”Naturvårdsverkets plastrapport är dåligt vetenskapligt underbyggd”

CIRKULÄR EKONOMI Naturvårdsverkets och IVL Svenska Miljöinstitutets rapport om plaståtervinning är dåligt vetenskapligt underbyggd, innehåller ostrukturerade resonemang och är direkt vilseledande, skriver Magnus Hedenmark och Ingela Wickman Bois.

Magnus Hedenmark och Ingela Wickman Bois kritiserar Naturvårdsverkets och IVL:s rapport om plaståtervinning.

Det är ingen tvekan om att den cirkulär ekonomin blir allt viktigare. Inte bara som en möjlighet utan också för att Sverige behöver hänga med i den internationella utvecklingen. Vi vet att exempelvis Nederländerna och Finland ligger före oss på området. Men vi får väl utgå från att ambitionen är att vara ledande inom detta nya paradigmskifte?

För att hänga med i tempot och visa delaktighet i samtiden, så är det tyvärr ofta alltför frestande att ta genvägar utifrån särintressen och gamla strukturer. En ökad spinn på “business as usual” i istället för att ta sig omaket att göra hemläxan om cirkulär ekonomi leder dock tyvärr till att Sverige hamnar i bakvattnet.

Ett aktuellt exempel är den nyligen släppta rapporten från Naturvårdsverket/IVL -”Ökad Plaståtervinning – potential för utvalda produktgrupper”. Talar vi om potential här så åsyftas rimligen det angreppssätt som den cirkulära ekonomin erbjuder och som presenteras på den internationella arenan? I så fall borde man utgå från ett systemperspektiv och analysera alla de förändringar som behövs göras, allt från nya gränsöverskridande samarbeten och behov av innovationer till vad som bör fasas ut och vad som ska utvecklas istället.

I denna rapport dras istället slutsatsen att dagens plastmaterial duger bra som de är, och att det bara återstår att plasten helt enkelt samlas in. Som läsare undrar man förstås om det bara är bristen på insamlingssystem som hittills hindrat Sverige att nå 100 procent återvinning? Enligt rapporten så finns inga problem med farliga ämnen i plaster och lagstiftningen tycks vara garanten. PVC får dessutom inta en tätposition vad gäller lämpligheten att återvinna, med några få undantag. Vi blir lite förvånade, lindrigt sagt.

Vi vill hävda att nämnda rapporten är dåligt vetenskapligt underbyggd, innehåller ostrukturerade resonemang och är direkt vilseledande. Problemen med farliga ämnen i framförallt plaster är väl kända och de har definitivt inte lösts genom lagstiftning. Inte minst blev detta tydligt i en ny undersökning “Toxic Loophole” av Sveriges Konsumenter  med flera internationella miljöorganisationer där 25 procent av leksakerna med återvunna plaster hade förhöjda nivåer av misstänkt hormonstörande bromerade flamskyddsmedel, eftersom det saknas vettiga regelverk för återvunna plaster. Välkända och sedan länge omdiskuterade problem med klorinnehållet i PVC, har inte ens tagits upp till diskussion i rapporten.

Plaster ska materialåtervinnas, inte minst därför att de ekonomiska värdena är stora. Problematiken med nedskräpning och plaster i haven skyndar också på förväntningarna på snabba åtgärder. Men om de återvunna plasterna inte åtnjuter marknadens förtroende, så är det kört. Vi kommer i så fall aldrig åt dessa värden och lösningar. Poängen är att många plaster har bra förutsättningar att återvinnas problemfritt redan idag medan andra plaster är direkt olämpliga och riskerar förorena de bättre plasterna. Ett fåtal individer som förstör för hela gruppen helt enkelt. Dessa plaster behöver förstås fasas ut.

Vi ställer oss frågan vilka frågor är det tänkt att rapporten ska besvara och på vilket sätt ska den vara en vägledning och för vem? Varför har man inte tagit tillvara viktig omvärldsbevakning och relevant litteratur? Den globala cirkulära ekonomin utanför Sveriges gränser innehåller en mängd initiativ och undersökningar som borde vara av självklart intresse för en dylik rapport. Inte minst den vetenskapligt underbyggda rapporten “New Plastics Economy” från Ellen MacArthur Foundation när det gäller plaster.

Här finns globala översikter och strategier presenterade, som bland annat tar upp problematiken med miljögifter, systemfelen och förslag till nya arbetssätt som är associerade med vissa plaster. Att bortse från det arbete som utförs på den internationella arenan är pinsamt dåligt och befäster bara andra länders försprång i den cirkulära ekonomin. Cirkulär ekonomi är ofantligt mycket större än bara återvinning. Gör om, gör rätt; Naturvårdsverket i egenskap av beställare och IVL som utförare.

Magnus Hedenmark, hållbarhetskonsult på Reprofit och författare till Cirkulär Kemi , och Ingela Wickman Bois, konsult inom cirkulär ekonomi