Vi behöver en global Marshallplan för klimatet

DEBATT. Dagens politiker har sällan ett perspektiv som sträcker sig bortom den innevarande mandatperioden. Kortsiktiga miljardbesparingar ses som viktigare än kostnader för framtida generationer i mångbiljonklassen. Därför krävs en global Marshallplan för klimatet, skriver Jacob Risberg (MP), kandidat i EU-valet.

Jacob Risberg (MP), 32:a namn på Miljöpartiets lista i EU-valet Foto: Miljöpartiet

När Europa låg i spillror efter andra världskriget ansåg USA:s utrikesminister George Marshall att det effektivaste sättet att få igång ekonomin 0ch samtidigt minska Sovjetunionens inflytande över Europa skulle vara att satsa enorma summor pengar på återuppbyggnad av Europas fabriker och infrastruktur. Under några år betalades sammanlagt 13 miljarder dollar ut till europeiska länder i det som kom att kallas Marshallplanen.

De utmaningar vi står inför idag är betydligt större än den återuppbyggnad Europa gick igenom under slutet av 1940- och början av 1950-talet. Den globala uppvärmningen har stora konsekvenser för livet och miljön över hela världen. För att undvika mer än 1,5 graders uppvärmning och rädda jorden för våra barn och barnbarn fordras enorma insatser.

I princip är det tre saker som krävs. Vi måste snabbt sluta använda all typ av fossil energi. Vi behöver anpassa samhället till ett nytt klimat med allt vad det innebär av översvämningar, havsnivåhöjning, extrem torka och kraftigare oväder. Slutligen måste vi, eftersom vi varit så långsamma med de första två åtgärderna, aktivt ta koldioxid ur atmosfären och pumpa ner det i marken igen.

Och dessa tre utmaningar kräver sådana ekonomiska insatser att den första Marshallplanen kan ses som en fis i rymden. Finns ens de pengar som krävs att tillgå?

De 13 miljarder dollar som Marshallplanen omfattade är inte en jättesumma, omräknat till dagens penningvärde motsvarar det drygt 100 miljarder dollar. (Som av en händelse motsvarande det belopp världens rika länder redan har utlovat årligen till den gröna klimatfonden, men som vi ännu är långt ifrån att nå.) Men Marshallplanens 13 miljarder dollar motsvarade hela 4,3 procent av USA:s BNP. Och det är nu det blir intressant att prata om en ny global Marshallplan.

Om enbart USA skulle satsa 4,3 procent av sin BNP på klimatet skulle det årligen motsvara närmare 900 miljarder dollar. Skulle hela världen satsa motsvarande andel av BNP:n skulle det generera hela 3,3 biljoner dollar, alltså drygt 3 000 miljarder. Häromdagen kom de senaste siffrorna från fredsforskningsinstitutet SIPRI som visar att vi globalt satsade 1,8 biljoner dollar på militärutgifter under 2018. Och varje år genomförs finansiella transaktioner över hela världen för runt 10 biljarder dollar, alltså 10 000 000 000 000 000 dollar, varav den absoluta majoriteten av transaktionerna är spekulationer. En global promilleskatt på alla transaktioner skulle alltså generera omkring 10 biljoner dollar årligen.

Slutligen, och de pengar som ligger närmast till hands, är alla pengar som läggs på fossila subventioner. Enligt organisationen Oil Change International subventionerar världens länder olja-, kol- och gasindustrin med närmare 1 biljon dollar årligen. Alltså tio gånger mer än vad vi lovat att finansiera klimatfonden med.

Frågan är alltså inte om vi har råd att få till en global Marshallplan för klimatet. Frågan är snarare om framtida generationer har råd med en ännu högre kostnad för att vi låter bli?

Det Europa som för 70 år sedan återuppbyggdes bland annat med hjälp av Marshallplanen kan nu gå före och genom EU arbeta för att vi snabbt får till en Marshallplan för jordens överlevnad.

Jacob Risberg,

kandidat för Miljöpartiet i EU-valet