”Stockholm måste odla sin egen mat”

NÄRODLAT Stockholms stad, tillsammans med Stockholms län, måste likt Paris se över vad vi har för möjligheter att sörja för en större del av vår egen matproduktionen, skriver Karin Ernlund (C) gruppledare i Stockholms stad,  Martin Ådahl (C) chefsekonom och Gustav Hemming (C) miljölandstingsråd.

Stadsodling, som svenska Plantagon, är ett sätt för städer att bidra i hållbarhetsfrågor, menar Gustav Hemming, Martin Ådahl och Karin Ernlund. Foto: Plantagon

Forskare har under ett par decennier varnat för att mänsklig aktivitet bidrar till en klimatförändring som innebär ett långsamt skift mot oberäkneligheten. När klimatet förändras kommer dalarna bli djupare, topparna bli högre, värmerekorden mer imponerande och regnmängderna mer irriterande.

I denna alltmer klimatosäkra värld kommer de flesta länder att drabbas värre än Sverige. En studie från C40 Cities, ett globalt stadsnätverk som Stockholm är medlem av, tillsammans med forskare från NASA Goddard Institute for Space Studies visar till exempel att det, år 2050, kommer finnas 1,6 miljarder stadsbor som får leva med ihållande temperaturer över 35 grader och att 2,5 miljarder stadsbor kommer bo i länder med sjunkande skördar – om dagens utsläppsutveckling fortsätter.

I år var Sverige en av de länder där säden tynade bort. Utan att det påverkade oss konsumenter särskilt mycket, ska tilläggas. Vi lever i en globaliserad värld där vår matkorg har ett lika spritt ursprung som den svenska befolkningen. Vilket räddade oss i dessa tider av torka och missväxt.

Kruxet med klimatförändringarna är emellertid att väldigt många platser kommer att drabbas hårt och samtidigt – med en ökad regelbundenhet. I en del av världen slår odlingen fel till följd av torka, i ett annat land regnar utsädet bort och i ett tredje infaller orkansäsongen lagom till när skörden ska bärgas. Med följd att leveranskedjor bryts, att butikshyllorna ekar tomma och att priser går upp.

Att klimatanpassa Stockholm innebär därför att vi måste vara beredda på både svenskt elände och utländska katastrofer. I Paris börjar man därför sakteligen att öka den lokala odlingsförmågan genom programmet Parisculteurs, där 33 hektar mark inom stadens gränser så småningom ska upplåtas åt lokal odling. Den stora förändringen kommer dock ifrån regionen. Målet är att hela 25 % av den franska huvudstadens mat ska produceras i Île-de-France, som omsluter Paris, år 2020. Staden för även samtal med nejdens odlare för att driva på utvecklingen mot ett hållbart jordbruk. Denna satsning kan både öka den lokala matförsörjningens motståndskraft mot externa chocker, samtidigt som jordbrukets direkta utsläpp minskas liksom utsläppen från långa mattransporter.

Stockholms stad, tillsammans med Stockholms län, måste likt Paris se över vad vi har för möjligheter att sörja för en större del av vår egen matproduktionen. Både genom att skydda vår bästa odlingsmark från stadsutglesningen genom att bygga högre och tätare i kollektivtrafiknära lägen, samt genom att satsa på nya, yteffektiva, odlingstekniker. Inomhusodlingar på en yta motsvarande Manhattan – eller Färingsö – har redan gjort Nederländerna till en av världens största exportörer av jordbruksprodukter. Stadsodlingar på tak, i källare, i övergivna köpcentrum och I industrilokaler runt om i världen visar att städer kan göra mer än att konsumera.

Högteknologiska hipsterstäder som Stockholm är välpositionerade att dra nytta av sina främsta styrkor – innovation och entreprenörskap – i kombination med de svenska jordbrukarnas erfarenhet och kunnande. Tillsammans kan vi bidra till en stadsbaserad jordsbruksrevolution. En revolution som inte bara kan hjälpa oss att motverka klimatförändringarna, genom att reducera jordbrukets klimatpåverkan, utan även rusta oss bättre för kommande klimatkatastrofer.

Karin Ernlund (C) gruppledare i Stockholms stad,  Martin Ådahl (C) chefsekonom och Gustav Hemming (C) miljölandstingsråd