Näringslivet och städerna har en central roll i klimatavtalet

Näringslivet och städerna kommer få en central roll i arbetet med klimatavtalet. Särskilt med tanke på att många tycker att hur-frågan är vagt besvarad, konkreta målnivåer har tagits bort och att ländernas utsläppsåtaganden är frivilliga.

Anders Wijkman.

Den privata sektorn och städernas roll nämns på två ställen i klimatavtalet. Dels i den icke-bindande delen där andra initiativ än de rent politiska välkomnas, dels i den bindande delen av avtalet där offentlig och privat sektor ska delta i att uppfylla de utsläppsåtaganden som över 180 länder lämnat in.

I efterdyningarna av hyllnings- och klagokörerna efter lördagens klubbande av avtalet lyfts nu näringslivets roll som central. Särskilt med tanke på att hur-delen i avtalet är ganska vag, konkreta målnivåer har tagits bort och ländernas utsläppsåtaganden är frivilliga. Här kommer både företag och kommuner att ha en viktig roll, menar många, däribland klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP).
− Jag känner extra stort hopp för framtiden efter att ha sett ett nästan overkligt stort engagemang från företag, städer, regioner och inte minst engagerade människor i miljörörelsen inför och under mötet. Tillsammans kan vi klara klimatutmaningen, säger Åsa Romson som anser att avtalet skickar en tydlig signal till företag, kommuner och länder att arbetet bara har börjat.

Sasja Beslik, chef för hållbara investeringar på Nordea, pekar på Twitter på att 1,5-gradersmålet kommer att påverka investeringar i en mer hållbar riktning.

Maria Sunér Fleming, klimatexpert på Svenskt Näringsliv välkomnar den femåriga översynen av länders åtaganden, mekanismen för transparens och rapportering och skrivningarna om mål på 2 och 1,5 grader. Men näringslivet hade kunnat få större plats.
– Näringslivet skulle dock önskat starkare skrivningar kring näringslivets roll i arbetet framåt, något som vi också fört fram vid flertal tillfällen på plats. Avtalet pekar på att internationella koldioxidmarknader ska kunna länkas, vilket är bra, men ännu starkare referenser till ett pris på koldioxid hade varit önskvärt. Ett globalt pris på koldioxid är det långsiktigt bästa styrmedlet för att klara klimatutmaningen.

I en intervju med SvD pekar Anders Wijkman, ordförande för Romklubben och Återvinningsindustrierna, på problemet med tillverkningsindustrin och dess stora andel av utsläppen.
– Det produceras exempelvis 1,4 miljarder stål årligen. Den siffran kommer att dubbleras om 35 år. Och det finns ingen bra miljöteknik. Möjligtvis kan Carbon capture användas, alltså att lagra koldioxid under jord. Men där krävs stora investeringar.
Wijkman hoppas på att marknaden nu kommer att uppfatta att avtalet gör fossila bränslen mindre attraktiva.