”Nu måste Mastercard och Visa ta ansvar för mänskliga rättigheter”

Företag i Norden kan nu vara med och strypa dels tillgången till utsatta människors kroppar och det växande nutida slaveriet, där digitaliseringen gör det allt mer möjligt att handla med människor nästan helt riskfritt. Det skriver människorättsjuristen Parul Sharma.

Parul Sharma.

Digitaliseringens framfart hjälper till att driva utvecklingen framåt inom allt från vård och skola till infrastruktur och miljöfrågor. Inte minst Almedalsveckan visar hur populärt det är att diskutera digitalisering. Möjligheterna är många men även utmaningarna. Olika hållbarhetsintressenter lägger cirkulär ekonomi nästan helt i digitaliseringens famn, det är här det ska hända, det är i digitaliseringen lösningarna sitter. Idag kan vi köpa och sälja kroppar på nätet genom digitala bordeller- en mycket lukrativ och i princip riskfri bransch.

I Sverige finns idag ett tiotal hemsidor där män som vill köpa sex kan välja bland ett stort utbud av kvinnor, de flesta utländska och många tillgängliga dygnet runt. Att det verkligen är vuxna kvinnor och inte barn är något som är extremt osäkert. En förutsättning för att sexhandeln på nätet ska fungera är att de digitala bordellerna kan erbjuda sina kunder, de som vill köpa annonser, möjligheter att betala med betalkort eller andra digitala betaltjänster. Det här är tjänster som levereras av företag som till exempel Mastercard och Visa, som ofta har en uppförandekod som förbjuder den här typen av kränkande användning. Detta är företag som väldigt ofta ingår i fattigdomsbekämpande projekt och skyltar högt med kvinnors rättigheter. Mastercard har till och med skrivit under FNs Global Compact internationella principer kring mänskliga rättigheter, arbetsrättsliga frågor, miljö- och korruption riktade till företag.

Trots det är det inget av dessa två företag som har försökt stoppa användningen av deras betaltjänster på digitala bordeller i Norden enligt en färsk rapport som lanserades av anti-trafficking organisationen RealStars och gatutidningen Faktum. Istället menar företagens kommunikatörsansvariga för Norden och den Baltiska regionen att det är handlarens inlösande bank som är ansvarig. Tyvärr är kunskapen kring de digitala bordellernas framfart väldigt låg eller så står frågan oprioriterad hos de nordiska bankerna, hur som är det väldigt tyst i frågan. Det märkliga är dock att sommaren 2015 fick Visas ledning ett brev från sheriffen i Cook County, Illinois, med önskemålet att kortföretaget skulle sluta tillåta korten att användas för att köpa annonser på den digitala bordellen Backpage Adult Section. Visas talesperson uttalade sig i medierna och sa att företaget har regler som förhindrar att korten används för att betala för olagliga aktiviteter. Visa såg till att korten inte längre kunde användas på Backpage. Man har alltså tagit ansvar för de mänskliga rättigheterna i USA men har en annan hållning i Norden och Baltikum. Baltikum som ju klassas som en högriskregion för just sexhandel och trafficking.

Vad handlar då digitala bordeller om? Jo det handlar om sexhandel och nutida slaveri, det handlar om barn och kvinnor som varje dag utsätts för sexuellt och psykiskt förtryck. Företag i Norden kan nu vara med och strypa dels tillgången till utsatta människors kroppar och det växande nutida slaveriet, där digitaliseringen gör det allt mer möjligt att handla med människor nästan helt riskfritt. Menar den finansiella sektorn i Norden allvar med Agenda2030, så ska man nog läsa delmål 5.2 och delmål 16.2 noggrant, då till och med FNs hållbarhetsmål understrukit vikten av avskaffandet och elimineringen av övergrepp och människohandel. Ett bredare hållbarhetstänk är akut, bortom gröna obligationer! Det skadar heller inte att för ett ögonblick blunda och tänka på den livrädda flickan som dagligen måste sälja sin kropp för att överleva, i en svensk stad någonstans.

Parul Sharma
människorättsjurist