Stefan Löfven bör lyfta skogens roll på FN-toppmöte om klimat

Debatt. Vid FN:s stora klimatkonferens i New York i september skall världens ledare redogöra för vilka åtaganden man är beredda att göra. Sverige och Stefan Löfven har då ett gyllene läge att visa ledarskap och driva igenom ett internationellt program för återbeskogning av degenererade marker och ett hållbart skogsbruk. Det skriver Rolf Björheden, professor, Skogforsk och Anders Tosterud, specialist på internationella skogsfrågor, TFC AB

Återbeskogningen i södra Sverige kan visa världen att det är möjligt att skapa de kolsänkor som nu behövs. Foto: Pxhere

Sveriges långa erfarenhet av skogsskötsel och skogsutnyttjande både förpliktigar och ger trovärdighet. Vi kan därför ta initiativet till en global insats, där en ökad tillväxt i världens skogar minskar risken för klimatkatastrofer samtidigt som det bidrar till en biobaserad välfärdsutveckling. En positiv utveckling kan då ske i berörda regioner och därmed bidra till nära samtliga av FN:s 17 hållbarhetsmål. Sveriges åtagande bör innefatta ledarskap, kompetens och utbildning samt att, tillsammans med andra industriländer, finansiera genomförandet av programmet.

Flera tunga forskargrupper har uppmärksammat att världens skogar erbjuder en realistisk lösning på klimatproblemet. Budskapet har förts ut i vetenskaplig press, till exempel i den ansedda tidskriften Science men också i mer populär form. Forskarna konstaterar att det inte räcker med att reducera utsläppen. Det måste kombineras med ett kraftigt ökat upptag och lagring av CO2. Tekniska lösningar är under utveckling, men de är komplicerade och dyra. Det finns dock redan en beprövad och billig kolfälla – naturens fotosyntes.

En växande skog är den bästa och billigaste lösningen.  Vitalisering av världens förödda skogar och ett hållbart nyttjande av den globala skogsresursen är en nyckel till framgång i klimatarbetet och dessutom nödvändig för omställningen till framtidens biobaserade ekonomi. Forskarna framhåller att produktiva skogar måste återskapas på sådan mark som avskogats och därefter degenererat. Av totalt 1,7 miljarder hektar avskogad mark har man bedömt att 900 miljoner hektar (18 ggr Sveriges yta) är lämpliga för återbeskogning.

Åtgärden skulle binda huvuddelen av atmosfärens koldioxidöverskott, som är en följd av mänsklig aktivitet. Tillsammans med andra åtgärder skulle FN:s klimatmål därmed kunna uppnås. Det är ett gigantiskt projekt, men ändå betydligt billigare och enklare än alternativa lösningar. Forskningsrönen ger hopp i ett för övrigt mestadels dystert nyhetsflöde. Insikten att skogen är en nyckelresurs i klimatarbetet är en viktig förutsättning för framgång. Ett skogsbruksbaserat klimatarbete består av fyra logiskt sammankopplade delar:

1. Växande skog tar genom sin tillväxt upp koldioxid från atmosfären.

2. Utnyttjande av virke, fortsatt plantering och skogsskötsel gör att tillväxt, virkesförråd och därmed koldioxidupptag uthålligt kan hållas på en hög nivå. Orörd skog utgör på längre sikt enbart ett kollager, eftersom tillväxt och nedbrytning i stort sett tar ut varandra.

3. Skördad skogsråvara kan ersätta fossilbaserad energi och material i produkter och minskar därmed tillskott av ny koldioxid till atmosfären. Ökad användning av trä i byggande är ett bra exempel liksom textilier tillverkade av skogsråvara.

4. Efter initiala investeringar för att anlägga skog och utveckla en förädlingsindustri som tillhandahåller efterfrågade produkter, genereras ett ekonomiskt överskott som inte bara resulterar i samhällsutveckling utan även incitament för ny- och återinvestering i växande skog.

Södra Sverige är ett gott exempel på kraften i en sådan omställning. Området dominerades för 150 år sedan av sönderhuggna skogar, lågproduktiva beteshagar och ljunghedar. Seklers misshushållning av mark skapade detta landskap. En stor del av befolkningen levde i svält och svår fattigdom. En räddning från misären var att emigrera till USA, utvandrarna var i hög grad ekonomiska flyktingar. Men under 1800-talets senare del inleddes en återskapandeprocess. De avgnagda markerna planterades. Idag står Götaland för en tredjedel av landets skogsproduktion, med avgörande betydelse för regionens ekonomi. Ur klimatsynpunkt byttes koldioxidläckande, improduktiva marker emot vitala, högproduktiva skogar. Götalands skogar binder numera koldioxid motsvarande hela landets årliga utsläpp. Sverige har alltså egen erfarenhet av att återställa degenererad skogsmark, just det som föreslås som huvudstrategi i arbetet mot stigande koldioxidhalt av internationell klimatexpertis.

Tanken på global återbeskogning är inte ny. Initiativ som REDD, Bonn Challenge, Green Climate Fund med flera är redan etablerade men har tyvärr haft mycket begränsad framgång. Trenden av fortsatt avskogning har inte kunnat vändas. En viktig anledning är att man främst fokuserat på plantering och skydd av skog. Man har inte tillräckligt beaktat de socio-ekonomiska aspekter som måste uppfyllas. Ett långsiktigt utnyttjande av skogen som råvara genom ett aktivt och hållbart skogsbruk skapar ekonomisk utveckling och fyller samhällets behov av vedråvara inom många områden. Det finns glädjande nog även exempel på lyckade satsningar som visar att en region med stor fattigdom kan förvandlas till ett välmående samhälle inom loppet några få decennier. Hand i hand med skogsplantering måste det därför finnas investeringar i industri som kan skapa förädlingsvärde.

Skogens förmåga att bidra till arbete och välfärd genom förnybara material i en framväxande bioekonomi måste alltså beaktas. Härigenom kan den för klimatet nödvändiga återbeskogningen även bidra till övriga viktiga hållbarhetsmål. Produkter från skogen tillför efter sin livscykel inga nya mängder av koldioxid till atmosfären utan ingår i ett cirkulärt flöde. Med ökad användning av ved för produkter, material och energi ökar klimatnyttan. Samtidigt skapas förutsättningar för en positiv utveckling av samhällsekonomi och sociala strukturer i de områden som berörs av projektet. Ofta är det fråga om områden med stora utvecklingsbehov. En plan för hur virket från de återbeskogade markerna skall kunna utnyttjas måste alltså finnas med redan från början.

Insikten om denna möjlighet bör statsministern ta med sig till FN:s Climate Action Summit i New York den 26 september. Men allra viktigast är att gå från insikt till handling. Sverige har genom sin skogsbrukstradition ett särskilt ansvar. Mötet ger en unik möjlighet att bidra med en konkret handlingsplan, inklusive ett erbjudande om partnerskap kring skogsbruksbaserade, effektiva klimatåtgärder. Ekologiska, sociala och ekonomiska frågor utgör likvärdiga delar i en sådan agenda. Sverige kan visa ledarskap och samla övriga länder kring genomförandet av en handlingsplan.

Rolf Björheden,
professor, Skogforsk
Anders Tosterud,
specialist på internationella skogsfrågor, TFC AB