”Sänkt effektskatt på kärnkraft är konstgjord andning”

DEBATT/REPLIK Att sänka effektskatten på kärnkraft är att ge konstgjord andning till en industri som inte längre klarar av att stå på egna ben. Regeringen borde i stället ge incitament till förnybar energi, skriver Rolf Lindahl från Greenpeace.

Foto: Greenpeace

I sin iver att rädda den gamla kärnkraften har energibolagen och Liberalerna dragit igång en lobbykampanj för att subventionera kärnreaktorerna. Måltavlan är effektskatten och strategin är att få det att framstå som att regeringens marginella justering av skatten, motsvarande 1 öre/kWh, innebär ett dråpslag mot Sveriges energiförsörjning.

Mest framträdande i kampanjen är Liberalerna. Partiets energipolitiska talesperson Maria Weimer skriver (Miljöaktuellt den 15 januari) att partiet vill ta bort skatten helt och hållet. Det är de relativt ensamma om, vid sidan av kärnkraftsägarna.

Förslaget är naturligtvis helt orimligt, åtminstone utan en större reformering av energiskatterna i sin helhet. Redan i dag är kärnkraftens skatter lägre än de för vattenkraft. Om effektskatten tas bort kommer skatten på kärnkraft vara cirka 0,5 öre per kWh, vilket är på samma nivå som vindkraften. Detta kan jämföras med den betydligt högre skatten på vattenkraft som är cirka 9 öre per kWh.

Självklart måste elproduktionen i Sverige säkerställas, men Liberalernas fixering vid kärnkraften är en kvarleva från en annan tid. Det är som att moderna energislag inte fanns. Senast för några månader sedan visade den statliga utredningen ”Energiskatt på el” att Sveriges elförsörjning kan säkerställas genom en utbyggnad av vindkraft och solenergi. Energislag som är säkrare, miljövänligare och billigare.

Regeringens höjning av effektskatten är inte heller någon stor ekonomisk fråga för reaktorägarna. Den innebär en ökad kostnad med i genomsnitt cirka 70 miljoner kronor per reaktor och år. Detta kan jämföras med de säkerhetsförbättringar på omkring en miljard per reaktor som industrin måste genomföra för att driva reaktorer efter 2020.

Höjningen av effektskatten är motiverad eftersom kärnkraften inte täcker sina samhälleliga kostnader i dag. Framför allt handlar det om att bolagen inte har det fulla ekonomiska ansvaret vid en olycka och därigenom slipper mycket höga kostnader för försäkringar och garantier. Innan en sänkning av effektskatten kan komma i fråga måste denna begränsning i atomansvarighetslagen undanröjas så att bolagen tar de fulla kostnaderna och riskerna.

Varför ska staten ge konstgjord andning till en industri som inte längre klarar av att stå på egna ben? Är det inte bättre att investera i det förnybara och framtidssäkrade, i stället för att backa in i framtiden?

Med rätt incitament kan de förnybara energislagen ersätta kärnkraften utan vare sig stora kostnader eller elbrist. Sveriges regering borde agera i stället för att kapitulera. På bara tre år har Tyskland installerat förnybar energi som motsvarar åtta större kärnreaktorer och efter att Japan stängt all kärnkraft genomfördes energieffektivisering och elbesparing motsvarande 13 kärnreaktorer.

I grunden är diskussionen om effektskatten en chimär. Liberalerna försöker göra den till en politisk stridsfråga och öppna upp för subventioner till gårdagens teknologi. Det är som att föreslå skattesänkningar för skrivmaskiner eller kassettbandspelare.

I stället för att diskutera sänkt skatt på gammal, dyr och farlig kärnkraft borde diskussionen – och regeringens kommande förslag – handla om hur vi ökar incitamenten för ny, billig och hållbar förnybar energi. Det skulle ge en verklig effekt.

Rolf Lindahl, kärnkraftsansvarig, Greenpeace

.

.

.

.

.