Ta fram en strategi för delningsekonomi

DELNINGSEKONOMI I Sverige saknas debatt och politiska åtgärder för att stimulera fler företag att forma sin affär utifrån delningsekonomins principer, skriver Anders Collman, hållbarhetschef Cramo, Lin Lerpold, docent vid Handelshögskolan i Stockholm, och Mattias Goldmann, vd gröna och liberala tankesmedjan Fores.

Utsläppen från tillverkningsindustrin ökar. Nu är det dags att gå från ägande till delande, skriver debattörerna. Foto: Mostphotos

Den professionella delningsekonomin är revolutionerande i sin enkelhet. Genom att företag delar materiella resurser med varandra stimuleras fler aktörer att forma sin affär i enlighet med delningsekonomins principer. Här har Sverige möjlighet att inta en ledande position inom hållbar ekonomisk utveckling. Men, för detta krävs tydliga riktlinjer och avgränsningar i definitionen av begreppet, samt konkreta politiska initiativ för att premiera tillgång över ägarskap av materiella resurser.

Samtidigt som det diskuteras flitigt kring individens val att flyga eller inte, lyser diskussionen om mer övergripande hållbara ekonomiska modeller med sin frånvaro. Detta trots att utsläppen av växthusgaser från den svenska ekonomin ökar, och utgör en substantiell del av Sveriges totala klimatpåverkan.

Enligt nya siffror från SCB ökade näringslivets utsläpp med 1,8 procent under tredje kvartalet 2017. Den bransch som ökar mest i absoluta tal är tillverkning av motorfordon, släpfordon och påhängsvagnar, men även byggverksamhet, övrig maskinindustri och tillverkning av elapparater har haft en tydlig ökning. Den gemensamma nämnaren i dessa exempel är att alla innefattar materiella resurser som med fördel skulle kunna delas istället för att ägas. Problemet är bristen av debatt och politiska åtgärder för att stimulera fler företags aktörer i Sverige att forma sin affär utifrån delningsekonomins principer.

Att bygga en affär kring delandet av resurser är inget nytt – människor har genom historien hyrt och lånat egendom och produkter mot någon form av motvärde. Vad som däremot är nytt är den identifierade miljövinsten i att öka resurseffektiviteten genom att företag ger andra aktörer tillfällig tillgång till underutnyttjade materiella resurser.

En fullt utnyttjad produkt, som används hela tiden är ur alla aspekter en mer hållbart utnyttjad produkt än den som under långa tider står oanvänd.

Genom det perspektivet exkluderas också den del av delningsekonomin som även kallas plattformsekonomi, dvs delningsekonomi-modeller som baseras på företag till konsument (B2C) och som lägger stort ansvar på individen. Bilpoolen MoveAbout, prylförmedlaren Hygglo och Filippa K’s leasing av kläder är alla viktiga exempel på affärsmodeller som tangerar systemändringarna som behövs, dock är de potentiella hållbarhetsvinsterna från delning av jordens resurser mellan företag (B2B) mycket större.

Renodlingen av begreppet görs därför för att kunna fokusera på den typ av delande som bidrar till högre resurseffektivitet och minskad miljöpåverkan av företag emellan. Exempelvis innefattas uthyrning av resurser vars tillverkning är särskilt påfrestande för miljön, såsom motorfordon, byggmaskiner och material, övriga tyngre maskiner. Distinktionen och främjandet av professionell delning är avgörande för att lyfta nivån inom den svenska delningsekonomin.

I den nyutkomna rapporten The Nordic Market for Circular Economy 2018 från analysföretaget SB Insight fastslås att Sverige ligger långt efter våra nordiska grannländer gällande ambition och handling mot en mer hållbar ekonomi. Som föregångsland i regionen sticker Finland tydligt ut, där regeringen redan genomfört en rad olika politiska reformer samt initiativ inom den Roadmap som ska leda landet mot att bli ett av de främsta inom cirkulär ekonomi före 2025 – där delandet av materiella resurser utgör en viktig aspekt. Och det sker små förändringar även här i Sverige. T ex kom konsumentminister Per Bolund med en strategi 2016 för hållbar konsumtion, där bland de viktigaste delarna var att halvera moms på reparation. Men en strategi i sig gör ingen skillnad och reparationer är en perifer del av delningsekonomin. I övrigt lyser dessutom initiativ som direkt riktar sig till företag med sin frånvaro.

Även gällande allmänhetens attityd finns en outnyttjad potential. Enligt SB Insight är 51 procent av svenskarna idag negativa till att samäga saker, och det faktiska delandet av resurser har minskat med 28 procent under det senaste året. Enligt rapporten är det främst tilliten mellan människor som sätter käppar i hjulet för att dela resurser. Här har företagen en plats att fylla, och en unik affärsmöjlighet. Genom att gå in som tredje part alternativt erbjuda delningstjänster direkt till andra företag skapas möjlighet att vända utvecklingen, och främja ett hållbart delande av resurser.

Politiska beslut kan bana vägen för en proffesionaliserad, effektiv och hållbarhetsmässigt viktig delningsekonomi. Genom att gå före och stimulera de ekonomiska samt miljömässiga fördelarna med professionellt delande av resurser kan vi öka både allmänhetens och näringslivets incitament att välja tillgång över ägarskap, och låsa upp den inbyggda miljövinst som ingår i ett ökat delande av materiella resurser.

Sveriges regering bör likt Finland ta initiativ till en Roadmap eller strategi, och inta en ledande position inom delningsekonomi. Detta bör tas fram i bred dialog med samhället och med ett starkt näringslivsfokus, för säkra ett brett genomslag. Som inledande initiativ i detta arbete bör en utredning av den professionella delningsekonomin tillsättas för att främja delandet av resurser.

Anders Collman, hållbarhetschef Cramo, Lin Lerpold, docent vid Handelshögskolan i Stockholm, och Mattias Goldmann, vd gröna och liberala tankesmedjan Fores