”VA-verken kan inte ta allt ansvar för PFAS”

PFAS Det inte är VA-verken som har förorenat grundvattentäkter med PFAS, och ansvaret för att städa upp kan inte läggas hos dem, skriver Pär Larshans.

Pär Larshans föreslår fem åtgärder för att minska problemen med PFAS. Foto: Mostphotos/Ragnsells

Kommunalt dricksvatten är en produkt, och kommunala bolag har därför ett strikt skadeståndsansvar för att vattnet inte ska vara skadligt för den som dricker det. Det är innebörden av en uppmärksammad dom i Högsta domstolen den 14 juni. Fallet gäller Blekingebor vars vatten varit förorenat av PFAS, svårnedbrytbara kemikalier som ofta kommer från brandskum men som också har många andra användningsområden.

Domen innebär tuffa krav på VA-verk i svenska kommuner, även om processen kring det aktuella fallet inte är avslutad ännu. Det är bra. Men det inte är VA-verken som har förorenat grundvattentäkter med PFAS, och ansvaret för att städa upp kan inte läggas hos dem. Problemet behöver angripas längs hela kedjan. Annars är det som att dela ut plåster till alla som ramlar i trappan, i stället för att laga det trasiga trappsteget.

I dag ser vi hur tillgången på rent färskvatten minskar stadigt i världen. Samtidigt är vattnet avgörande för hela planetens hållbara tillväxt, inte minst när allt fler bor i stora städer. Nyss var Kapstaden nära att stå helt utan vatten – fundera själv på hur det är att bo i en femmiljonersstad som saknar färskvatten. I Sverige har Ölands och Gotlands jordbruk stora utmaningar.

Det vatten vi har måste vi helt enkelt vårda så ömt vi bara kan. Därför är det sorgligt att se hur det tanklösa användandet av skadliga kemikalier har ökat i Sverige under hela industrialiseringen, och hur effekterna nu syns i form av föroreningar. Till slut börjar det göra ont på riktigt.

Lösningen består av två delar. Dels behöver vi ställa om till en verklig cirkulär ekonomi, som tar vara på de resurser vi en gång har fört in i systemet. Och dels behöver vi satsa offensivt på att så snabbt som möjligt fasa ut de gifter vi har fyllt på med under så många år.

Miljöminister Karolina Skog har tagit ett viktigt steg genom att driva på för en motsvarighet till Parisavtalet när det gäller kemikalier. Målet är en ”högambitionsallians” av länder som kan gå före och åstadkomma förändringar. Det är ett utmärkt initiativ. Sverige bör motivera sin plats i den alliansen, och därför ser vi ett antal åtgärder som behöver ligga högst upp på miljöministerns bord:

1. En riktad satsning på innovation. Regeringen behöver skjuta till resurser för att snabbt få fram moderna tekniska lösningar som kan ta bort PFAS ur vattnet innan det når våra vattenkranar. Den teknik som finns i dag fungerar inte, men nya lösningar under utveckling visar lovande resultat. Vi behöver kunna plocka bort enskilda oönskade molekyler så att vi inte behöver läsa om hormonstörande ämnen i dricksvatten igen.

2. Ett nationellt städprojekt. På varje plats i Sverige där vattenflöden riskerar att vara förorenade med PFAS ska det sitta en anordning som avgiftar vattnet. Regeringen kan göra Sverige till ett globalt föredöme genom att bli först med att ta grepp om hela PFAS-problemet.

3. Stärkt tillsyn. Problemet måste behandlas på samma sätt i hela landet. Länsstyrelserna bör få regeringens uppdrag att utöva tillsyn kring PFAS och tilldelas särskilda resurser för det.

4. Tillför resurser till VA-organisationerna. Kommunala bolag, förvaltningar och kommunförbund är nyckelspelare när vårt vatten ska skyddas mot PFAS. De behöver stärkta möjligheter att arbeta effektivt.

5. Stöd Svenskt Vattens arbete. Svenskt Vatten arbetar redan för att produkter med PFAS ska fasas ut innan de förorenar vattnet. Certifieringssystemet Revaq:s utveckling är ett bra exempel på detta.

Företag, offentliga aktörer och politisk ledning behöver samarbeta för att skapa en framtid där Sveriges dricksvatten är fritt från PFAS. Vi är övertygade om att det går om vi agerar tillsammans – och agerar nu.

Pär Larshans, hållbarhetschef, Ragn-Sells