Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag03.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Vatten och hav

”Med Änok havererar regeringens skogspolitik”

Publicerad: 24 Mars 2011, 09:58

Att bryta sig en halv mil in i väglös och intakt fjällnära urskog för att komma åt ett par tusen kubikmeter osorterat virke kan ju knappast bli en lönsam affär. Här handlar det om att åstadkomma ett prejudikat. Det skriver Föreningen Skydda Skogen på Miljöaktuellt debatt.


Ämnen i artikeln:

ÄnokEskil Erlandsson

Just nu pågår en symbolisk strid mellan naturvårds- och produktionsintressen i den svenska skogspolitiken, när framtiden ska avgöras för 40 hektar fjällnära urskog i Änokdeltat. Skogen, som ligger mitt i hjärtat av ett intakt och storslaget urskogslandskap i Jokkmokksfjällen, hotas av kalavverkning sedan Skogsstyrelsen gjort en starkt ifrågasatt tolkning av skogsvårdslagens 18 §. I dagarna nådde debatten ända upp i riksdagens kammare, vilket hade varit enbart positivt – om det inte varit för landsbygdsministerns minst sagt kontroversiella hållning.

Berörda myndigheter, länsstyrelsen och Skogsstyrelsen, har konstaterat att skogen i Änokdeltat har mycket höga naturvärden. Skogsvårdslagens 18 § säger därmed nej till avverkning – men den lagen har å andra sidan aldrig använts! Den skulle inte komma att användas nu heller, för Skogsstyrelsen gav nyligen sitt tillstånd till avverkning. Landshövding Per-Ola Eriksson har makt att upphäva detta men hänvisar till att markägaren inte vill. Markägaren bestämmer alltså! Vad ska vi ha lagar och handläggare till?

Nu kom ärendet ända in i riksdagen. I debatten hänvisade Eskil Erlandsson till att regeringens egna anslag för biologisk mångfald inte räcker för att slå vakt om våra sista naturskogar, och att pengarna nu måste gå till att skydda bara de ”allra, allra, allra mest skyddsvärda objekten”. Ett slags medgivande av att anslagen borde höjas, vilket vi och andra länge har krävt, och ett medgivande om att ministern inte känner till Änoks naturvärden.

Erlandsson framförde vidare att skydd av den fjällnära skogen – där några av Europas allra sista sammanhängande naturskogslandskap finns kvar – inte bör prioriteras, eftersom en stor andel av fjällskogen ju ingår i reservat (som idag besöks av turister från hela världen).

Inte heller verkade Erlandsson vilja skydda mer skog i övriga delar av Norrland, där just nu högst ett par procent har långsiktigt skydd. Detta samtidigt som ledande forskare pekar på ett många gånger större skyddsbehov.

Dessa uttalanden av landsbygdsministern står inte bara i strid med svenskt miljöarbete och internationella avtal, de motsäger dessutom miljöminister Andreas Carlgrens budskap att inga fler värdefulla naturskogar ska avverkas. Samme Carlgren som i höstas kom hem från FN-toppmötet i Nagoya och stolt deklarerade att Sverige nu skrivit under en internationell överenskommelse om att fram till år 2020 skydda ”minst 17 % av landarealen i representativa avsättningar”.

Det hela blir inte bättre av att den avverkningsanmälan som nu beviljats för Änok luktar provokation lång väg. Att bryta sig en halv mil in i väglös och intakt fjällnära urskog för att komma åt ett par tusen kubikmeter osorterat virke kan ju knappast bli en lönsam affär. Här handlar det om att åstadkomma ett prejudikat. Hittills tycks detta ha lyckats. Skogsstyrelsens beslut och jordbruksministerns uttalanden öppnar portarna för fortsatt exploatering av orörd fjällnatur.

Detta är ett nytt politiskt budskap, en brytning med svensk skogspolitik som den utvecklats under de senaste decennierna. Historien om intrånget i Änokdeltat beskriver istället hur centerpartisterna Eskil Erlandsson och Per-Ola Eriksson går den norrbottniska bransch- och intresseorganisationen Skoglig Samverkan till mötes i dess kamp-med-alla-medel mot naturvården. Erlandssons uttalanden i riksdagen ekar av fraser från det hållet.

Det är alltså mycket farliga signaler från statligt håll. Undfallenheten inför påtryckningar från industrin, och oförmågan att skydda biologiskt värdefull naturskog, tillsammans med den tandlösa lagstiftningen för miljöhänsyn, visar på ett skogspolitiskt haveri.

Det som i en centerpartistisk världsbild kan uppfattas som att gynna produktions- och markägarintressen innebär också att den svenska skogslagstiftningen avslöjas i hela sin genanta ihålighet.

Föreningen Skydda Skogen
Thomas Tidholm
Daniel Rutschman
Viktor Säfve

Miljöaktuellt, redaktionen

Ämnen i artikeln:

ÄnokEskil Erlandsson

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.