Stärk miljöskyddet med internationell lagstiftning

DEBATT. Den 22 maj är den av FN instiftade internationella dagen för biologisk mångfald. Detta för att påminna om att en stor del av våra medarter är hotade, inte bara till döden, utan till slutet på arternas existens. FN:s rapport, IPBES-rapporten, visar att en miljon arter riskerar att helt utrotas, skriver Rebecka Le Moine (MP), riksdagsledamot och talesperson för biologisk mångfald.

Riksdagsledamot Rebecka Le Moine. Foto: Fredrik Hjerling

Att skydda livet på planeten måste vara en grundbult för våra samhällen istället för ett diffust mål som behandlas som ett särintresse. Den skeva logik vi har idag, där man kan ha som affärsidé att utplåna liv samtidigt som det kostar att värna det, måste ändras. Det ska vara lönsamt att värna livet på planeten och förbjudet att utplåna det. Därför krävs tydligare internationell lagstiftning mot miljöförstöring. Förslaget kallas ekocidlagstiftning eller lagstiftning mot miljöbrott och borde skrivas in i ett av de kraftfullaste FN-dokumenten: Romstadgarna.

Den 22 maj instiftade FN att den internationella dagen för biologisk mångfald skulle firas. Detta för att påminna om att en stor del av våra medarter är hotade, inte bara till döden, utan till slutet på arternas existens. FN:s rapport, IPBES-rapporten, visar att en miljon arter riskerar att helt utrotas, och konstaterar att ”Eftersom det är de nuvarande samhällsstrukturerna och processerna som driver förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, måste en genomgripande samhällsförändring ske.”

För att stoppa artutrotningen behövs stora genomgripande samhällsförändringar.Livet för alla på jorden måste gå framför, kortsiktig profit för få. Men trots lagar, regler, kunskap, engagemang, konventioner och internationella mål har vi misslyckats att bevara ekosystemen. En förklaring är att det idag saknas en internationell lag som skyddar jorden och den väv av liv även vi människor är en del av. Det är idag lagligt att skövla skog, bottentråla haven och skjuta utrotningshotade djur. Brottet har idag inget straff, men det har ett namn: Ekocid.

Lagstiftningen mot miljöbrott är inte en ny idé. 1972 talade Olof Palme på FN-konferensen om detta. I hans välkomsttal betonade han vikten av att förstörelsen av livsmiljöer måste kriminaliseras. Han nämnde ekocid och syftade till de fruktansvärda brott som begicks i Vietnam där giftet Agent Orange sprutades över skogarna för att löven skulle släppas och underlätta upptäckten av nordvietnamesiska trupper. En arbetsgrupp om brott mot miljön tillsattes, och ett förslag på ekocidkonvention presenterades för FN 1973. Ekocid som internationellt brott inkluderades i utarbetandet av Romstadgarna, som omfattar de allvarligaste brotten i det internationella samfundet. Där ingår folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Men ekocid, som var på väg att bli det femte brottet mot mänskligheten och freden, ströks i sista stund trots att det hade stort stöd.

Att lägga till ekocidlagstiftningen som det femte brottet skulle innebära att den som bryter mot lagen och bidrar till ett ekocid kan dras inför internationella domstolar. Det skulle sätta press på företag, regeringar, finansiärer, investerare och banker att till varje pris försäkra sig om att de inte bidrar till förstörelse av våra ekosystem. Att förstöra ekosystem ska inte vara en del av en affärsidé. Det ska vara förbjudet. Det är dags att göra verklighet av 40 års försök att lagstifta mot livsmiljöförstörelse, och driva på för ekocidlagstiftning.

Rebecka Le Moine (MP)
riksdagsledamot och talesperson för biologisk mångfald