Forskare: Plasten har fått eget kretslopp i naturen

I en färsk vetenskaplig artikel har forskare samlat in luftburna mikroplaster och sedan utvecklat en modell för hur partiklarna kan ha färdats i atmosfären. Resultatet visar föga förvånande att trafiken står för de flesta luftburna mikroplasterna.

Mer förvånande är att världshaven rankas som näst största föroreningskälla. I likhet med att salt kan piskas upp av vågorna och föras vidare med vinden kan även mikroplasten som guppar runt i havsytan återigen virvla upp i luften och svepas in över kontinenterna.

– Seniorförfattaren är välrenommerad och resultaten verkar logiska. Jag kan inte avfärda den här studien utifrån mina erfarenheter, men sen hur stor andel mikroplaster som kommer från haven lär framtida forskning få utvisa, säger Matthew MacLeod, Professor vid institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi vid Stockholms universitet, till Aktuell hållbarhet.

Enligt forskarna, som undersökt inkommande plastpartiklar till den amerikanska västern, kommer i snitt elva procent från haven. Den kan antingen komma direkt från havsytan eller ha färdats över haven från andra kontinenter.

För Europas del uppskattar forskarna att ungefär trettio procent av den luftburna mikroplasten kommer från haven. Kanske ännu mer för Sverige med sin långa kust. Men osäkerheten är stor. Om sannolikheten ska uppnå 95 procents konfidensintervall kan det vara så att haven inte är en utsläppskälla alls – eller en dubbelt så stor utsläppskälla.

– Artikelförfattarna är öppna med att de inte vill skriva den sista artikeln, utan de vill vara först med att lansera sin teori och därför är det här väldigt preliminära resultat. Det kan vara en väldigt viktig studie, men den kan också visa sig bli helt oviktig. Den har redan väckt uppmärksamhet i världen och kommer antagligen citeras tusen gånger de kommande åren, säger Matthew MacLeod.

Forskarna lanserar också begreppet plastens kretslopp, i analogi med kolets kretslopp. Alltså att plasten har så pass lång nedbrytningstid och kan färdas över hela jorden att den i praktiken fått ett eget kretslopp i naturen. Efter att ha landat och begravts i jord och damm kan plasten efter flera år virvla upp igen om den återigen exponeras för sol och vind.

Forskningsområdet är ungt. För bara fem-sex år sedan var det ingen som pratade om luftburna plastpartiklar. Mikroplast har hittats i mänskliga lungor, men för tillfället finns det ingen oro för att de luftburna mikroplasterna utgör någon risk för människors hälsa.

Läs den vetenskapliga artikeln i PNAS