Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag07.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Vatten och hav

Forskning: Så avslöjar havens däggdjur hur miljögifter sprids

Publicerad: 10 Oktober 2011, 08:14

Många av vardagens kemikalier bryts inte ned i naturen. Istället sprids de till jordens mest avlägsna platser. – Om man hittar höga halter hos djur av ämnen som har transporterats så långt med luft eller vatten, då är risken stor att de är hälsofarliga och borde förbjudas, säger Anna Rotander, som nyligen presenterade en doktorsavhandling i biologi vid Örebro universitet.


Ämnen i artikeln:

Forskning

Biologen Anna Rotander vid Örebro universitet har undersökt havslevande däggdjur i Arktis och norra Atlanten. Hennes mest alarmerande resultat är en kraftig ökning hos havens däggdjur av en grupp fluorämnen som har stor benägenhet att lagras i kroppen.
– Arktis är ett viktigt så kallat indikatorområde både när det gäller övervakning av kända miljögifter och för att upptäcka nya miljöhot. Ett av de kriterier som används för att bedöma faran med olika kemikalier är just att de påträffas på platser långt ifrån där de producerats eller använts.

Anna Rotanders undersökning omfattar sju havslevande däggdjur – långfenad grindval, vikval, sillval, delfinarten vitsiding, vanlig tumlare, vikaresäl och blåssäl. De ämne Anna Rotander valt att fokusera på är tre grupper av långlivade halogener – klorerade, bromerade och perfluorerade ämnen.

Genom att använda vävnadsprover tagna under perioden 1984-2009 har hon lyckats skapa en 25 år lång tidslinje. De globala utsläppen av miljögifter återspeglas mycket kraftigt i de analyserade proverna. Anna Rotander har också i sina prover tydligt kunna se effekterna av de nationella och internationella åtgärder som genomförts för att minska utsläppen. Ämnen som har förbjudits eller begränsats har minskat, eller åtminstone slutat öka.

Samtidigt upptäckte Anna Rotander en ökning av andra ämnen.
– Jag har hittat ökande nivåer av långkedjiga fluorerade ämnen, så kallade PFCA:er. Och det är inte bra, eftersom just dessa ämnen har väldigt stor förmåga att bioackumuleras, det vill säga lagras i kroppen.

Anna Rotander
menar att en slutsats man kan dra av hennes studier är att fler ämnen borde övervägas för Stockholmskonventionens lista över kemikalier som ska fasas ut på grund av att de är långlivade, sprids över hela världen och ackumuleras i levande organismer.

Jon Röhne

jon.rohne@aktuellhallbarhet.se

Ämnen i artikeln:

Forskning

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.