”De som odlar maten måste också ha råd att äta sig mätta”

Levnadsinkomst är en mänsklig rättighet och en förutsättning för att säkra överlevnaden för miljontals småskaliga bönder, som försörjer världen med livsmedel så som ris, kaffe och kakao. En ny rapport från Oxfam visar att det går att göra skillnad genom att höja ersättningen direkt till bönderna.

Orättvisorna och ojämlikheten i leverantörskedjorna för livsmedel ökar. I Sverige kämpar barnfamiljer med stigande matpriser – och på andra platser på jorden går de småskaliga bönder som odlat maten hungriga. Ofta får de bara 5-10 procent av konsumentpriset, samtidigt som livsmedelsföretagen fortsätter göra rekordvinster.

70–90 procent av vanliga livsmedel som ris, kaffe, te och kakao i våra svenska matbutiker har odlats av småskaliga bönder. Runt hälften av dem uppger att deras inkomst inte täcker produktionskostnaderna, och alldeles för många kan inte leva på sin inkomst. Det innebär ett liv i fattigdom där de tvingas välja mellan till exempel tak över huvudet, mätta sina familjer och att skicka sina barn till skolan.

Fokusera på priset som betalas till bönderna

Levnadsinkomst är den inkomst en familj på en viss plats behöver för att kunna leva ett anständigt och tillfredsställande liv. Många försök har gjorts för att höja inkomsterna för människorna som odlar maten indirekt, exempelvis genom att öka produktionen. Men trots decennier av tekniskt stöd till bönder har det inte haft betydande effekt. Ett sätt att lösa problemet mer direkt är att i stället fokusera på priset som betalas till bönderna.

Kapade mellanled ökade levnadsstandarden

Oxfam har i en pilotstudie med företagen Axfood, Unil, Rol Ryz och Galaxy Rice Mills, provat en ny modell för att öka inkomsterna för ett antal risbönder i Pakistan. Genom att kapa mellanled i leverantörskedjan och betala en premie direkt till bonden minimerades kostnaden för åtgärden. Bönderna som deltog använde pengarna både för att investera i mer hållbar risodling, och till att förbättra levnadsstandarden för sina familjer.

Studien visar att en premie direkt till bönderna, i kombination med åtgärder som exempelvis produktivitetsökning genom mer hållbar risodling och särskilt stöd till kvinnliga bönder, effektivt bidrar till att öka inkomsten för bönder – även de allra mest sårbara. Kostnaden för en effektiv premie motsvarar 2–4 procent av priset som kunden betalar i mataffärerna, men kan finansieras genom att minska företagens vinstmarginaler istället för att höja priset i butik.

Varför sker då inte detta? Matbutikernas inköpsansvariga har ofta incitament att hålla priserna nere, särskilt i den pågående lågkonjunkturen. Det slår hårt mot människorna som odlar maten. Men vid den här tiden förra året valde handeln att höja priserna för att kunna betala mer till våra svenska bönder som befann sig i en svår ekonomisk situation. Det är fullt möjligt för beslutsfattare och företag att vidta samma åtgärd för bönder som producerar mat i andra länder – om viljan finns, eller om beslutsfattare ställer högre krav på företags ansvar för människorna som producerar maten.

Oxfam Sverige vill:

– Att företag ser över sin prissättning och använder sitt inflytande för att påverka så att en större andel av priset för den inköpta produkten tillfaller bönderna som producerar maten.

– Att Sveriges regering står upp för att levnadsinkomster ska inkluderas i kommande EU-direktiv om företags aktsamhet för mänskliga rättigheter och miljö.

Suzanne Standfast

Generalsekreterare Oxfam Sverige

Mira Alestig

Forskningsansvarig klimat och mat, Oxfam Oxfam Sverige