna för samhällsomställningen, så något inom det området kommer jag säkert att jobba med.

Tar med cykeln på tåget

Namn: Lorentz Tovatt.

Bor: I Stockholm.

Äter: Mestadels vegetariskt.

Transportmedel: ”Så gott som bara cykel. Om jag ska ut i landet så åker jag tåg. Jag har en hopfällbar cykel som jag dessutom kan ta med på tåget. I enstaka fall taxi men det är sällan.”

Det väckte mitt engagemang för miljö och klimat: ”Jag har alltid värnat om miljön, men det som fick mig att ge mig in i politiken var är jag förstod vidden av klimatfrågan. Framför allt hur den slår globalt mot dem som har det absolut tuffast – de som måste fly för att de inte längre kan odla sin mark, eller de flickor som måste gå allt längre sträckor efter vatten och därmed förlorar sin rätt till utbildning. De problem vi har i världen blir ännu värre på grund av klimatfrågan.”

10 viktigaste klimatpolitiska åtgärderna enligt Miljöpartiet

* Vetenskapligt grundad koldioxidbudget

* Omställningslag för utfasning av fossil verksamhet till 2030

* Mål och styrmedel för kraftig minskad klimatpåverkan från konsumtion

* Bygg ut järnväg i hela landet

* Minska flygets klimatpåverkan

* Fasa ut nyförsäljning av bensin- och dieseldrivna bilar till 2025

* Genomför kraftig energieffektivisering

* Bygg ut den förnybara energiproduktionen

* Naturbaserade lösningar för minskade utsläpp och inbindning av kol

* Massiv satsning för utbildning och fortbildning
Källa: Miljöpartiets klimatfärdplan

Läs våra andra valintervjuer:

Vänsterpartiets nya klimatröst: ”Ibland blir man matt på mänskligheten”

KD om miljölagstiftningen: ”Som att inte få använda övervåningen på sitt hus”

Liberalernas klimattalesperson: ”Vi kanske inte behöver en dramatisk omställning”

Centerns klimattalesperson: Kärnkraften är bara en valaffisch när man inte har andra klimatförslag 

Moderaterna: ”Klimattullar kanske är helt nödvändiga”

Sverigedemokraterna: ”Radikal klimatpolitik kostar väldigt mycket pengar till liten nytta” 

Karin Tideström

karin.tidestrom@aktuellhallbarhet.se

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.