Rapport: Omogen marknad för kemisk plaståtervinning

Naturvårdsverket har låtit kartlägga marknadsläge och potential för kemisk återvinning. Bakgrunden är att plastförbränningen måste upphöra om Sverige ska nå målet om nettonollutsläpp till 2045.

Rapportförfattarna konstaterar att mekanisk återvinning är billigast och mest miljösmart, men slutmaterialet blir i de flesta fall sämre än ingångsmaterialet. När det gäller kemisk återvinning kan materialet bli lika bra som om det vore tillverkat från jungfruliga källor - även om ursprungsmaterialet är plast med mycket låg kvalitet. De två teknikerna tycks alltså komplettera varandra.

Problemen med kemisk återvinning är flera. Vissa tekniker lämpar sig bara för vissa typer av plast. Tillsatser i form av mjukgörare, färgämnen, glasfiber och flamskyddsmedel försvårar återvinningen. Här finns dock en möjlighet att fasa ut oönskade tillsatser innan återcirkulation i plastkretsloppet.

De flesta kemiska återvinningstekniker kräver stora mängder el och i vissa fall mycket transporter. Exempelvis måste förgasningsanläggningar vara stora för att uppnå lönsamhet, vilket kräver enorma mängder plast. Det kan i sig vara bra - för det ökar efterfrågan på utsorterad plast.

Branschföreträdare menar att plaståtervinningen i dag är uppbyggd på att fossilbaserad plast kan återvinnas mekaniskt men väldigt ofta förbränns. De efterlyser långsiktiga regler och styrmedel som styr bort från plastförbränning.

Rapportförfattarna anser att på kort sikt behövs styrmedel för ökad utsortering och återvinning av plast.

Läs rapporten om plaståtervinning