”Sverige får inte tappa ledartröjan när det gäller fiskeripolitiken”

DEBATT Viktigt att få till stånd ett fungerande utkastförbud, skriver Eskil Erlandsson, landsbygdspolitisk talesperson för Centerpartiet.

I dagarna kommer ICES vetenskapliga rekommendationer för torskkvoter i Östersjön att publiceras. Avgörande för att uppnå livskraftiga fiskebestånd är ett hållbart fiske. Därför var införandet av utkastförbudet i Östersjön i januari 2015 en historisk framgång för EU:s nya gemensamma fiskeripolitik, Common Fisheries Policy (CFP).

Utkast innebär att fiskaren kasserar redan fångad fisk och kastar tillbaka den i havet, död eller levande, för att inom ramen för sin fiskekvot i stället kunna fånga fisk av bättre kvalitet. Att förbjuda utkast är ett viktigt steg mot ett hållbart fiske och en respekt för den resurs som fisken utgör.

Det nya förbudet innebär att all torsk, sill, skarpsill och lax som fastnar i Östersjöfiskarnas nät och trålar måste registreras, landas och räknas av från kvoterna – oavsett storlek.

Trots att utkastförbudet infördes i januari 2015 så indikerar uppgifter från svenska och europeiska kontrollorgan att utkastet inom svenskt torskfiske med trål uppgår till 20-30 procent under 2015. Det motsvarar ungefär 15 000 ton torsk, som togs upp och slängdes tillbaka i havet för att dö.

Slöseriet med Östersjöns fiskeresurs fortgår också i de två andra stora fiskenationerna i Östersjön, Danmark och Polen, trots att lagar stiftats och förbud införts. Tyvärr har politikernas övertygelse om att utkastförbudet skulle följas, inneburit att de fastställt högre kvoter än de vetenskapliga rekommendationerna. Situationen har blivit värre än före utkastförbudet infördes.

Ansvaret vilar tungt på regeringen, att säkerställa att beslutet om utkastförbud också implementeras.

Många inblandade varnade i ett tidigt skede att utkastförbudet skulle medföra stora praktiska utmaningar.

I dag, ett och ett halvt år senare, finns det fortfarande ingen fungerande kontroll av hur utkastförbudet efterlevs. Myndigheter och intresseorganisationer har föreslagit bland annat elektroniska loggböcker, kameror ombord (som filmar fångsterna), övervakning från luften och flera andra elektroniska lösningar. Konkreta åtgärder finns klara hos Havs- och vattenmyndigheten, men än så länge hindras alla initiativ av föråldrade och ineffektiva lagar om tillåtna fiskeredskap.

Från regeringen är det fortfarande tyst. Ur ett svenskt perspektiv är tystnaden särskilt anmärkningsvärd. Tanken var att använda Östersjöfisket som förebild för hela EU:s fiskepolitik. Att få till stånd ett fungerande utkastförbud är därför en av de absolut viktigaste frågorna för svenskt och europeiskt fiske.

Sverige får inte tappa ledartröjan när det gäller fiskeripolitiken. Vår röst behövs runt Östersjön och i Europa. Göran Perssons regering drev i samarbete med miljöpartiet en mycket offensiv politik, inte minst när det gällde torsken i Östersjön. Miljöpartiets nya språkrör Isabella Lövin blev politiskt aktiv efter sitt engagemang för fisken med sin bok ”Tyst hav”. Alliansregeringen lyckades under förra mandatperioden få till ett europeiskt utkastförbud. Var finns den drivkraften nu?

Kan det vara så att en offensiv fiskepolitik i Östersjön riskerar några värdefulla röster i kampanjen om en svensk plats i FN:s säkerhetsråd och att det därför är mer tilltalande att tala om fiskepolitik på Söderhavsöar än i Gdynia eller Skagen.

Det finns färdiga planer för hur utkastförbudet skulle kunna stödjas av praktiska åtgärder som effektivare fiskeredskap och bättre kontrollåtgärder. Därför är det hög tid för Sven-Erik Bucht (S) att dra fram utkastförbudet ur skrivbordslådan, och tala med sina regeringskollegor. Regeringen måste ge direktiv till myndigheterna så att ekonomiska och administrativa förutsättningar skapas för att utkastförbudet ska genomföras i praktiken och ge avsedd effekt. Med tanke på det fortsatta utkastet är det bråttom.

Det talas om att vi av både hälso- och klimatskäl bör äta mindre kött. Då är det orimligt att 30 procent av den fiskade torsken slängs tillbaka död i havet.

Eskil Erlandsson (C), landsbygdspolitisk talesperson

.

.

.

.

.