Nytt klimat, nya smittor

Risken för spridning av klimatkänsliga smittor ökar i Sverige. De kommer hit med fästingar, insmugglade hundar och svidknott som blåst hit från Danmark och vår beredskap är långt ifrån god, menar experterna.

Att fästingar sprider Borrelia har alla svenskar lärt sig vid det här laget. Att 70 procent av alla infektioner i själva verket kommer från djur och insekter vet kanske inte alla. Vi kommer att få lära oss många nya exotiska namn i ett varmare och blötare klimat.
I fästingens spår kommer flera andra värddjur som bär på tidigare okända sjukdomar. Flera av dem flyttar norrut tack vare uppvärmningen. En sådan är den ökända sandmyggan.
– Sandmyggan är ett värddjur som successivt flyttat norrut. Nu befinner den sig 70 mil från svenska gränsen, i mellersta Tyskland. Vi räknar med att ha den här inom loppet av 20 år, säger Ann Albihn på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) som föreläste på Miljöaktuellts konferens Klimatanpassning Sverige 2011.

Hon är expert på zoonoser, det vill säga smittor som sprids från djur till människor, och en av få i landet som forskar på området om klimatförändringarnas påverkan på smittspridning. Hon säger att sjukdomsutbrotten orsakar stort lidande och kommer att kosta oss mycket i framtiden. Det gäller att höja beredskapen inför ett riktigt skarpt läge.
– Sandmyggan bär på parasiter som orsakar den elaka infektion leishmaniasis och är en av zoonoserna som dödar allra flest människor i världen årligen. Ett antal fall har redan upptäckts på hundar som smugglats in i landet utan kontroll.
En annan tydligt klimatpåverkad smitta som sprids med insekter är blåtunga, en virussjukdom som drabbar idisslare och får men som inte kan spridas till människor. Det första fallet i Sverige upptäcktes 2008 och det kostade 200 miljoner kronor att vaccinera djuren mot sjukdomen. Även andra kostnader tillkom.
– Bara fem-tio år tidigare trodde vi aldrig att blåtunga skulle komma hit. Det var något exotiskt nere i Afrika, men sen började den att röra på sig, säger Ann Albihn.

Orsaken till spridningen var ovanligt långa och varma perioder under somrar med täta svidknottpopulationer. Sommaren 2008 blåste det in smittade knott från Danmark som i sin tur fick fäste bland svenska knott. Insekterna fungerar som små virusfabriker, men sprider bara smittan när det är tillräckligt varmt.
När det gäller borrelia ökar den som bekant i effekt av värme och ökad fukt. Nu sprids den norrut och upp på allt högre höjder. Fästingar sprider smittan, rådjur och människor är födodjur åt fästingen och smågnagare är reservoarer för smittan, så spridningen bestäms inte bara av klimatet utan också av hur det ser ut i landskapet, med vegetation, buskar och förekomsten av rovdjur.

Hur mycket hänger förekomsten av zoonoser ihop med klimatförändringarna på våra breddgrader?
– Det går inte att svara exakt. Det som går att säga är att klimatförändringen ger diffusera effekter på många smittsjukdomar och en tydlig effekt på ett fåtal sjukdomar, till exempel blåtunga, borrelia och leishmaniasis.
– Det finns ett antal andra miljöfaktorer som också påverkar spridningen av smittsjukdomar, till exempel föroreningar och fragmenterade livsmiljöer som ändrar livsvillkoren för värddjuren och sjukdomarnas spridningsvägar.
Det handlar inte bara om människor, utan även om att sjukdomarna kan gå hårt åt våra inhemska djur och slå ut delar av populationer. De norska myskoxarna har till exempel smittämnen som aktiveras vid ihållande värmeböljor, en lunginflammationsbakterie som slog ut tio procent av populationen i Dovrefjäll för ett par år sedan.
– Frågan om nationell samordning för att bättre kunna hantera sjukdomshot som följer i klimatförändringens spår diskuterades mycket på Miljöaktuellts konferens. Jag är en av dem som säger att det behövs, säger Ann Albihn.
– På mitt område behövs det definitivt resurser för att öka kunskapen och ett samarbete mellan Statens veterinärmedicinska anstalt, Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen för att höja beredskapen för nya klimatkänsliga smittor, säger Ann Albihn. l