Supervalåret: Därför pratar partierna inte klimat och miljö

Fores har granskat parti för parti inför EU- och riksdagsvalet och vad som skulle krävas för att få dem att profilera klimatfrågan, med fejkade valaffischer därtill. Här, exklusivt för MiljöAktuellt, får ni bilderna och motiveringarna.

Det talas mycket om ”supermiljövalåret”, men att miljöfrågorna ska avgöra vare sig EU-, lokal- eller riksdagsval ger inte tankesmedjan Fores Mattias Goldmann mycket för. Klimatfrågan är den enda miljö- och hållbarhetsfråga som alls har en chans, och då måste den i grunden omprofileras, menar han. ”Jag kan inte förstå hur vi erfarna kommunikatörer kan misslyckas så kapitalt som vi gjort med att kommunicera klimatfrågan. Vi har lyft fram temperaturhöjningarna, trots att de flesta svenskar gärna skulle vilja ha det lite varmare – istället för att fokusera på det allt ostadigare, mer oförutsägbara vädret, med översvämningar, stormar och torka som följd. Vi talar om att Bangladesh sjunker om hundra år istället för att källaren är under vatten här och nu. Och vi målar upp hotbilder trots att vi vet att människor som hamnar i försvarsställning inte är förändringsbenägna.”
 
Fores har granskat parti för parti inför EU- och riksdagsvalet och vad som skulle krävas för att få dem att profilera klimatfrågan, med fejkade valaffischer därtill. Här, exklusivt för MiljöAktuellt, får ni bilderna och motiveringen!
 

Miljöpartiet
Det parti som flest tror ska lyfta klimatfrågan – och samstämmiga mätningar visar att partiet har solklart högst trovärdighet här. Men miljöpartiet bedömer att man nått sin väljarpotential här och är orolig att ingen ens tar replik om man lyfter klimatfrågan i debatten. För att nå fler väljare är det viktigt att tydligt vara ett ”tvåfrågeparti” och därför lyfter man skolfrågan, där Fridolin utmanar Björklund om lärarrösterna.
 
Större klimatfokus blir det bara om någon på allvar utmanar.


Moderaterna
Under dåvarande miljötalespersonen Sofia Arkelstens ledning försökte moderaterna profilera sig som ”det nya miljöpartiet”, men satsningen gav inte stort utslag i väljaropinionen och är längesedan skrotad. Reinfeldts eget miljöengagemang fick sig en mycket allvarlig törn med misslyckandet på klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 och har inte hämtat sig sedan dess. Därtill har Alliansen en informell uppgörelse att låta centerpartiet ta klimatfrågorna, vilket hittills inte gagnat någondera part.
 
Större klimatfokus kräver att frågan på nytt är på internationell statsmannanivå, vilket tidigast händer i samband med FN:s klimattoppmöte i Paris december 2015.


Folkpartiet
Folkpartiets gröna och socialliberala profil har under Björklunds ledning försvagats och smalnats av till att ensidigt gälla profilering av kärnkraft som miljövänligt. Långt ifrån alla miljövänner skriver under på detta, men det ger folkpartiet en chans att blotta den rödgröna sprickan mellan kärnkraftsvännen Löfven och sol&vindentusiasten Romson.
 
En mer heltäckande klimatprofil hos folkpartiet kommer – men först efter att Björklund slutat och ersatts av Birgitta Ohlsson eller Maria Arnholm.


Vänsterpartiet
Partiets klimatmotioner i riksdagen har de högsta ambitionerna, men kanske är väljarna vana vid överbudspolitik från detta håll – något utslag i trovärdighet i klimatfrågan har det i alla fall inte gett. På kongressen senast tonades klimatfrågorna ner till förmån för vinster i välfärden, som vänstern ser som sin valvinnare.
 
Större klimatfokus hos vänsterpartiet kräver att det kopplas direkt till frågan om vad man får göra vinst på.


Centerpartiet
Centerns dilemma är att de förlorar röster till miljöpartiet om de lyfter klimatfrågorna, eftersom miljöpartiets friare ställning gentemot starka intressegrupper i/på landet tillåter dem att ha radikalare politik. Därtill måste Ek, Hatt och Lööf försvara åtta års klimatarbete som enligt miljörörelsen borde gått snabbare. Opinionsmätningarna visar att det inte räcker långt att vara ”Alliansens gröna röst”, och därför lyfter partiet nu småskalighet och entreprenörskap, samt inom miljöområdet kemikalier där trovärdighetsmatchen upplevs mer jämn.
 
Centerpartiet kan profilera klimatfrågan mer om den kopplas till hushållens situation, ett slags ”klimatoffensivt – men med förnuft”.


Kristdemokraterna
Den gröna profil Kd hade med Anders Wijkman som EU-parlamentariker är mycket långt borta, Adaktusson har snarast en anti-klimatagenda och det finns risk att partiet vill forcera fyraprocentsspärren med hjälp av löften om sänkt bensinskatt.
 
Ett stärkt klimatfokus kräver att kristdemokraterna ser det som ett sätt att långsiktigt skydda hushållen från stigande oljepriser och dyrare bensin.


Socialdemokraterna
I socialdemokraternas interna valanalys är bilden att valnederlaget 2010 till stor del beror på att man försökte kommunicera allt och därmed inte nådde ut med någon tydlig profilfråga. Därför profileras nu jobben, skatterna och skolan på alla andra frågors bekostnad, samtidigt som man lutar sig mot miljöpartiets trovärdighet i klimatfrågan men vill hålla öppet för en bred uppgörelse i energifrågorna – en svår balansgång som kräver att man lyfter andra frågor.
 
Klimatfrågan lyfter enbart om den kopplas direkt till jobbfrågorna, i första hand genom satsningar på miljonprogrammet där socialdemokraterna behöver hålla fast vid sina kärnväljare.

 
Sverigedemokraterna
Sd är paradoxalt nog det parti som har mest att vinna på en bred klimatdiskussion, eftersom man då får ännu en fråga – förutom invandrarfrågan – där man kan vara ensam mot etablissemanget. Sd kan då appellera till utanförskaps-väljare som inte tror på klimatfrågan och köra sin ”men så får man väl inte säga i det här landet”-retorik.
 
Klimatfrågan kommer Sd att lyfta som en sammansvärjning av makteliten, om de inte svänger och profilerar behovet av snabba utsläppsminskningar för att slippa klimatflyktingar. 


Lösningen
”Det är aldrig för sent att ge upp, och klimatfrågan kräver det. Så länge partierna diskuterar utsläppsminskningar, uppoffringar och klimaträttvisa, blir det ingen vinnarfråga för någon. Men alternativen finns där – se till exempel hur Sunfleet ändrat profilering av bilpoolen från klimat till valfrihet och enkelhet. Istället för att äga en bil, har du tillgång till hundratals, och du slipper skatta, serva, besiktiga, försäkra, dygnsparkera, tvätta och reparera. Resultat: 40% ökning på ett enda år. Eller ta Spotify, som ersätter samlingen på ett par hundra skivor med tillgång till all världens låtar i din mobil och dator. Klimatnyttan är nästan hundraprocentig, men det nämns aldrig. Det parti som blir bäst att profilera klimatfrågan på detta vis har hittat en vinnaringång.”