Sverige hyllas i korruptionsindex – men så här illa var det på 1700-talet

I dag är Sverige högt rankade inom arbete med antikorruption och såväl företag, myndigheter och kommuner har inkluderat frågan i sina hållbarhetspolicys. Men till mitten på 1800-talet var korruption allt annat än ovanligt i vårt land.

I dag är vi världens tredje minst korrupta land, enligt Transparency Internationals alldeles färska index om hur länder uppfattas i fråga om korruption. Det är svårt att tänka sig att korruption en gång i tiden tillhörde normaltillståndet i Sverige. Enligt rankningen är Danmark världens minst korrupta land, tätt följt av Finland, men majoriteten av världens befolkning lever i länder som i våra ögon är väldigt korrupta.

Tittar man något längre tillbaka i tiden var korruption även vardag i Sverige, rapporterar Forskning & Framsteg. Under 1700-talet genomsyrades den svenska politiken av korrupta riksdagsledamöter som lät sig mutas av utländska intressen. Danmark mutade i två år Sverige med lika stora summor som de årligen lade på sin egen flotta och den svenska förvaltningen var också långt ifrån en opartisk och välfungerande apparat.

Enligt statsvetaren Anders Sundell, rekryterades ämbetsmän genom personliga kontakter. När det kom till att göra karriär behövdes beskydd av en patron som byggde nätverk av lojala klienter. Det kom inte gratis utan förvärvades genom mutor och släktband. Sveriges första statsminister, Louis De Geer, fick bland annat sin första tjänst efter att hans äldre bror dragit i rätt trådar.

Att klättra i karriären var ingen konst för en person med pengar. Officiellt sålde staten inte ämbeten, men för att bli befordrad krävdes det att man betalade en ”ackord”. För att få en anställning behövde man endast börja dyka upp på arbetsplatsen.  Riksdagen försökte länge stoppa ackordssystemet med lyckades inte då det fyllde en funktion: ämbetsmän fick ingen pension utan var tvungen att arbeta så länge det gick.

Långt fram på 1800-talet var det vanligt att betala mutor vid kontakt med myndigheter, avgifter som ämbetsmännen stoppade i egen ficka. Så var det korruption? Ja, men förklaras genom att ämbetsmän hade dåliga lönen som urholkades av perioder med inflation.

Den svenska förvaltningen var till mitten på 1800-talet korrupt enligt nutidens tycke, men inte under sin egen tids. Drivkraften för reformer i Sverige kom dels uppifrån, från regering och kung som ville ha en effektivare förvaltning och borgare och bönder som krävde opartiskhet och rättvis behandling. Tillslut valde ämbetsmännen själva att driva på bättre arbetsvillkor, vilket bidrog till professionaliseringen av byråkratin och en minskning av korruptionen.