”Nya styrmedel behövs för att minska plastens miljöpåverkan”

DEBATT Plaster kommer att användas i en lång rad tillämpningar även i fortsättningen. Men produktion, användning och avfallshantering behöver utvecklas. För det krävs att både näringsliv och politik utvecklar nya metoder och styrmedel. Det skriver Göran Finnveden, professor på KTH och ledamot i regeringens vetenskapliga råd för hållbar utveckling.

Produktion och användning av plast ger upphov till miljöpåverkan i hela kedjan. Styrmedel och verktyg för att minska miljöpåverkan behöver därför ses i ett livscykelperspektiv. I dag finns det egentligen ganska få styrmedel som träffar plaster och det finns därför ett behov av att utveckla fler. Låt oss börja bakifrån:

Återvinning av plast behöver öka. Producentansvar för plaster finns för förpackningar och inom några andra områden. Men för andra områden finns det egentligen inga styrmedel för att öka återvinningen. Vi vet också att dagens producentansvar fungerar sådär och att det behöver vidareutvecklas. Kanske kan digitaliseringen ge möjligheter till ökad spårbarhet och att producentansvaret kan fungera mer som det var tänkt och att producenterna faktiskt får tillbaka kostnaderna för att återvinna sina egna produkter.

Förbränning av plast behöver minska. Deponeringsförbudet är ett kraftfullt styrmedel som gör att plaster styrs bort från deponering till förbränning. Eftersom plast i dag huvudsakligen produceras från fossila råvaror ger det upphov till koldioxidutsläpp när det förbränns. Avfallsförbränning ökar i dagsläget sina utsläpp av koldioxid och detta är en trend som behöver ändras. Ett förbud mot förbränning av plaster som istället kan återvinnas skulle kunna vara ett effektivt styrmedel. Lagring av plast som ännu inte kan återvinnas skulle kunna göra att utsläppen från avfallsförbränning minskade snabbt och göra det kostsamt att tillverka plast som inte kan återvinnas.

Produkter ska vara lätta att återvinna. I dag finns det få eller inga incitament för tillverkande företag att designa produkter så att de är lätta att återvinna. Det gör att producenterna skickar svårigheterna att återvinna vidare till senare led i livscykeln. Här behövs nya styrmedel och standarder. Kanske kan Ekodesigndirektivet användas för att kräva att produkter kan demonteras och återvinnas lättare.

Farliga ämnen i plaster behöver minska. I dag används tusentals tillsatskemikalier. Många av dessa är eller kan vara hälso- och miljöfarliga. Ofta är kunskaperna både om vilka kemikalier som används och vilka miljöegenskaper de har bristfälliga. För några av dessa kemikalier är användningen begränsad, men för många andra finns det egentligen inga incitament för producenterna att minska användningen eller att informera senare led om vad produkterna innehåller. Det försvårar återvinning och kan leda till onödiga risker. Producenterna behöver själva bedriva ett aktivt kemikaliearbete, informera användare och återvinnare om innehåll i materialen och verka för att kemikaliepolitiken utvecklas.

Spridning av mikroplaster behöver minska. Det behövs ökad kunskap om varifrån de mikroplaster som finns i hav och sjöar kommer ifrån. Men denna kunskapsbrist får inte leda till handlingsförlamning. Det finns en del kunskap och den bör användas och ett moratorium på användning som leder till spridning bör införas.

Fossila råvaror för plaster behöver avvecklas.  Produktion av plast sker i dagsläget huvudsakligen från fossila bränslen och ger upphov till utsläpp av växthusgaser vid produktion och i avfallsledet. Det finns i dagsläget få styrmedel som styr mot ökad användning av förnybara råvaror. Om man använder fossila råvaror för att elda kan man behöva betala både energiskatt och koldioxidskatt. Men om man tar samma råvara och gör plast som sedan eldas, då behövs inte det. Det är en inkonsekvens som gynnar användning av fossila bränslen för plastproduktion. Det behövs styrmedel för att öka användningen av förnybara råvaror. Redan dagens nivå på energi- och koldioxidskatt skulle vara ett kraftfullt styrmedel.

Samhället behöver plaster inom en rad tillämpningar även i framtiden. Men de kommer att produceras från förnybara råvaror, inte innehålla miljö- och hälsofarliga kemikalier och återvinnas efter användning. För att detta ska ske krävs en kraftig teknik- och systemutveckling. Nu är det dags för alla aktörer att jobba mot det målet.

Göran Finnveden, professor, KTH och ledamot i regeringens vetenskapliga råd för hållbar utveckling