Vem ska betala för klimatskador? – en av Parismötets känsligaste frågor

Förhandlingarna i Paris pågår just nu i mindre grupper och ett nytt förslag till klimatavtal väntas landa på onsdag. 2 eller 1,5 grader? Vem ska betala för klimatskador? Hur öppna ska länder tvingas vara? Det är centrala frågor just nu.

Sveriges klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) fick i söndags en central roll på klimatmötet i Paris då hon utsågs till medlare i anpassningsfrågor av det franska ordförandeskapet. Det innebär att hon tillsammans med sin kollega från Bolivia ska driva förhandlingarna mellan världens länder framåt. Sverige har gjort sig känt som förhandlare inom just detta område, tidigare har även förra miljöministern Lena Ek (C) haft uppdraget.

– Förhandlingarna går åt rätt håll men fortfarande långsamt framåt, sammanfattar Åsa Romson på tisdag eftermiddag på COP21.

Uppdraget tar så mycket tid att hon har fått lämna det andra uppdraget som hon nyligen fick, som EU-förhandlare inom finansiering, teknikspridning och kapacitetsuppbyggnad. Den rollen tas nu över av EU:s ordförandeland Luxemburg.

Förhandlingarna i Paris pågår just nu i mindre grupper utifrån olika specifika frågor. Till förhandlingarna om anpassning hör även den högkänsliga loss and damage-frågan, som på svenska kan översättas till de permanenta skador och förluster som klimatförändringarna för med sig. Här ingår bland annat ö-nationernas och andra extra utsatta länders krav på stöd för att kunna bygga upp samhället igen efter klimatrelaterade skador. Samtalen om anpassning och loss and damage är extra känsliga eftersom grundfrågan är: vem ska betala? Även om alla finansieringsfrågor i det kommande klimatavtalet ligger i ett separat förhandlingsspår sätter den här skiljelinjen förstås avtryck.

Enligt en tjänsteman med god insyn i förhandlingsprocessen har loss and damage gjort förhandlingarna i anpassningsgruppen ”betydligt knivigare”.

Frågan är hur det här landar när ett nytt, uppdaterat avtalsutkast ska presenteras imorgon bitti (uppdaterat: utkastet väntas kl.13).

Både USA och EU säger nej till skrivelser om att de mest drabbade utvecklingsländerna ska kunna få kompensation. Enligt en tjänsteman som jobbar med förhandlingarna är samtliga utvecklade länder emot en uttrycklig formulering om pengar. Här handlar det istället om att formulera sig på ett sätt så att de mest drabbade länderna får en försäkran om att frågan ses som ett reellt problem. Samtidigt vill de rikare länderna försäkra sig om att inte få en dyr kravnota framöver.

En förklaring till skiljelinerna kring loss and damage hänger tätt ihop med osäkerheten kring var ett globalt klimatavtal landar i slutet av veckan. Ett kompensationskrav riskerar förstås bli betydligt dyrare om avtalets innehåll pekar mot flera graders uppvärmning i framtiden. Det råder också oenighet kring huruvida den så kallade Warszawamekanismen, en institution inom FN:s klimatkonvention som ska ta hand om loss and damage-frågan, är tillräcklig. Det pratas om att bilda en ny mekanism.

I Åsa Romsons grupp pratas det alltså inte specifikt om pengar, utan istället förhandlas frågor som målsättningar och löften om olika typer av åtgärder, däribland tekniköverföring. I det avtalsutkast som nu ligger på bordet finns många hakparenteser kring formuleringar som rör anpassning. Bland annat ingår här frågeställningar som även finns i avtalet i stort: ska målet vara att hålla temperaturökningen under 2 eller 1,5 grader?

När det gäller delen om loss and damage är hela stycket satt inom parentes. Frågan är alltså kontroversiell och länderna är inte överens.

Det område som gått bäst i förhandlingarna är, enligt en tjänsteman i den svenska delegationen, transparens. Dock har diskussionerna hårdnat lite och bland annat Saudiarabien vänder sig mot att lämna ut vissa siffror.

När en ny text presenteras imorgon är det ett känsligt läge, uppger en delegationsmedlem från regeringen, till Miljöaktuellt. Eftersom transparensen inte varit total i själva förhandlingsprocessen utan skett i slutna rum finns här en öppning för en utdragen debatt om själva procedurerna. Men, som den svenska tjänstemannen säger, ”ska vi sitta hela tiden i helgrupp kommer vi ha jättesvårt att hinna”.