Sören Holmberg: Så har vindkraftsopinionen förändrats

Tappar i popularitet på landsbygden.

En klar majoritet av svenskarna är fortsatt positiva till vindkraft (SOM-institutet 2014). Men det finns inget annat energislag där stödet svängt så kraftigt, säger statistikgurun Sören Holmberg på ett seminarium i Almedalen.
 
– Det är det energislag som varierar mest över tid, som är mest känslig för opinionsbildning och mest känslig för ekonomi och vad det nu kan vara för andra faktorer, säger Sören Holmberg, professor emeritus i statskunskap vid Göteborgs universitet. 

2008 svarade 80 procent ja på frågan om de ville satsa mer på vindkraft, jämfört med 59 procent 2014. Tappet på 21 procent är den mest dramatiska nedgången SOM-institutet någonsin har haft i sina mätningar på det här området.
 
En tolkning är att fler av dem som tidigare ville satsa mer har gått över till att se satsningen som tillräcklig.
 
Sören Holmberg har flera tänkbara förklaringar till varför entusiasmen svalnat. Det skulle kunna bero på elöverskottet och att folk är mindre välvilligt inställda när produktionen vuxit så mycket, en slags mättnadseffekt, som i regel drabbar alla energislag.
 
Men det finns tydligare kopplingar till nedgången. Det gäller för det första att synen på vindkraften som en miljövänlig energikälla försvagats och för det andra att nyttan inte betraktas som lika stor som för tio år sedan.
 
– Men den tredje och tydligaste faktorn handlar om buller. Andelen svenskar som tycker att vindkraftverken bullrar för mycket har vuxit från drygt 20 till nästan 40 procent, säger Sören Holmberg. 

Utöver detta har det skett förändringar i stödet hos olika befolkningsgrupper. Kvinnor, unga och storstadsbor är grupper som tillhör de mest positiva. Den sistnämnda gruppen har under årens lopp ”bytt plats” med landsortsborna.
 
– Det är en het nyhet, för
när vi började mätningarna på 90-talet var landsbygden mest för. Nu är landsbygden mest mot vindkraft, kanske för att man bygger vindkraftverken på landsbygden, säger Sören Holmberg.

Rent geografiskt är Stockholm och östra Svealand bland de mest positiva, medan Norrland, som en gång var positiv, numera tillhör de skeptiska. Även Gotland och Småland tillhör de mer skeptiska landsändarna.
 
Sören Holmberg understryker att det i den här delen är frågan om ganska små förändringar i opinionen, och att resultatet inte ska dramatiseras för mycket, men att mönstret gått igen i mätningarna under så lång tid att de måste betraktas som en realitet.