Dags för en grön omstart av transportsektorn efter corona

Coronapandemin har på kort tid kastat Sverige och världen in i en akut kris. Förutom det mänskliga lidandet drabbas också näringslivet och ekonomin i stort svårt. Regeringen är nu i full gång med akuta räddningsåtgärder för att minimera skadeverkningarna. Samtidigt har regeringen vid flera tillfällen poängterat att de måste spara en del pengar för att kunna omstarta ekonomin när krisen är över. Den senaste tiden har många röster höjts för att en sådan omstart måste bli grön. Fatih Birol från International Energy Agency är en av dessa. Han fick i dagarna sällskap av 13 klimat- och miljöministrar inom EU.

I Sverige har vi bland annat hört liknande tongångar från Tomas Kåberger, Chalmersprofessorn som sitter i Vattenfalls styrelse, Isadora Wronski från Greenpeace samt flera politiker.

Vad kan vi då konkret göra för att få till en grön omstart av transportsektorn efter krisen och samtidigt säkerställa långsiktig konkurrenskraft?

Vi kan kanske hämta inspiration från det senaste arbetet med den så kallade ’Gröna nya given’ i EU och i Kina. Författaren Jeremy Rifkin har varit en viktig inspiration för denna rörelse och förra året lade han fram en 23-punktsplan för USA att lära av erfarenheterna i EU och i Kina och starta byggandet av ny samhällsinfrastruktur som skulle kunna ta landet in i en ny era av resurseffektivitet och hållbarhet.

Kort sagt innebär detta att kombinera och stärka de pågående revolutionerna inom digitalisering och förnybar energi för att bygga om byggnader till att bli de nya leverantörerna av förnybar energi som driver ett grönt transportsystem inom ett grönt samhälle.

Här är några förslag baserat på Rifkins plan som vore speciellt lämpliga för nationella regionala och kommunala satsningar för Sveriges transportsektor framöver:

Avveckla subventioner till fossila och ineffektiva system. I Sverige kunde till exempel reseavdrag styras över från ensamåkande i fossilbil till förnybart drivna delade biltjänster, kollektivtrafik och (el)cykling.

Förstärk bonus-malus för att gynna elbilar och förnybart drivna bilar på bekostnad av fossila.

Effektivisera och bygg om alla offentliga byggnader för nollemission och export av förnybar el. Gynna också ombyggnad av andra byggnader i samma riktning.

Gynna energilager i hemmen samt i kommersiella och offentliga byggnader för att ha backup vid låg tillgång på energi och vid oförutsedda akuta kriser.

Koppla ihop smarta byggnader till mikronät på grannskapsnivå.

Bygg ut smarta flexibla nationella elnät som grannskapsnäten ska kunna kopplas in i.

Koppla på elfordon till de nya smarta elnäten genom att gynna installation av elbilsladdare i bostadsrättsföreningar och privata hem samt på offentliga platser.

Skaffa mer pengar till den nya gröna given genom att omprioritera pensionsfondspengar för att bygga om infrastruktur enligt ovan och starta en nationell grön bank för att gynna investeringar och projekt för omställning.

Utbilda och vidareutbilda arbetskraften som krävs för omställningen.

Samverka med andra länder inom EU och internationellt för påskyndad omställning.

En extra fördel med den typ av decentraliserat elektrifierat transportsystem som skissas fram här baserat på Rifkins bok blir även väldigt robust mot kommande störningar och kriser eftersom de klarar sig även om enstaka centrala anläggningar skulle slås ut.

Även om eldrift på många sätt är att föredra på längre sikt så är det viktigt att också kunna hitta bra förnybara bränslen för befintliga förbränningsmotorfordon. Därför bör parallella satsningar göras på bland annat biogas som har hög klimatförbättringspotential, kan framställas överallt där det finns människor och jordbruk samt kan förstärka lokalsamhällens ekonomi.

Det finns som synes många möjliga åtgärder att sätta in men det kan vara svårt att få en överblick och hålla reda på troliga effekter av olika vägval. Det har också därför tagits fram många färdplaner för att underlätta för beslutsfattarna. Dock ser vi nu att kriser och ny kunskap snabbt kan ändra planeringsförutsättningarna och göra färdplaner omoderna. Det kan då också bli svårt att planera om.

Min forskargrupp tillhör de som nu vill hjälpa till med att bygga upp ett nytt arbetssätt med flexibelt simuleringsstöd och en beslutsmiljö som kan ta hänsyn till plötsliga kriser och samtidigt säkerställa att vi fortsätter röra oss tillräckligt snabbt mot det långsiktiga målet om en fossilfri transportsektor i ett fossilfritt samhälle.

Färdplaner och beslutsstödsstöd är alltså på gång. I slutändan är det dock upp till regering och andra beslutsfattare att agera på den nya kunskapen och säkerställa att den omstart som nu planeras inte håller liv i omoderna ohållbara strukturer utan gynnar den gröna omstart som vi alla behöver. VI håller tummarna för att de tar den chansen.

Henrik Ny,
hållbarhetsforskare, Blekinge Tekniska Högskola