Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag06.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Vatten och hav

”Så förbättras skyddet för dricksvatten”

Publicerad: 8 December 2016, 07:09

DEBATT Viktiga aspekter saknas i regeringens utredning, skriver Elisabeth Lennartsson och Ann-Sofie Andersson, ordförande respektive ledamot i föreningen Aktion Rädda Vättern.


Den 30 november var sista dagen att lämna in remissvar på regeringens utredning ”En trygg dricksvattenförsörjning”. Aktion Rädda Vättern (ARV) håller med regeringens utredare om att dricksvattnet är landets i särklass mest kritiska försörjningssystem, och en förutsättning för att samhälle, företag och olika verksamheter ska fungera.

Med tanke på allvaret i frågan så saknas dock viktiga aspekter i utredningen. ARV har valt att lyfta upp några synpunkter utifrån erfarenheter av det område vi bevakar: Vättern, en av Sveriges största dricksvattentäkter, vilken bedöms bli allt viktigare i en nära framtid också för Örebro och Stockholm med omgivningar.

I vårt remissvar vill vi peka på att ansvaret för dricksvattnet behöver stärkas och utvecklas utöver vad nuvarande organisationsmodell och lagstiftning möjliggör.

Huvudansvar för stora vattentäkter

Vi föreslår ett huvudansvar för stora vattentäkter. Dricksvattnet känner inga läns- och kommungränser. Dagens system där olika förorenande verksamheter runt ett vattendrag kan ha tillstånd från olika myndigheter i olika län, men där föroreningarna i slutändan når dricksvattnet i en och samma sjö, måste ses över och en huvudmyndighet med ett oberoende samordningsansvar utses för varje dricksvattenområde. Huvudmyndigheten bör även ha det yttersta ansvaret att vattendirektivet följs. I dag verkar ingen vilja ta huvudansvaret för detta och skyddet av dricksvattnet prioriteras därmed allt för lågt.

Dricksvattnet överordnat andra intressen

Omsorgen om dricksvattnet bör vara överordnat andra intressen. Huvudansvaret för de stora dricksvattentäkterna bör inte heller kunna kombineras med andra, motstridiga uppdrag för vattendraget där jävsituationer kan föreligga (jämför dagens situation där samma länsstyrelse både gett tillstånd till granatsprängning i sjön och sedan försvarar fiskeintresset). Även om det i grunden är bra att förorenare betalar för sig bör det yttersta ansvaret för dricksvattentäkten stå fritt och oberoende från bidrag från förorenarna. Dagens Vätternvårdsförbund (VVF) fyller många viktiga funktioner och har bred lokal kunskap, men dess roll och uppgifter definieras och begränsas av dess medlemmar och finansiärer.

Förbundet består av betalande medlemmar där de största förorenarna av sjön också är de största biståndsgivarna för förbundets verksamhet och deltar i beslutsprocesser. De fyra länsstyrelserna är också de betalande medlemmar i VVF – och dessutom tillståndsgivande myndighet. Detta förhållande kan innebära problem med opartiskheten, eftersom VVF tar fram faktaunderlag i tillståndsprövningar. Det är dock önskvärt att VVF fortsätter med undersökningar och samverkansuppdrag inom andra områden, men ansvaret för dricksvattnet bör innehas av oberoende instans.

Skärpt lagstiftning för dricksvattentäkter

Lagstiftningen för dricksvattentäkter måste skärpas så att riksintresse för dricksvatten överordnas andra riksintressen. Inga tillstånd till miljöfarlig verksamhet i närheten av dricksvatten bör kunna lämnas. Försvarets upprepade PFOS-skandaler som förorenat ett flertal dricksvattentäkter visar på flera svagheter i dagens system. Först och främst att trots kontrollsystem och skenbar trygghet i (dagens) miljöprövade tillstånd så kan irreparabla skador ske.

Potentiell miljöfarlig verksamhet, som försvarsverksamheter (risker som till exempel kemikalier från brandskum och bränsle, utsläpp av tungmetaller och plaster från ammunition, överhängande haveririsk samt förstörelse av ekosystem) och gruvbrytning (dammar som kan läcka och brista, översvämningar etc.) med mera, kan helt enkelt inte kombineras med en säker dricksvattenförsörjning och bör alltså inte bedrivas i eller i närheten av dricksvattenreservoarer. Lagstiftningen måste därför skärpas på flera områden för att nya tillstånd inte ska kunna ges, och gamla tillstånd ska kunna återkallas. Redan miljöfarlig verksamhet riskerar att bli än riskablare i kombination med kraftig nederbörd i klimatförändringarnas spår.

Vatten är som vi alla vet ett grundläggande villkor för mänsklighetens överlevnad och måste få ett skydd som motsvarar dess värde.

Elisabeth Lennartsson, ordförande föreningen Aktion Rädda Vättern
 Ann-Sofie Andersson, ledamot Aktion Rädda Vättern

____________

Läs fler debatter på Aktuell Hållbarhet.

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.