Analys: Snart halvtid – så har det gått med regeringens löften om hållbara transporter

När regeringen och dess samarbetspartier för drygt ett år sedan presenterade sin politik fanns det en rad skarpa löften om hållbara transporter. Nu närmar vi oss halvtid under mandatperioden och frågan är vilka löften som förverkligats och vilka som kommer att falla i glömska i en tid med dramatiskt förändrade förutsättningar? Med utgångspunkt från regeringsunderlagets 73-punktsprogram går det att följa processer och beslut och bedöma politikens resultat. Nu under maj och juni måste gemensamma lösningar som skall in i höstens budget förhandlas fram.

Ett betydande fokus i 73-punktsprogram är inriktat på infrastrukturen. Där finns en rad löften om stora satsningar på vägar och järnvägar under tio år till en kostnad av 700 miljarder kronor. Det rör många projekt som redan är i gång, men ett stort frågetecken får sättas för löftet om nya stambanor för höghastighetståg i södra Sverige. Under den senaste tiden har det blivit alltmer tydligt att det är riksdagens majoritet som avgör och det är inte säkert att snabbtågsatsnigen i sin mest ambitiösa form överlever. Satsningar inom äldrevård, sjukvård och bostäder kommer troligen ligga före i kön, när den akuta Corona-krisen är över.

I 73-punktsprogrammet finns tre konkreta mindre reformer kopplade till transporter och resande där två troligen kommer att förverkligas och en inte ens är nära.

Högst troligt är att att det inom de närmaste åren kommer en reformerad och mer träffsäker miljöavgift för tunga godstransporter på väg. En utredning där är klar och det bör regeringen gå i land med.

Ett nytt nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige kommer säkert också att bli klart enligt plan och införas år 2022. Men det finns inget som tyder på att dagliga avgångar med väl fungerande nattåg till kontinenten kommer att vara på plats under den här mandatperioden. Den utredning och analys som Trafikverket har gjort här handlar definitivt mer om hinder än möjligheter. Och de hinder som beskrivs är av en sådan art att det är inget som en svensk regering kan lösa på kort sikt. Det är mer en fråga för EU.

Grundbultar i omställningspolitiken för transportsektorn är reduktionsplikten och bonus malus. Båda dessa system är på plats, men det finns ett politiskt tryck och ett tryck från intressenter att förfina och förbättra. I det politiska dokument som regeringens politik bygger på heter det att ”reduktionsplikten ska vara utformad så att den bidrar till att nå det nationella målet om minskade växthusgasutsläpp från inrikes transporter med 70 procent år 2030”.

Levererar regeringen verkligen mot det målet och leder bonus malus till en snabb omställning till mer fossilfria fordon? Avgörande förändringar här måste troligen med i årets höstbudget om det ska få nå någon effekt under mandatperioden. Här pågår en intensiv förhandling, där regeringen sägs vilja sänka ambitionen något.

Regeringen lovade för ett drygt år sedan att fossilfri laddning och tankning ska möjliggöras i hela landet genom att infrastrukturen byggs ut. Här går det både bra och dåligt. Med klimatklivet och initiativ från marknaden utvecklas laddningskapaciteten löpande. Någon liknande hög takt går inte att finna i produktion och distribution av till exempel biogas.

Regeringen har också lovat att det från år 2030 inte längre ska vara tillåtet att sälja nya bensin- och dieseldrivna bilar och att regeringen ska driva på för ett motsvarande förbud i hela EU. Här kan det konstateras att det inte finns några konkreta beslut att bedöma om hur det ska förverkligas.

I 73-punktsprogrammet finns också ambitiösa förslag på en hel rad åtgärder som ska minska flygets klimatpåverkan. Det handlar till exempel om biobränsle, bränsleskatter och miljöstyrande start- och landningsavgifter. I dagens kontext, mitt i coronakrisen, är det här det område där politiken känns mest daterad. Nu handlar det mer om flyget överhuvudtaget kommer att återhämta sig efter dess mest dramatiska och omvälvande kris i trafikflygets historia. Då känns till exempel en utlovad reform om obligatorisk klimatdeklaration vid köp av flygresor som en ytterst marginell sak.

Björn Anderberg,
redaktör Ekotransport