Fredagskommentar: Pengar kan inte rädda känslan för snö

I veckan fick Stockholmsområdet årets första snö och för en dag spred sig kaoset, på vägarna och i kollektivtrafiken. För egen del gick jag ut med hunden och funderade på var pjäxorna kunde ligga och om spannet på mina skidor klarar en vinter till. Sedan blev det en blöt torsdag och lagom till Black Friday var allt det vita borta igen.

Det var förstås ingen ny upplevelse. Forskare och meteorologer kan inte säga något exakt om hur snötillgången kommer att bli i år eller nästa år, men trenden visar på en minskning av antalet snödagar i större delar av Sverige. Vintern infinner sig allt senare och det kommer bli allt svårare att få uppleva en vit jul.

I de viktigaste skidorterna Åre, Vemdalen och Sälen minskar antalet snödagar med cirka 20 dagar per år fram till år 2050. De därefter kommande åren fram till nästa sekelskifte får vi räkna med 40-60 färre skiddagar om året i fjällens stora turistorter.  I södra delarna av landet kan det bli så att snön knappt hinner lägga sig.

Förutom känslan för snö är snö också pengar och investerarna har sitt sätt att möta klimatutmaningen. Skistar, som äger många svenska alpina anläggningar, investerar hårt i snökanoner, och drömmer redan om nästa generations maskiner som kan tillverka snö i plusgrader.

För Vasaloppet, som ju är en miljonindustri och livsviktig för regionen, läggs allt mer resurser på att tillverka snö. I år var halva sträckan Sälen-Mora förstärkt med konstsnö.

I Östersund som i helgen anordnar världscuptävlingar i skidskytte satsas varje år miljoner på konserverad snö som på sommarhalvåret sparas under presenningar och sågspån för att sedan köras ut i skogen i november.

Man kan förstås fråga sig hur hållbart allt detta är. Min första känsla för snö i år försvann så fort det vita var borta. Den väcks definitivt inte till liv under julledigheten när Vinterstudion i SVT visar tävling efter tävling på strängar av konstsnö i mörka skogar i Mellaneuropa.

Barn som inte får åka skidor på friluftsdagarna och dricka varm choklad i en snödriva i en vit skog, kommer inte heller att förvänta sig en vecka i Sälen på sportlovet.

Hur mycket pengar som än investeras i den artificiella konstsnövintern är det oundvikligt att intresset minskar när kung Bore uteblir. För 30 centimeter nysnö i pisten eller hundspann över vita vidder kan inte ersättas med pengar. Och Vasaloppets bas av intresserade motionärer kommer sakta men säkert att sina när nya generationer inte fostras till skidälskare.

Mats Rylander, miljöansvarig för Vasaloppet, förklarade nyligen i lokalradion att han inte såg några risker för loppet förrän efter år 2050 om klimatförändringarna fortsätter. Tyvärr är det nog delvis ett spel för gallerierna. Snötillverkningen fungerar i dag, men hur ska det gå om de milsvida myrarna mellan Sälen och Mora inte är tillräckligt frysta för att bära den konstgjorda snön och tusentals skidåkare?

För Vasaloppets del handlar det definitivt om att angripa grundproblemet, annars återstår bara ett alternativ: Vasaloppet på rullskidor! Kan med fördel arrangeras på Scandinavian Mountains Airport i Sälen, med kilometerlånga landningsbanor och en hårdgjord yta som håller ända in i evigheten.

Björn Anderberg
redaktör, Aktuell Hållbarhet