Sverige bör gå före och spara mer skog från avverkning

REPLIK. Det skulle bli helt fel om vi i FN, eller annat internationellt forum, skulle föreslå fortsatt skogsavverkning. Ett sådant agerande skulle riskera att bidra till att klimatförändringen accelererar mot så kallade ”tipping points”, i stället för att bromsas de närmaste 10 kritiska åren. Det skriver skogsforskaren Stig-Olof Holm i en replik.

Låt skogen stå, skriver Stig-Olof Holm, forskare i Umeå Foto: Pxhere

Rolf Björnheden och Anders Tosterud skriver (2/9) att mer växande skog i världen snabbt skulle kunna öka koldioxidupptaget, motverka klimatförändringen. Detta är viktigt, politiker bör nu ta fram ekonomiska incitament för att öka världens skogsarealer. Men Björnheden och Tosterud föreslår samtidigt att man ska avverka skogarna. Ska man både spara skogen och avverka den, det verkar ologiskt, hur går det ihop?

Läs debattartikel av Rolf Björnheden och Anders Tosterud 

Deras argument för detta är: 1) orörd skog kommer på sikt att utgöra ett kollager, att upptaget av koldioxid minska över tid, därför bättre att avverka och få yngre mer snabbväxande skog, 2) Skördad skogsråvara kan ersätta fossilbaserad energi, material i produkter, att detta skulle minska tillskottet av kol till atmosfären, 3) Ett effektivt skogsbruk ger incitament för framtida nyinvesteringar i växande skog. De ger exempel från södra Sverige på hur detta lyckats historiskt. Många områden var där avskogade under 1800 talet, men där ett effektivt skogsbruk gett snabbt växande skogar.

Björnhedens och Tosteruds försvar för fortsatt avverkning av skog faller dock på grund av att en ny aspekt tillkommit, tidsfaktorns koppling till klimatkrisen. Tidigare ansågs det viktigast ur klimatsynpunkt vara att minska tillförseln av kol till atmosfären från fossila bränslen som legat i jordskorpan i många miljoner år. Om i stället bioenergi, till exempel från skog, används skulle ingen nytillförsel av kol ske till kretsloppet ovan jordskorpan. Detta argument är alltjämt viktigt, men något nytt har tillkommit som är ännu viktigare, att förhindra att temperaturen i atmosfären höjs över de nivåer där klimatet skenar i väg utan återvändo. Nu kan vi inte längre jämföra med situationer på 1800-talet, nu måste koldioxidutsläppen minska kraftigt inom kort tid. Skog som nu avverkas växer tillbaka och återtar kolet först om 50-100 år, då är det för sent.

Enligt FN:s klimatpanel måste utsläppen nämligen halveras inom 10 år för att inte 1,5 graders målet ska överskridas, då kan till exempel korallreven med dess enorma biologiska mångfald komma att hotas. Om uppvärmningen skulle fortsätta över 2-3 grader riskerar växthuseffekten bli självförstärkande, då hjälper det inte längre att minska utsläppen. Därför kan vi inte längre enbart tala om fossilfritt, nu måste vi i stället börja tala om koldioxidfritt och biobränsle från skog ger långvariga koldioxidutsläpp.

Däremot finns en enorm potential att minska utsläppen genom att avstå från skogsavverkning. Om vi i Sverige skulle avstå från att avverka skog ett år, det vill säga att cirka 1 procent av skogen bevaras, samt låta den skogen stå kvar under de närmaste kritiska 10 åren, skulle detta ha en effekt motsvarande en minskning av utsläppen per år på 128 miljoner ton koldioxid. I detta är även en positiv effekt av subvention av betonghus med trähus inberäknat.

Det övriga utsläppen i Sverige ligger på cirka är ca 53 miljoner ton koldioxid per år. Det innebär att skogssektorns koldioxidutsläpp är mer än dubbelt så stort. Det är till exempel cirka 13 gånger större än flygets utsläpp. Enbart pappersindustrin släpper ut tre gånger så mycket koldioxid som biltrafiken. Incitament som minskar skogsavverkningen kan således kraftigt öka Sveriges bidrag till att motverka klimatkrisen. Eftersom skogssektorn enbart står för ca 1, 5 procent av arbetstillfällena och ca 2 procent av statens skatteintäkter (ej inberäknat skatt från vinst på aktier), kan minskad avverkning ske utan större samhällspåverkan.

Jag håller med Björnheden och Tosterud om att Sverige, genom sin skogsbrukstradition, har ett särskilt globalt ansvar. Men det skulle bli helt fel om vi i FN, eller annat internationellt forum, skulle föreslå fortsatt skogsavverkning. Frågan är ytterst allvarlig, eftersom ett sådant agerande skulle riskera bidra till att klimatförändringen accelererar mot sk. ”tipping points”, i stället för att bromsa de närmaste 10 kritiska åren.

Det skulle dessutom direkt kunna spoliera EUs ansträngningar att få Brasiliens ledning att minska avskogningen av Amazonas. Det enda rimliga är i stället att Sverige går före internationellt och minskar skogsavverkningen.

Stig-Olof Holm
Forskare Umeå universitet Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap