”Områdesskydd i Östersjön – snarare ett fall för Arga snickaren”

DEBATT/REPLIK Marint områdesskydd handlar om så mycket mer än yta, skriver Sofia Wikström, marinekolog vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

WWF:s enhetschef för havsenhet, Mattias Rust, sätter fingret på många av de helt centrala bristerna i skyddet av Östersjöns havsmiljö (Aktuell Hållbarhet 21/11). Han konstaterar att ”vår resurshantering känns mer som tagen ur ett avsnitt av Lyxfällan”.

Det är en träffande liknelse. Att teckna ett blancolån med ockerränta för att köpa en ny platt-tv och ett exklusivt surroundsystem till vardagsrummet är ingen bra idé om kylskåpet gapar tomt och elbolagets femte betalningspåminnelse dimper ned i brevlådan.

På samma sätt är dålig förvaltning av havet ”helt enkelt dålig ekonomi”. Att skydda den biologiska mångfalden av växter och djur i Östersjön är inte bara en fråga om att bevara havsnatur – utan också om att långsiktigt säkra havets stora värden.

I Sverige finns det numera en tydlig politisk ambition att nå arealmålet om tio procents skydd av svenska havsområden till år 2020. WWF hänvisar till forskning som rekommenderar 30 procents skydd. Det är lovvärda ambitioner. Men marint områdesskydd handlar om så mycket mer än yta. Det handlar också om kvalitet – om hur effektivt skyddet är. Tyvärr brister det marina områdesskyddet i Östersjön även i det avseendet.

Faktum är att tjugofyra år efter införandet av Natura 2000 uppnår ingen av de tio mest skyddsvärda naturtyperna i Östersjön så kallad gynnsam bevarandestatus – varken i svenska vatten eller i Östersjön om helhet.

I det avseendet är områdesskyddet i Östersjön snarare ett fall för Arga snickaren. Det spelar ingen roll hur stor villa man har, eller hur mycket man bygger ut – om inte huset byggs, renoveras och underhålls på rätt sätt förfaller det. Dessutom är det dålig ekonomi att skaffa en massa nya rum som är i så dåligt skick att ingen kan bo i dem.

På samma sätt spelar det egentligen mindre roll om ytan av skyddade områden i havet är sex, tio eller trettio procent – om inte skyddet verkligen skyddar de arter och miljöer som det är tänkt att skydda blir satsningen förgäves.

Vår analys av områdesskyddet i Östersjön visar att yrkesfiske, muddring, fysiska konstruktioner och/eller fartygstrafik förekommer i över 80 procent av de svenska marina Natura 2000-områdena. Därmed inte sagt att ett effektivt skydd alltid måste innebära förbud mot alla mänskliga aktiviteter i skyddade områden. Men dagens generellt höga grad av mänsklig närvaro i dessa områden gör det viktigt att analysera varje enskilt område specifikt, och utvärdera inte bara vad som behöver skyddas utan också vilka de faktiska hoten är och hur de påverkar undervattensnaturen och arterna som lever där.

Andra viktiga åtgärder för att höja kvaliteten på marint områdesskydd i Östersjön är att införa förbättrad utvärdering av genomförda skyddsåtgärder, samt att placera områdena så att de tillsammans skapar ett sammanhållande och ekologiskt representativt nätverk.

Havet utgör en viktig resurs för Östersjöländerna. Fiskeindustri och turism är bara två exempel på stora inkomstkällor som är direkt kopplade till ett välmående och levande hav. För att bevara den biologiska mångfalden i Östersjön och säkra denna vår gemensamma resurs måste framtidens marina områdesskydd inrättas på nya sätt, med ett mycket tydligare fokus på kvalitet. Annars kommer vi att stå där till slut, med ett stort ”fuskbygge” som bara fortsätter att förfalla.

Sofia Wikström, marinekolog vid Stockholms universitets Östersjöcentrum

____________

Läs fler debatter på Aktuell Hållbarhet.