Thomas Sterner: Så löser vi problemet med överfiskning

Thomas Sterner är professor i miljöekonomi vid Göteborgs handleshögskola och han har en lösning på problemet med världens överfiskning.

Den globala utfiskningen är en katastrof – både för miljön, ekosystemen och för ekonomin. Överfiskningen var också temat på WWF:s seminarie i Almedalen – Fiskpinnens framtid – är utfiskningen i haven ekonomiskt försvarbar?

Enligt WWF, som lutar sig mot ny forskning, är det nämligen inte alls ekonomiskt försvarbart med överfiske – ens på kort sikt. Enligt Världsbanken kostar utfiskningen samhället 50 miljarder dollar per år. I EU är över 70 procent av de vanligast matfiskarna överfiskade och över 30 procent av arbetstillfällena i fisket har försvunnit på 10 år. Samtidigt visar ny forskning att värdet för att nå hållbara nivåer bara för hälften av EU:s fiskebestånd skulle motsvara 3 miljarder euro per år. Dessutom skulle detta leda till 1000-tals nya arbetstillfällen.

Trots att denna kunskap inte är ny – tvärt om har man pratat om överfiske och problemet med dumpad fisk sedan 1950-talet – så fortsätter Europa – inklusive Sverige att subventionera det skadliga fisket tungt.

Thomas Sterner, som är professor i miljöekonomi på Göteborgs Handelshögskola, berättar att han länge funderat på hur subventioner för fisket skulle kunna se ut utan att vara skadliga.
– Men jag har inte lyckats komma på en enda subvention som inte på lång sikt blir skadlig. Det har egentligen en enkel förklaring – det finns för många fiskare och det fiskas för mycket. Därför borde fisket beskattas snarare än subventioneras, säger han.

Förutom avskaffandet av subventioner menar Thomas Sterner att det finns ytterligare en åtgärd, som relativt enkelt skulle kunna lösa problemet med överfiske.
– Fiskeriet är ett marnkadsmisslyckande och det beror på att det inte finns någon äganderätt i fisket. Detta gör att hela det ekonomiska spelet kring fisket blivit felkonstruerat. Det som krävs är att man inför överförbara äganderätter i fisket – kvoter. Med sådana ägarandelar av bestånden så skulle fiskerierna få ett egenintresse i att förvalta bestånden på ett hållbart sätt. Det här har prövats, bland annat i USA, och visat sig vara lyckat där.

Thomas Sterner medger att förslaget är kontroversiellt – att ge bort en offentlig resurs till privat ägo. Men han poängterar att det kan göras på olika sätt och att det självklart måste finnas regler som styr fördelning och hantering.
– Många tycker att det här är skrämmande högerpolitik. Men genom att införa äganderätt i fisket så skapas en värdefull resurs. Idag är havet inte mycket värd.

Magnus Kindbom är statssekreterare på Lantbruksdepartementet och han säger att regeringen ser positivt på den typ av förslag som Thomas Sterner presenterar.
– Vi ser postitivt på den här typen av lösningar och vi har redan infört det på en del av fisket som till exempel inom sillfisket. Sen har vi förstås en rad begränsningar i äganderätten, till exempel så att nya fiskare ska kunna komma in i systemet. Den här typen av lösningar är emellertid något som många andra länder i EU är skeptiska till och som alla vet så är det där den Europeiska fiskepolitiken sätts. Just vad det gäller fiske tär det ju så att det som lagstiftas i EU blir direkt lag här, oavsett vad riksdag eller regering tycker.

Thomas Sterner återkommer till att det är svårt att reglera fisket uppifrån – över huvet på de som utför fisket.
– Det spelar inte så står roll att man försöker reglera och styra fisket uppifrån. Intresset från fiskarna är så starkt och de är uthålliga – till slut får de igenom sina kvoter ändå. Genom att däremot göra dem delaktiga och själva få en vinning i en omställning till hållbart fiske så kan man faktiskt skapa en varaktig förändring.
– Arbetslösheten får vi lösa på ett annat sätt. Vi kan inte offra de små fiskbestånd som finns kvar för att lösa arbetslösheten.

Slutligen säger Thomas Sterner att han tycker att diskussionen är alldeles idag är alldeles för ytlig. Att vi måste sluta fiska för mycket och att det är ohållbart att dumpa död fisk i havet är uppenbart för alla.
– Det vi måste prata om är ju hur vi ska sluta fiska för mycket och hur vi undviker dumpning. Och vi måste titta mer detaljerat på problemet – problemen är nämligen olika för olika arter och i olika länder.