Ny rapport visar: Tydlig diskriminering av afrosvenskar på arbetsmarknaden

Afrosvenskar måsta ha forskarutbildning för att komma upp i samma disponibla inkomst som övrig befolkning med treårig eftergymnasial utbildning. Det visar en ny studie.

Foto: Pxhere Foto: Länsstyrelsen

Enligt studien som genomförts av Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (Cemfor) vid Uppsala universitet är det tydligt att afrosvenskar diskrimineras på arbetsmarknaden. Afrosvenskar har lägre lön jämfört med den övriga befolkningen med samma utbildningsnivå. Det är dessutom tio gånger så vanligt att andra personer med samma utbildningsnivå uppnår chefspositioner.
– Jag blev ganska tagen av resultaten i studien. Vi vet ju genom tidigare forskning att rasism och diskriminering förekommer på den svenska arbetsmarknaden men att det skulle röra sig om ett så omfattande och genomgående mönster är ändå anmärkningsvärt, säger Mattias Gardell, vetenskaplig ledare vid Cemfor.

Den kvantitativa studien är den största hittills i sitt slag. Den bygger på data som omfattar den totala befolkningen mellan 20 och 64 år, cirka 6 miljoner individer.
– Vi har särskilt afrosvenskar, som utgör ungefär 2,5 procent av befolkningen i det här åldersspannet, och sedan har vi jämfört skillnader i bruttolön, disponibel inkomst, arbetslöshet, tillgång till lågstatus- och högstatusjobb och chefspositioner, berättar Mattias Gardell.

Enligt studien är afrosvenskar överrepresenterade i lågstatusyrken och underrepresenterade i högstatusyrken. De är oftare arbetslösa än andra svenskar med motsvarande utbildningsnivå. För att komma upp i samma disponibla inkomst som den del av den övriga befolkningen som har treårig eftergymnasial utbildning krävs att afrosvenskar har forskarutbildning.

En afrosvensk i chefsposition har endast 77 procent av den lön som en chef ur övriga befolkningen med motsvarande utbildningsnivå har. Skillnaden syns även om personen är född i Sverige. Störst är löneskillnader mellan afrosvenskar och övriga befolkningen i Stockholmsregionen.
– En sak vi upptäckte var att skillnaden mellan afrosvenskar och den övriga befolkningen är lägre på lågstatusjobb nivå, det vill säga arbetarklassyrken där det finns kollektivavtal. Sedan stiger skillnaderna i takt med utbildningsnivå, och att man erövrar kvalificerade yrken. Det vill säga, när man kommer in på en marknad där lönesättningen regleras med individuella avtal, säger Mattias Gardell som betonar att studien endast visar att rasism och diskriminering förekommer, inte varför den gör det, eller hur det går till.
– Studien väcker en rad frågor gällande det jag kallar ”diskrimineringens mikrofysik”, hur ser det ut när man lönesätter? Hur går rekryteringsprocesser till? Och hur hänger de här resultaten samman med faktorer som socialt kapital och kulturellt kapital? Jag tror att rasism kan reproduceras oberoende av de involverade personernas intentioner. Många tycks idag uppfatta rasism som något negativt och har svårt att acceptera att de skulle handla rasistiskt. Förklaringen kan vara en kombination av andra motiv som inte är explicit eller medvetet rasistiska, till exempel finns det företag som trots mångfaldsplaner likväl reproducerar homogenitet.

Länk till studien