Sveriges ungdomsrepresentant på COP24: Det känns surrealistiskt

Att delta i FN:s klimatförhandlingar har på många sätt varit chockerande. Det säger Lotta Velin, som företräder Sveriges barn och unga i de pågående internationella klimatförhandlingarna i Katowice.

Lotta Velin företräder Sveriges barn och unga på COP 24 i Polen. Porträttfoto: Pernilla Strid. Foto på COP 24: FN

I den polska kolgruvestaden Katowice bränner kollukten tidvis i halsen. Det känns lite grann som att befinna sig på fel sida om en utomhusgrillplats – med skillnaden att man inte kan undkomma lukten genom att ställa sig på andra sidan av grillen. Nivån av farliga partiklar uppges vara dubbelt så hög som Världshälsoorganisationens gränsvärde, att bara andas är som att röka ett antal cigaretter om dagen. Ironiskt nog var det intresset för globala hälsofrågor som till slut ledde Lotta Velin till klimatmötet med den hälsofarliga luften.
– Klimatförändringar och luftföroreningar är två sidor av samma mynt och det är det största hotet mot den globala hälsan just nu, säger Lotta Velin, som går fjärde året på läkarlinjen i Lund.

Lotta Velin hade länge varit aktiv i olika föreningar när hon som läkarstudent kom att engagera sig i den internationella federationen av läkarstudentföreningar, IFMSA, som är världens största studentförening med över en miljon medlemmar.
– Jag har alltid tyckt att global hälsa verkar väldigt kul och det är en av anledningarna till att jag vill bli läkare. Jag såg dock inte kopplingen till klimat och tyckte att det var något andra kunde jobba med, det var inte riktigt min grej. Men sedan var jag med på ett möte i Finland på temat miljö och hälsa. Då gick det upp för mig att om man är intresserad av global hälsa så måste man intressera sig för klimatförändringar. Sedan dess har jag börjat engagera mig mer och mer mot klimatförändringar, berättar Lotta Velin för Aktuell Hållbarhet.

Enligt Världshälsoorganisationens rapport till klimatmötet i Katowice, som släpptes i förra veckan, kommer Parisavtalet om det efterlevs att årligen spara en miljon människoliv 2050 – om man bara räknar luftföroreningar. För varje rupie eller yuan som spenderas på att minska utsläppen av växthusgaser får utvecklingsländer minst dubbelt tillbaka i form av förbättrad hälsa enligt WHO. Därtill kommer hälsoproblem som klimatförändringarna orsakar i form av brist på grundläggande förutsättningar för en god hälsa – sund mat, friskt vatten och skydd.

Som officiell ungdomsrepresentant i den svenska delegationen på COP24, utsedd av Sveriges ungdomsorganisationer, LSU, är Lotta Velin dock mån om att inte fastna i sina egna frågor. Hon ser sig också som en av många ungdomsrepresentanter, även om hon är den enda som ingår i den statliga delegationen.

Under hösten har hon arbetat med att samla in synpunkter från Sveriges barn och unga, som hon ska ge en röst på klimatmötet.
– Jag har skickat ut mejl till samtliga barn- och ungdomsorganisationer, och fått svar från en del, men inte alla. Jag har träffat dem eller pratat med dem på Skype. Under hösten höll LSU sitt årsmöte där det fanns möjlighet att diskutera kring klimatförändringar med diverse medlemsorganisationer. Det finns också en del statistiskt underlag om vad barn och ungdomar tycker, till exempel ungdomsbarometern.

Vad tycker de då?
– Klimatfrågor är en av vår generations hjärtefrågor vid sidan av jämlikhet och rankas också som den näst viktigaste eller viktigaste frågan för unga i många undersökningar. Jag tror att många unga är uppvuxna med klimatförändringar som ett faktum och inser att det här är på riktigt och händer nu. Många är rädda och tycker att det är viktigt att beslutsfattarna och agerar nu, säger Lotta Velin.

Många europeiska länder har liksom Sverige tagit ungdomarna ombord i sina nationella delegationer, men i många andra länder med en annan syn på civilsamhället är det inte så.

Klimatmötet i Katowice är Lotta Velins första, och hon är tagen över hur klimatförhandlingarna fungerar i verkligheten.
– Det ha varit spännande och lärorikt, men också chockerande på många vis, att få se hur det känns att vara i en långsam process. I inledningstalen talade många ministrar om att det är bråttom att nå 1,5 gradersmålet och små östater påminde oss om det existentiella hot som klimatförändringar utgör. Några timmar senare hörde jag länder säga att vissa åtgärder först är möjliga om femton år. Det känns surrealistiskt.