”Så kan insamling och lagring av koldioxid finansieras”

KOLDIOXIDLAGRING Koldioxidbudgeten för 1,5-gradersmålet är förbrukad på valdagen den 9 september. Om vi skall klara målet måste alltså varenda ton vi släpper ut i fortsättningen fångas in igen, skriver företrädare för KTH, Chalmers, Hagainitiativet, Linköpings universitet och Fores.

Debattörerna föreslår en fond för negativa koldioxidutsläpp. Foto: Hubert Elming

Halten växthusgas i atmosfären stiger snabbare än någonsin och vi har ännu inte fått till stånd de nödvändiga globala politiska och lagstadgade styrmedel som gör det möjligt att välja bort de alltför billiga fossila bränslena. Detta är ett monumentalt misslyckande. Speciellt hårt faller domen över de rika länderna som förbrukat större delen av de tillgängliga koldioxidbudgetarna.

En koldioxidbudget anger hur mycket vi totalt kan släppa ut utan att överskrida ett bestämt klimatmål. För målet max två graders ökning är det med dagens utsläpp 17 år kvar, medan budgeten för 1,5-gradersmålet är slut på valdagen, den 9 september, enligt Mercator Research Institute. Budgeten för Parisavtalets mål, ”väl under” två grader, bör ta slut någonstans däremellan. Det är i praktiken omöjligt att helt upphöra med de globala fossila koldioxidutsläppen inom denna period.

För att klara klimatmålen är det alltså inte längre tillräckligt att stoppa utsläppen så snabbt som möjligt. Vi måste dessutom ta bort koldioxid från atmosfären, vilket ofta kallas negativa utsläpp eller minusutsläpp.

Sverige har mycket goda förutsättningar för minusutsläpp. Det finns flera metoder, men den viktigaste är infångning och lagring av koldioxid från förbränning/omvandling av biomassa. Här presenteras ett konkret förslag på hur detta kan finansieras:

Regeringen inrättar en fond för negativa koldioxidutsläpp, med medverkan av näringslivet och andra aktörer, som ges i uppdrag att köpa minusutsläpp. Den finansieras på tre sätt:

  • Privatpersoner, företag och organisationer köper kompensation för utsläpp från fonden för 1000 kr/ton koldioxid
  • Staten tilläggsfinansierar alla frivilliga bidrag med ytterligare 1 000 kr/ton. På detta sätt uppnås dubbel klimatkompensation, så att varje ton koldioxid som klimatkompenseras ger en infångning av två ton, netto alltså ett ton mindre i atmosfären.
  • Staten bidrar med en stadig bas till fonden genom årliga avsättningar som säkrar finansieringen av de första projekten.

För den statliga finansieringen skulle medel från koldioxidskatt, auktionering av utsläppsrätter, eller en ny koldioxidavgift kunna användas.

Förslaget grundar sig på ett pris på 1 000 kronor per ton för minusutsläpp. En flygresa tur och retur till Chicago släpper ut cirka ett ton koldioxid och en flygresa inom Europa ett par hundra kilo. Att fånga in denna koldioxid genom att betala klimatkompensation till fonden skulle då kosta 1 000 kronor respektive ett par hundra kronor.

De inhemska fossila koldioxidutsläppen i Sverige är drygt 40 miljoner ton, samtidigt som vi släpper ut mer än 30 miljoner ton koldioxid från biomassa som kan fångas in. Om vi slutar med fossila utsläpp och fångar in koldioxid från biomassa, kan vi alltså minska våra utsläpp med omkring 175 procent. Vi kan städa upp efter oss vilket är motiverat, då Sverige har förbrukat sin rättmätiga andel av koldioxidbudgeten två gånger om.

Det är dags att börja med detta städarbete nu, i stället för att genom fortsatt handlingsförlamning lämpa över det på kommande generationer. Sveriges klimatlag stipulerar klimatneutralitet till 2045 och därefter netto minusutsläpp. Denna lag är något att vara stolt över, men om den skall bli verklighet krävs att vi börjar nu och inte sen.

Anders Lyngfelt, professor, Chalmers Tekniska Högskola
Nina Ekelund, generalsekreterare Hagainitiativet
Fabian Levihn, R&D manager Stockholm Exergi/forskare Kungliga Tekniska Högskolan.
Mathias Fridahl, klimatpolitisk analytiker, Fores och bitr. lektor vid Centrum för klimatpolitisk forskning, Linköpings universitet
Markus Larsson, chef för Fores klimat och miljöprogram.