Miljöarbete kan ha minskat cancerrisken i Glasriket

Forskare har funnit en förhöjd cancerrisk hos personer som intagit lokalt producerad mat i det så kallade Glasriket i Småland. Men kopplingen är svag. I dag har exponeringen minskat tack vare miljölagstiftningen.

Ingela Helmfrid, till höger, forskar om mat och miljöföroreningar. Foto: Glasriket/Wikimedia commons

Personer som från 40-talet och fram till 80-talet under lång tid eller de första fem levnadsåren åt mycket närproducerat kött och lokalt fångad fisk i det småländska glasbruksområdet hade en fördubblad risk för mag- och tarmcancer. Det visar en ny forskningsstudie, som har gjorts av Linköpings universitet i samarbete med Karolinska institutet och Linnéuniversitetet, i dialog med bland annat Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Region Syd, länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län samt kommunerna Nybro, Emmaboda, Lessebo och Uppvidinge.

Det så kallade Glasriket i Småland har haft en omfattande glasindustri sedan 1700-talet men på senare år har många glasbruk lagts ned på grund av dålig lönsamhet. Glastillverkningen har lett till stora utsläpp av tungmetaller som kadmium, bly och arsenik samt av polyaromatiska kolväten, PAH. Nu har forskare undersökt sambandet mellan intag av lokalproducerad mat och cancer och funnit ett tydligt samband – men bara för dem som ätit lokalproducerad mat tiden innan myndigheterna satte stopp för orenade utsläpp till luft och vatten – antingen tidigt i livet eller under flera decennier.
– Det beror sannolikt på att utsläppen från den gamla industrin var större förr innan man hade rökgasrening och när processvatten gick rakt ut i vattendrag. Många glasbruk har lagts ner också, men den största orsaken är troligen att det är bättre rening, säger Ingela Helmfrid, doktorand vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin och biolog vid Arbets- och miljömedicin på Region Östergötland, till Aktuell Hållbarhet.

Anledningen till att det inte går att säga säkert vad sambandet beror på är enligt henne att flera faktorer påverkar och att det inte finns bevis i form av mätdata från den tiden.
– Det enda bevis som finns om utsläppsdata är mossundersökningar där halten av metaller sjunkit efter rening.

Resterna från glastillverkningen togs ofta tillvara som fyllnadsmaterial när nya bostadsområden byggdes. Därifrån har metaller och PAH läckt ut, främst från överblivet och ofullständigt förbränt material, men numera sjunkit ner lite i jorden. Föroreningarna ligger även i bottensediment i lokala vattendrag. På den tiden som luftutsläppen inte renades kan föroreningarna ha hamnat som en hinna på frukt och grönsaker och kanske inte alltid tvättades bort helt, berättar Ingela Helmfrid.

I den nya forskningsstudien har cancerregistret kombinerats med enkäter om matvanor. I en tidigare studie vid Linnéuniversitetet har det visats att grönsaker från trakten inte uppvisar förhöjda halter av tungmetaller. För närvarande kontrolleras fisken vid en studie som görs av Länsstyrelsen. Hur mycket metaller som finns i viltkött och kyckling från Glasriket har dock ännu inte kontrollerats.
– Att äta lokalproducerat någon gång ibland eller att vara högkonsument under en kortare period har inte gett någon högre risk vare sig för cancer eller högre metallhalter i blodet. Men för dem som varit högkonsumenter av lokalproducerade animaliska livsmedel fram till och med 80-talet har vi sett en fördubblad risk, säger Ingela Helmfrid.

Tack vare miljölagstiftning och miljöarbete är dock exponeringsrisken numera liten enligt Ingela Helmfrid, så länge man följer vissa råd.
– Man kan äta grönsaker och animaliska produkter någon gång ibland men man ska undvika att odla i jord som innehåller glasbitar och vara noga med att skölja grönsaker. Använd kontrollerad jord och odla inte direkt i mark där det finns synlig bitar av glas. Man ska inte heller vattna med åvatten som är förorenat med metaller, säger Ingela Helmfrid till Aktuell Hållbarhet.

I framtiden vill forskarna undersöka sambandet mellan exponering för föroreningarna från glasproduktionen och benskörhet, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.

I forskningsstudien ingick 2 200 vuxna personer som bott inom två kilometers avstånd från ett glasbruk eller en glasbruksdeponi i Nybro och Emmaboda kommun under minst fem år under perioden 1979–2004.